Det talas idag från borgerligt håll om hotet mot det självständiga och kritiska tänkandet där vetenskapen tillåts avgöra vad som är sant och riktigt. I oktobernumret av Axess sjunger Johan Tralau falskt det fria tänkandets lov samtidigt som han med de mest enfaldiga metoder försöker leda i bevis att Tiina Rosenbergs forskning bygger på fusk. Enligt Tralau är hotet mot det fria tänkandet socialdemokratin och feminismen. Så otippat. När det anslås resurser till genusforskningen skriks det från borgerligt håll om politisering av vetenskapen. Det ena mediadrevet mot feminister avlöser det andra. Och alla är de tokiga. Eller fuskare. Eller fula. Eller otrevliga. Allt som oftast samtliga nämnda i kombination. Sådana är de. De där genusvetarna.
I samband med SVT:s milt sagt vinklade dokumentär om ROKS stötte jag på kommentarer av slaget ”ja, men, Eva Lundgren var ju uppenbart galen” eller ”varför ska man försvara en extrem feminist?”. Då har man inte förstått vad det handlar om. Det handlar om att en handfull genusforskare lyfts fram för att misskreditera att regeringen överhuvudtaget ger resurser för att stärka genusforskningen. Det handlar om att feminisster lynchas offentligt för att skadeskjuta feminismen. Man vill inte ha en annan feminism, man vill inte ha någon feminism alls. Står vi stillatigande vid sidan av medan den ena feministen efter den andra lynchas i media har vi snart ingen feminism kvar. Då står vi här med en jolmig och ursäktande feminism som med klädsam rodnad skrapar med foten och räcker upp handen för att begära ordet.
Nej, det verkliga hotet mot det kritiska tänkandet kommer från de som inbillar sig att Vetenskap per definition är apolitisk. Från de som hävdar att akademiska meriter befinner sig i en verklighet bortom kön. Att ”sanningen” ofta kommer till oss i form av en man med hög hatt och pudrade kalsonger tycks inte bekymra dessa sanningens förfäktare. Könspolitik går före akademiska meriter är titeln på Tralaus artikel. Och jag kan inte annat än att hålla med. Könspolitik är vad det är. Sunkig, stinkande och äcklig fallospolitik.