Inrikes/Nyheter 05 juni, 2020

Ekofascismens nya gryning

I spåren av coronapandemin har nyheter om att naturen återställts florerat på sociala medier. Men avsändaren pekas ut som en gryende ekofascistisk rörelse, som tycks blir större och farligare. Flamman undersöker extremhögerns nygamla ideologi.

Delfiner i Venedigs kanaler, fyrdubblat antal björnar i nationalparker, hjortar som vilade på motorvägar och luftföroreningar som försvann över städer så att berg återigen blev synliga i horisonten. Coronapandemins begränsning av resursanvändning och resande tycktes återställa naturen till ett slags ursprung.

I slutet på mars, strax efter att Storbritannien stängt ned samhället för att begränsa spridningen av corona, började klistermärken med klimataktivistorganisationen Extinction Rebellion som avsändare dyka upp på gator, i busskurer och på lyktstolpar. Klistermärkena proklamerade ”Corona is the cure, humans are the disease”. Budskapet spreds också via Twitter, där det retweetades och gillades hundratusentals gånger. Samtidigt var kritiken mot organisationen massiv, vid tillfället hade över 16 000 människor redan dött i viruset, och XR kallades fascister.

Kort därpå gick organisationen ut och dementerade att de var avsändare av klistermärkena, och tog avstånd från innebörden.

Inte heller fanns det några delfiner i Venedigs kanaler, eller hjortar som vilade på motorvägar. Så sent som i förra veckan publicerades en undersökning av nyhetssajten Axios som visade att falska nyheter under coronapandemin spridits rekordsnabbt. Vanligtvis tar det runt ett halvår för att rykten och myter ska röra sig från obskyra nätforum till de breda sociala medierna. Under pandemin har det tagit mellan tre och fjorton dygn.

Vem än avsändaren av de falska nyheterna och klistermärkena var, så hade de nått ut med sitt budskap.

Och det var, enligt australienska vetenskapsskribenten Ketan Joshi, en fråga om vad han kallar för ”lat ekofascism”. Via nätforum, memes och sociala medier spreds idén om att coronaviruset helade jorden från mänskligheten. Enligt Ketan Joshi är detta en något förklädd rasistisk föreställning om att människor – vissa människor – behöver rensas ut från jorden för att naturen ska kunna återgå till, ja, det så kallat naturliga. Det är en ännu marginaliserad strömning inom dagens högerextrema fält – i jämförelse med den betydligt större majoriteten av klimatförnekare – men dess konturer tycks bli allt tydligare.

– Den främsta trenden inom extremhögern är klimatförnekande och stöd för förbränning av fossila bränslen. Men det finns också en mindre strömning där klimatkrisen erkänns nominellt, och nationen och stängda gränser framställs som lösningen på problemet. I Sverige är den frånvarande, men i till exempel Frankrike är den helt dominerande, säger Andreas Malm.

Han är aktivist och humanekolog. Strax innan coronapandemin bröt ut lämnade han tillsammans med skrivarkollektivet The Zetkin collective in ett bokmanus som handlar om högerextrema i relation till klimatkrisen.

Växande hot Efter terrorattentatet i Christchurch i mars 2019 kom det fram att gärningsmannen definierade sig själv som ekofascist, och skulle ”rensa ut” muslimer. Det högerextrema hotet mot bland annat muslimer är stort. Foto: Vincent Yu/AP/TT.

Efter terrorattentatet i Christchurch i mars 2019 kom det fram att gärningsmannen definierade sig själv som ekofascist, och skulle ”rensa ut” muslimer. Det högerextrema hotet mot bland annat muslimer är stort. Foto: Vincent Yu/AP/TT.

Ekofascismen, som av sina egna anhängare ofta kallas ”deep ecology”, handlar om att klimatkrisen formuleras efter en problemformulering om att jorden är överbefolkad, och att vissa populationer och kroppar – inte sällan från Asien eller Afrika – utgör roten till problemet. Ofta utifrån en malthusiansk teori om att befolkningen ökar mycket snabbare än produktionen av resurser, vilket skapar ofrånkomlig svält.

