Det skulle inte vara möjligt att stämma stater för att de återtar sjukvård i offentlig regi. Men läckta TTIP-dokument visar att det visst kommer vara det.
Det läcker från TTIP-förhandlingarna. Toppbyråkrater som förhandlar från EU och USA påstår att frihandelsavtalet TTIP ska ge oss tillväxt, jobb och välfärd. Men offentlig insyn i förhandlingarna vill de absolut inte ha. Det de vill dölja är så upprörande att till och med någon EU-byråkrat tyckte att det gick för långt. Och hen läckte därför ett viktigt förhandlingsdokument.
För en vecka sedan fick BBC i Storbritannien tag i det viktiga dokumentet. Därför vet vi nu att offentlig sjukvård faller inom ramen för frihandelsavtalets kontroversiella tvistlösningsmekanism. BBC rapporterade att om avtalet går igenom innebär det att de amerikanska bolag som finns på vårdmarknaden kan stämma en brittiska regeringen om den vill återföra verksamheterna i offentlig ägo. EU-kommissionären Cecilia Malmström har tidigare flera gånger hävdat att det inte skulle kunna hända. Dokumentet visar att Malmström inte talat sanning.
TTIP-anhängarna i Sverige brukar påstå att motståndarna bara bedriver ”skräckpropaganda”. De säger sig vilja ha en seriös debatt. Bra, låt oss ta en seriös debatt. En sådan debatt måste utgå från det som faktiskt förhandlas. Därför vill vi TTIP-kritiker ha insyn i förhandlingarna och offentlig debatt om förslagen. Men det får vi inte. TTIP-anhängarna säger att det inte går att förhandla om man gör på det sättet.
Men så läcker dokumenten ut i alla fall. Och det blir glasklart: Om frihandelsavtalet går igenom i sin nuvarande form kommer inte de privata skol- och vårdbolagen i Sverige att kunna föras tillbaka i offentlig regi. Däremot skulle vi garanterat få se amerikanska riskkapitalister stämma den svenska regeringen om uppgörelsen med Vänsterpartiet om vinststopp i välfärdssektorn blev verklighet. Det är kalla konkreta fakta. Inte ”skräckpropaganda”.
I januari månad läckte ett annat dokument med reglerna för ”Råden för regleringssamverkan”. EU och USA vill att storföretagen ska ges en särställning i dessa speciella råd. Redan när en ny lag förbereds ska företagen kunna påverka förslagen. Konkret exempel: livsmedelsindustrin skulle ges möjlighet att delta i utformningen av nya lagar om livsmedelssäkerhet redan före EU-parlamentet sett förslagen, samtidigt som miljö- konsumentrörelsen hålls utanför.
Råden för regleringssamverkan ska också göra ”konsekvensanalyser” av nya lagförslag, så de inte blir ”handels eller investeringshinder”. Det låter praktiskt. Men i råden blir det storföretagen som definierar vad som är ett ”handels/investeringshinder”. Och enligt dem är strängare miljölagstiftning och arbetsrättsliga principer typiska ”handels eller investeringshinder”. Råden för regleringssamverkan borde alltså egentligen kallas: Råden för demokratiavveckling.
Kortfattat handlar TTIP-avtalets nuvarande konstruktion om två viktiga frågor:
1. Storföretagen på bägge sidor Atlanten vill skapa formellt legala strukturer som garanterar höga vinster. Riskkapitalisterna vill längre inte ta risker. Riskakapitalisterna vill bli trygghetskapitalister.
2. Det är snart hundra år sedan en kämpande arbetarrörelse säkrade demokratin och den allmänna rösträtten. Den härskande klassen och dess högerpartier led nederlag. Deras politiska makt begränsades. Den parlamentariska demokratin kan inte ifrågasättas. Därför arbetar de transnationella bolagen (den härskande klassen) för att skapa internationella handelsstrukturer som kringskär och undergräver de folkvaldas makt.
När Cecilia Malmström besökte Tyskland blev hon chockad över TTIP-motståndet kraftfulla demonstrationer. Det hade hon inte upplevt i Sverige.
Det måste vi ändra på. För demokratins skull.
