Det är sommar och kväll och fortfarande varmt ute, det känns som att du är alla åldrar på en gång. Du är 12 år och 20 år och 38 år och allt är stort och fint och härligt och lite sorgligt på nåt sätt. Livet är livet och låt en kvinna leva tänker du när du går runt där bland alla åren och liksom tappar tillhörigheten.
Du tänker hit och dit.
På meningar och pengar och att du har sålt en lägenhet och vad det egentligen innebär för dig. Du kan spara pengarna till pensionen eller framtiden eller åka till Kanada och inte komma tillbaka på långa tider. Att du liksom på ett sätt tagit ett kliv ifrån nånting samtidigt som du står kvar på samma lilla ställe. Du tänker på vilken tur du haft och hur äckligt det är. Hur glad du är och hur rädd. Att du är en av dem nu och samma som vanligt. Du tänker på din brorsa som fyller 18 år i morgon. Du tänker på hans luvtröja och driftarväska. Hur liten han är och hur stor och hur mycket du önskar och vill att det ska gå bra för honom i livets melodi. Hur många saker du skulle vilja hjälpa honom med. Jobb och självklarhet, genvägar och ingångar.

Du tänker på den där silkeskimonon som du vill köpa. Det ser ut som att den är doppad i te, liksom lite smutsig men dyr. Undrar om din brorsa skulle gilla den?
Du har sett den i den där fina affären bland tvålar och glasvaser med pioner i och den är enkel och lyxig på samma gång. Passar med solvarma trägolv och eleganta dofter. Passar med lägehetsförsäljningspersoner.
Men sen tänker du dig att du ska ha den på dig när du går och handlar hemma i din vanliga affär och hur folk där kommer kolla på dig, hur den lyxiga smutsen förvandlas till riktig smuts på nåt sätt. Hur lukten av matolja tränger sig in i det där silket. Det funkar inte. Den är nog inte till för dig liksom. Du tänker på alla glidande skalor och materialval som kan funka och inte funka beroende på omgivningarna. Du tänker på det där knallorangea nattlinnet som du såg i klädaffären i centrum. Hur det på rätt person skulle kunna funka som klänning. På en vernissage kanske? Sen skrattar du för dig själv för vem går på fest nattlinne liksom? Du tänker på den lyxiga enkelheten som är få förunnade. ”Vi gör nåt enkelt till middag. Ta med en flaska champagne”. ”slitna jeans och diamanter”. Du tänker på självklarheten.
Sen tittar du på himlen och träden och är glad för allt som är ditt i livet. Pengarna också. Såklart. Sen sms:ar du din brorsa och kollar om han vill komma och käka lite.
Du tänker göra din goda tonfiskröra.