Jag är lite skeptisk till att det är den ekologiska krisen i sig de agerar utifrån. Jag tror snarare att alla extremhögerdåd växer i kraft som ett uttryck för den allmänna fascistoidiseringen. De ekologiska elementen i manifesten var rena ad hoc tillägg, de har bara hakat på ett miljöengagemang på sitt grundläggande rasistiska hat.

På så vis kan ekofascismen bland annat förespråka att inte skicka bistånd till fattiga länder, för att de svältkatastrofer de drabbas av alltså gör gott för planeten, återställer ordningen och ser till att delfinerna återvänder till Venedigs kanaler.

Ekofascismen är internationellt sett en slags paraplyideologi, och rörelsen är splittrad mellan olika falanger, men kännetecknas, enligt brittiska journalisten Sarah Manavis, ofta av veganism, vit nationalism, rasism, antisemitism och ett passionerat intresse för nordisk mytologi. Kort sagt samlas de kring en etnonationalistisk idé om att människans essens är förbunden med platsen man ”kommer ifrån”.

– Man accepterar ingenting från vetenskapligt håll om vad som driver på klimatförändringarna, utan att det till exempel är Mellanöstern som skapar utsläpp. Det fungerar som ett skydd för att objektivt leda bort problemen från källorna till problemen, och istället leda dem till invandrare, säger Andreas Malm.

Ekofascismen har också på senare tid utmärkt sig som allt mer livsfarlig. Den 15 mars förra året gick en man in i Masjid al Noor-moskén i staden Christchurch på Nya Zeeland under fredagsbönen, och sedan vidare till Linwood Islamic Centre, med ett automatvapen. Totalt mördades 51 personer i terrorattentatet, och ytterligare minst 50 personer skadades. Attentatsmannen live­streamade händelseförloppet, och hade sedan tidigare publicerat ett högerextremt manifest. Där definierade han sig själv som just ekofascist. Viljan att rensa ut muslimer, menade han, var för planetens skull.

Andreas Malm är klimataktivist och humanekolog. Han är del av gruppen The Zetkin collective som skrivit om extremhögerns relation till klimatkrisen. Foto: Pontus Lundahl/TT..

Andreas Malm är klimataktivist och humanekolog. Han är del av gruppen The Zetkin collective som skrivit om extremhögerns relation till klimatkrisen. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Ett knappt halvår senare inträffade ytterligare ett rasistiskt motiverat terror­attentat. I augusti 2019 skjöt en 21-årig man ihjäl 22 människor och skadade ytterligare 24 i El Paso. Även han publicerar ett manifest kallat An inconvenient truth, en blinkning till Al Gores dokumentär om klimatförändringarna från 2006. Vidare menade attentatsmannen att man ”genom att göra sig av med tillräckligt många människor kan uppnå ett mer klimatvänligt sätt att leva”. Hans terrordåd i El Paso var ett sätt att stoppa den ”spansktalande invasionen av Texas”.

– Jag är lite skeptisk till att det är den ekologiska krisen i sig de agerar utifrån. Jag tror snarare att alla extremhögerdåd växer i kraft som ett uttryck för den allmänna fascistoidiseringen. De ekologiska elementen i manifesten var rena ad hoc tillägg, de har bara hakat på ett miljöengagemang på sitt grundläggande rasistiska hat, säger Andreas Malm.

Att ekologin har smugit sig in i de högerextremas idévärld kan alltså enligt honom snarare vara ett tecken i tiden, ett sätt för högerextrema att orientera sig och sina dåd i den samhälleliga kontext de verkar i. Samtidigt, poängterar han, finns det inget säkert sätt att skilja ett genuint miljöengagemang från ett falskt.

