– Domen är mycket problematisk, eftersom den visar på att det inte är okej att kvotera in marginaliserade grupper, säger Francisco Contreras, som satt i Högskoleverkets tillträdesråd när Lagen om likabehandling utarbetades.

Lagen om likabehandling av studenter i högskolan, från 2001, syftar till att motverka diskriminering bland studenter och sökande till högskolan med avseende på kön, sexuell läggning, etnisk tillhörighet och funktionshinder. Contreras framhåller att förra veckans dom visar att lagen kan användas i motsatt syfte.

Det var två kvinnor med svenskfödda föräldrar som anmälde Uppsala universitet, för att de ansåg sig ha diskriminerats.
De antogs inte till juristutbildningen trots att de hade högre betyg än två personer med utlandsfödda föräldrar som antogs enligt principen om positiv särbehandling.
Staten dömdes att betala 75 000 kronor i skadestånd till var och en av de två kvinnorna.
Detta trots att det i Lagen om likabehandling anges att diskriminerande behandling inte är förbjuden om den kan anses berättigad ”av hänsyn till ett särkilt intresse som uppenbarligen är viktigare än intresset av att förhindra diskriminering i högskolan”.
– Denna mening ger alltså utrymme för den typ av positiv särbehandling som Uppsala universitet använde sig av, eftersom mångfald på universitetet utgör ett sådant särskilt intresse, säger Contreras.
Han menar att Uppsaladomen inte är känslig för underliggande maktstrukturer.
– Det finns mekanismer som diskriminerar vissa människor hela tiden, även om man använder sig av samma formella antagningskriterier.

En av de konkreta åtgärder som utbildningsdepartementet utarbetat för att stävja den strukturella snedrekryteringen är möjligheten för högskolor att kvotera in en tiondel av de sökande.
Det var denna möjlighet som Uppsala universitet tagit fasta på, då det kvoterade in personer med utlandsfödda föräldrar.