Efter mer än 30 år som journalist kunde Martín Caparrós inte längre låta bli att skriva en bok om världens hunger. Under sina många reportageresor från hela världen hade han redan sett den på nära håll, men att skriva om den vardagliga hungern, bortom krig och naturkatastrofer, är ju svårt i tidningsbranschen – var är vinkeln? Var finns nyhetskroken?
Den finns inte.
När 20 000 människor om dagen dör i hungerrelaterade sjukdomar på grund av att de i sin vanliga vardag inte har tillräckligt med mat, finns ingen nyhetsvinkel.
Men när en bok kommer ut finns kroken – och det är dessutom inte vilken bok som helst. Caparrós har rest i ett tiotal länder och suttit i timmar, dagar och lyssnat på mer än hundra människor som inte har tillräckligt att äta. Hans slutsats är att varken ”hunger” eller ”svält” existerar. Det är begrepp som osynliggör människorna som lever utan tillräckligt med mat. Människor med liv, drömmar och känslor – som begraver sina barn, ett efter ett, för att de inte har att äta.

Verket blev nästan 800 sidor, skrivna med en intensiv vrede över sakernas tillstånd. För det saknas ju inte mat på jorden, det saknas inte ekonomi eller tekniska lösningar för att fördela maten, konstaterar Caparrós – det saknas politisk vilja. Svält är till hundra procent ett politiskt problem.
Att läsa boken gör ont.
Men den är så nära, respektfull, reflekterande – glödande – om mänskligheten och världen av idag, FN, Världsbanken och USA:s makt, att sidorna trots allt inte känns många.
Det är möjligt med en värld där alla människor får tillräckligt att äta, men kapitalismen av i dag är inte kapabel att åstadkomma detta – så hur når vi dit?
– Jag ser hur snart varenda politiker förhåller sig till frågor om klimat och ekologi och det beror inte på klimathotet i sig, det är konsekvensen av att människor kämpat för att sätta frågan på dagordningen. Hunger skulle kunna vara på dagordningen. Vi skulle kunna åstadkomma samma press i den frågan, så att ingen politiker kunde värja sig, svarar Martín Caparrós, när Flamman möter honom på Bokmässan i Göteborg.

Hunger är en bok som pekar på problem – och även det som av många ses som lösningar problematiseras. Som bistånd och konsumentmakt. Att köpa ekologiskt och Fair Trade kallar Caparrós för att ”köpa sig några gram av samvete”.
Tycker han att vi ska låta bli?
– Att köpa ekologiskt, extremt dyra tomater som har fraktats jättelångt, tycker jag är en form av lyxkonsumtion. Fair Trade är mer än att köpa sig ett samvete, du stödjer schyssta villkor.

Ett citat ur boken fastnar i mig: ”I en så ful värld är den enda möjliga estetiken upproret – in någon form, i alla former.”
Sant. Men vad betyder det, mer konkret, för författaren?
– Jag tänker att vi kan förändra, jag vet inte hur. Jag ser hur vår samtid saknar en framtidsvision. 80-talets visioner har uppenbart misslyckats. Hur ska en ny modell se ut? Jag tror inte på att en ledare ger det svaret och att en rörelse följer den ledaren. Det krävs snarare tusentals personer som hjälps åt och som försöker – och försöker igen.