Och oavsett kan den typen av dåd också vändas på. Högerifrån kallas miljöaktivister inte sällan för fascister, och dådet i El Paso öppnade för att till exempel Trumpadministrationen kunde påtala att det handlade om en ”galen hippie med mer gemensamt med PETA än med Donald Trump”, som Vita husets rådgivare Kellyanne Conway sade strax efter attentatet, då kritiker pekat på sambandet mellan Trumps rasism och massmordet på latinamerikaner.

Kopplingen mellan Hitlers tredje rike och ekofascismen är många, och går åt båda håll. Från en tidig tysk nationalistisk miljörörelse fick Hitlerjugend både svastikan och pojkscoutsestetiken. Foto: Bundesarchiv.

Kopplingen mellan Hitlers tredje rike och ekofascismen är många, och går åt båda håll. Från en tidig tysk nationalistisk miljörörelse fick Hitlerjugend både svastikan och pojkscoutsestetiken. Foto: Bundesarchiv.

Men ekofascismens rötter har en betydligt mörkare historia än i djuraktivismen. Den går via bland annat finska ekologen Pentti Linkola, nämnd i skytten i Christchurchs manifest, som varit en central figur för skapandet av ideologins moderna ramverk. Han förespråkar ett totalitärt elitstyrt samhälle, med en slags medeltidsstandard och strikt begränsad konsumtion. Därtill en kraftig befolkningsminskning, massmord och steriliseringar av dem som inte tillhör den ariska rasen.

Linkola avled för en dryg månad sedan, men hans föregångare är många. Längre tillbaka pekas amerikanen Madison Grant, god vän till president Theodore Roosevelt, ut som en av grundarna till rörelsen. Grant startade organisationer för att skydda skogar och den amerikanska buffeln, och talade samtidigt för en renlärig rasbiologi i sin bok The passing of the great race från 1916, om hur den nordiska rasen var hotad.

Det finns också en mindre strömning där klimatkrisen erkänns nominellt, och nationen och stängda gränser framställs som lösningen på problemet.

Enligt forskaren och aktivisten Peter Staudenmaier är också ekofascismen så förbunden med så väl antroposofin som nationalsocialismen att de är svåra att skilja åt. De senare två har båda sina rötter i blandningen av nationalism, högerpopulism och ett tidigt romantiskt miljöskyddsintresse där det även finns utrymme för en slags esoterisk andlighet, som växte fram under nationalromantiken i slutet av 1800-talet.

Samtida med Grant var nämligen också antroposofins grundare Rudolf Steiner, som föreläste om olika folksjälar och hur den nordiska andens mysterier var en särskilt utvecklad form av etnisk andlighet. Staudenmaier menar att denna tidiga antroposofi utövade ett markant inflytande i den framväxande gröna fascismen i Tyskland.

För särskilt central i förståelsen av eko­fascismen är just nationalsocialismen i Tyskland. Enligt den brittiska journalisten Sarah Manavis är en gemensam nämnare också de återkommande referenserna och associationerna till den nazistiska språkvärlden och Tredje rikets retorik. Pentti Linkola, och flera efter honom, har snarare än förnekat Förintelsen tvärtom menat att det var en ”effektiv utrensning” och något värt att beundra som metod för att åstadkomma en grönare planet.

Nationalsocialismen i sin tur fick mycket från den tidens miljörörelser. Under det tidiga 1900-talet ägnade sig den tyska ungdomsrörelsen Wandervögel åt just naturromantik, nationalism och kritik mot industrialisering. Delar av rörelsen skulle komma att uppgå i Hitlerjugend på 30-talet, och därifrån kom också så väl svastikan som pojkscouts­estetiken.

Det var under nationalromantiken kring förra sekelskiftet som den tidiga ekofascismen och nationalsocialismen växte fram. Än i dag är passionen för nordisk mytologi en del av den ekofascistiska rörelsen. Foto: Mårten Eskil Winge/Nationalmuseum.

Det var under nationalromantiken kring förra sekelskiftet som den tidiga ekofascismen och nationalsocialismen växte fram. Än i dag är passionen för nordisk mytologi en del av den ekofascistiska rörelsen. Foto: Mårten Eskil Winge/Nationalmuseum.

Ett ofta återkommande begrepp inom ekofascismen i dag är ”Blut und Boden”, blod och jord, som även var del av Nazitysklands retorik och myntades av nazisten Walther Darré, men där man vävt in begreppet i en ekologisk kontext. Frasen kan, enligt Sarah Manavis, på så vis syfta till en vilja att nationen ska bestå av människor som ”hör till” (blod) och inom dess gränser bevara landskapet med ekologiska principer (jord).

Men Manavis menar också att vi i och med attentatsmannen i Christchurch fick syn på en ny typ av ekofascism, eller åtminstone blev rörelsen en mer synlig del av en tidigare marginaliserad och splittrad företeelse i extremhögern.

Och de högerextrema är i ständig rörelse, och snarare än bilden av den utstötta, unga nazisten som sitter på sin kammare och skriver manifest i sin ensamhet – så är de högerextrema attentatsmännen trots allt sammanlänkade. Nätverk som 8chan och 4chan sprider ut åsikterna i bredare kanaler, där ekofascistiska teorier florerar liksom memes som ”save trees, not refugees” och ofta refererar de till varandra i sina manifest. Enligt såväl Säpo som en intern EU-rapport är hotet om högerextrema terrordåd högt, med bakgrund av bland annat El Paso och Christchurch.

Men än så länge är det fortsatt klimatförnekarna som utgör en övervägande majoritet av extremhögern. AfD i Tyskland försvarar kolgruvor och hetsar mot muslimer, Vox i Spanien förnekar klimatet och vill se murar mot Afrika. För att inte tala om Bolsonaro och Trump. Krafterna högerut är starka, och går hand i hand med den fossila industrin. Anledningen, tror Andreas Malm, är högerns relation till nationens resurser.

– Extremhögern uppfattar kol och olja som en nationell resurs som nationen har rätt till. De har av någon anledning mycket enklare att känna så för saker som är fast i marken, än för till exempel vind och solenergi. Olja och kol uppfattas som något arv, som ger nationen en kropp, säger han.

Men klimatförnekelsen handlar också om hur marknadsliberala tankesmedjor i USA, påhejade av fossilbranschen, under 90-talet gjorde vad de kunde för att så tvivel om klimatforskningen. Innan dess hade det funnits en relativt stabil samsyn i hela det politiska spektrat om att klimathotet var på allvar, även om några konkreta åtgärder inte direkt kan sägas sattes in. Men när frågan lyftes till FN-nivå och klimatförhandlingar inleddes svängde opinionen med desinformationskampanjer från konservativa rörelser och fossilindustrin.

– Om man förstår extremhögern som försvarare av privilegier så är ju detta en del av den kampen, säger Andreas Malm.

Men trots de mycket starka krafterna bakom klimatförnekelsen så finns det tecken på att pendeln alltså börjat svänga. Nationell Samling i Frankrike är ett exempel, där partiet gått från total klimatförnekelse till en ekofascistiskt orienterad bana, där stängda gränser förespråkas som lösningen på klimatkrisen.

I slutändan kanske hela Sverige står i brand och då måste de bli gröna nationalister.

Även inom Alt-rightrörelsen, som är en fossilvänlig gren av extremhögern, har dess amerikanska grundare Richard Spencer i sitt manifest ”Unite the right” från 2017 påtalat klimatfrågan. Där har han signalerat försök om att överbrygga sprickan mellan ekofascisterna och klimatförnekarna. Men extremhögern är, enligt Andras Malm, en splittrad rörelse och i och med coronapandemin är det svårt att peka på hur det kommer att gå för de olika falangerna.

– Det är komplext och motstridigt. Och nu under corona har det både framkallat rasistiska utbrott mot svarta och kineser, samtidigt som man ser en tendens av att exremhögern blir åsidosatt och tappar fotfäste. Än så länge finns det inga tecken på att det är de som går vinnande ur krisen, säger han.

Men däremot är det desto tydligare vilka som är förlorarna. I både Storbritannien och USA dör svarta och asiatiska läkare och sjuksköterskor i högre grad i jämförelse med sina vita kollegor. Och generellt dör afro- och latinamerikaner i betydligt större omfattning än vita i USA. Det är givetvis en fråga om klass – trångboddhet, riskfyllda arbeten och eftersatt eller otillräcklig sjukvård pekas ut som de främsta bakomliggande orsakerna till de höga dödstalen bland den icke-vita befolkningen. Detta faktum, korsat med en särskikt tacksam grogrund för falska nyheter, snabbspridda rasistiska memes – som visserligen kan delas både naivt och ironiskt, men där effekten blir densamma – och högerextrema män med vapen, har potential att innebära en farlig ekofascistisk rörelse där vissa människor anses kunna offras när klimatkrisen, och dess flyktingar, blir allt mer påtaglig i västvärlden.

– Vissa förutspår att extremhögern slår in på det här spåret mer när det blir allt svårare att förneka klimatkrisen. Men det ser olika ut i olika länder. Sverigedemokraterna är helt fastbundna till klimatförnekandet. I slutändan kanske hela Sverige står i brand och då måste de bli gröna nationalister, säger Andreas Malm.

Essä/Kultur 05 juli, 2025

Il futuro

De måste göra något annorlunda.

Tanken har redan grott inom Jörn i ett par dagar, dykt upp och stört honom, men nu när han svänger in på Folkungagatan känner han sig säker. De måste göra något annorlunda. Försöka åtminstone. Första sommaren gjorde de Julius Caesar, och det var bra, lite svajigt, men bra. Charmigt. Andra sommaren gjorde de Stormen, och det var bättre. Gruppen hade utvecklats. Vissa har begåvning, det stod klart redan första året, men alla var duktiga. Det var fint. Alla sade så efteråt, både inom gruppen och i publiken, som mestadels bestod av deras släktingar och vänner – inte enbart, faktiskt, det fanns en och annan där som bara var intresserad allmänhet – hur som helst sade de alla samma sak: att det var fint. ”Det var så fint.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 05 juli, 2025

Jonathan Brott: Låt AI bli en renässans för tänkandet

Jonathan Brott föreställer sig AI som en ny storhetstid för idéer. Bild: ChatGPT (AI).

Överallt framställs AI som ett hot mot vår minnesförmåga och kreativitet. Men tänk om det snarare kan göra kunskapen tillgänglig för alla?

Ny teknik – göm era barn! ”Gymnasieeleverna avslöjar: Så använder vi Chat GPT för att fuska”, larmar en färsk artikel i DN (29/5). Samtidigt skriver ett gäng techbrorsor ett slags reformmanifest i SvD (20/4) där de efterlyser en ”AI-peng för pedagoger” och ett nationellt AI-center. På andra sidan Atlanten visar en MIT-studie att AI-brukets ”kognitiva avgift” gör oss lata och får oss att glömma vad vi just tänkt eller skrivit.

Efter tre år har paniken och oförståelsen inte lagt sig, och varje middagsbjudning tycks urarta i samma diskussion: kan vi stoppa AI-tåget, och vem är det ens som styr?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 04 juli, 2025

En ny värld i sikte

Markfordonet Perseverance kastar av sig rymdfarkostens kryssningsmodul, några minuter innan den går in i Mars atmosfär, enligt en illustration av Nasa. Bild: Nasa/JPL-Caltech/AP/TT.

Inom hundra år kan en mänsklig koloni på Mars vara möjlig. Men är det önskvärt?

När astronauten Christer Fuglesang tog sitt första steg utanför rymdfärjan Discovery år 2006 kände han något som ingen annan svensk upplevt tidigare: tyngdlösheten, vakuumet, och framför allt det svindlande perspektivet av en jord som verkade både vacker och skör på avstånd.

Fuglesang beskriver hur han blickade ut mot Mars, en röd prick som lockade bortom månens bana. Redan då, i mörkret och kylan hundratals kilometer ovanför jorden, tänkte han på vad nästa steg skulle innebära – mänskligheten på väg att bosätta sig på en annan planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 04 juli, 2025

Rebecca Gonzalez Leon: Framtiden är här – din pojkvän är bög

Rosalía är en av många artister som inspirerats av neoperreo. Foto: Eduardo Verdugo/AP

”Duro, duro, perra del futuro. Aquí llegó tu baby, tu perra del futuro.” Dessa snart bevingade ord översätts till: ”Hårt, hårt, framtidens bitch. Här kommer din baby, din bitch från framtiden.” Likt engelskans bitch kan perra betyda både tik och tuff tjej. Jag förbehåller mig rätten att skriva bitch – hynda har helt enkelt aldrig klingat lika bra på svenska.

Textraden är lånad från den chilenska artisten Tomasa del Real, som tillsammans med producenter som DJ Lizz, Paul Marmota och Deltatron i slutet av 2010-talet formade en undergroundrörelse för alternativa kids i Santiago de Chile som kommit att kallas för neoperreo.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Reportage 03 juli, 2025

En annan värld är möjlig

På en kulle i Solna berättar ”ET” – Erik Thomas Persson, ufo-aktivist – om vad han en kväll såg på stjärnhimlen. Foto: Liz Fällman.

Är vi ensamma i universum? Ufo-gåtan har gäckat generationer av skeptiker, troende och nyfikna, från rymdkommunister till underrättelsetjänster. Där någon fruktar ett högteknologiskt hot hoppas någon annan på kosmisk frälsning – från oss själva.

– Det var en klart lysande ljusprick, kanske tre gånger större än Venus, bakom dimmolnen. Den färdades vad som måste varit ett par mil över himlen, på åtta-tio sekunder, helt tyst.

Vi står i gassande sol på berget i Solna där Erik Thomas Persson, eller ”ET” som han kallas i ufo-sammanhang, hade en av sina första himmelsupplevelser för några år sedan. Sin allra närmsta kontakt vill han inte riktigt berätta om, då han – trots allt vi redan avhandlat senaste timmen – är rädd att jag skulle mista allt förtroende för honom.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 03 juli, 2025

Vänstern måste börja bygga igen

I maj meddelades att Australiens första labbodlade kött snart finns på menyerna. Tre nya produkter, däribland en foie gras skapad från odlade celler från japansk vaktel, har godkänts för försäljning. Foto: Jessica Hromas/Guardian/eyevine/TT.

I New York visar Zohran Mamdani att framtidstro, investeringar och politisk fantasi kan vinna väljarnas hjärtan. Det är dags att sluta förvalta bristen – och börja bygga överflöd.

Är framtiden ljus eller mörk?

Svårt att säga. Men visst blir man glad att se New Yorks nya favoritsocialist Zohran Mamdani skrämma slag på miljardärerna i världens rikaste stad. Han vann inte bara det demokratiska primärvalet med löften om hyresreglering och bostadsbyggande, allmän barnomsorg, gratis kollektivtrafik, och statliga matbutiker som pressar ned priserna. Han visade också att om man vill vinna människors hjärtan behövs framtidstro och inte bara krislarm.

Och det är kanske hans främsta bidrag till vår tids vänster. Hoppet.

De senaste månaderna har boken Abundance, skriven av de liberala journalisterna Derek Thompson och Ezra Klein, diskuterats flitigt i USA. I veckans nummer djupdyker Mathias Wåg i hur löften om överflöd inte bara tillhör borgerligheten, utan också varit ett viktigt recept för vänsterframgångar, om än i annan tappning än deras liberala sådana.

Det räcker inte att omfördela det som redan finns – och säga nej till resten. Om man vill vinna behöver man erbjuda väljarna något mer.

Ändå har delar av den amerikanska vänstern varit märkbart stängd inför bokens budskap. Trots att den förespråkar storskaliga statliga investeringar, i kombination med att plocka bort hämmande statlig byråkrati, har man låtsats som att det är en vänstervariant av Elon Musks nedskärningsprogram Doge. Det avslöjar något i en inställning som klamrat sig fast i delar av vänstern: tanken att uppgiften är att stoppa olika projekt.

Karaktäristiskt nog har Zohran Mamdani en annan syn. När han fick frågan av en journalist om han är ”Abundance-pillrad” svarade han: ”Det där samtalet har bidragit med mycket.”

Det räcker nämligen inte att omfördela det som redan finns – och säga nej till resten. Om man vill vinna behöver man erbjuda väljarna något mer.

Men den främsta framtidsorienterade ideologin som levererats till vänster om socialdemokratin på senare år är tyvärr den destruktiva teorin om nedväxt. Alltså att tillväxten som sådan är ett hot, och att världens befolkning måste övertygas att leva allt fattigare liv. Det finns kloka röster som talar om selektiv nedväxt – men de drunknar ofta i en puritansk moralism som skrämmer bort fler än den övertygar.

I praktiken betyder det att den gryende medelklassen i Indien, Kina och andra delar av världen måste leva utan de bilar och kylskåp som vi andra tar för givet. Lycka till att förklara det för dem.

Människan är anpasslig och klarar garanterat att överleva under extrema väderförhållanden och matbrist. Men som politiskt projekt är det inte bara dött: det framstår allt mer som om de nyliberala slipskillarna på Timbro får eldunderstöd för sin åtstramningspolitik av hippiekusinerna från Järna.

Det betyder inte att all tillväxt är bra sådan. Däremot handlar det, som den norska statsvetaren Ola Innset förklarade i Flamman (3/4 2023), om att skala ned fossiltunga sektorer och skifta upp sådana som bringar lycka och framsteg. Och vad gäller grundpoängen har Klein och Thompson rätt – det räcker inte med att omfördela, det bästa sättet att skapa mer åt fler är att bygga. (Höghastighetståg, solparker, lågprisbostäder…)

I veckans nummer samlar vi några texter som blickar framåt i tiden, med rymdkommunistiska drömmar om Mars och ufon. Givetvis med glimten i ögat – det är inte där vår tids främsta kamper står. Men när det gäller AI har vänstern intagit sitt sedvanliga nejsägande. Detta trots att här finns ett verktyg som gör historiens alla kunskaper tillgängliga vid våra fingerspetsar, och som en gång för alla tycks visa att jakten på sanning och skönhet är ett kollektivt äventyr snarare än enskilda geniers verk.

Det som behövs nu är en socialistisk överflödspolitik.

Svaret kan inte vara att reglera sönder teknologin, med hänvisning till individers intellektuella egendomar, utan att utforska hur verktygen kan ta mänskligheten till nya höjder. Givetvis samtidigt som vi säger till AI-företagen: Tack för de fina verktygen, men de är resultatet av vår kollektiva strävan. Dags att lämna tillbaka dem.

Högern har insett att tiden är kommen för överflödspolitik, men bara när det gäller försvaret och kärnkraften. Den kommer aldrig att bygga någonting annat, då den prioriterar kortsiktiga skattesänkningar och meningslösa rotavdrag för nya spishällar, i stället för att bygga det som samhället verkligen behöver.

Det som behövs nu är en socialistisk överflödspolitik.

Tänk dig att vakna utan stress i kroppen. Lägenheten är ljus, tyst och sval – elen kommer från det nationella sol- och vindnätet som byggdes ut under åren då man äntligen slutade lyssna på Timbro och började bygga igen. Ventilationen är perfekt, och köket fullt av råvaror från det offentliga distributionssystemet. Hyran är låg och stabil. Inte för att du har tur – utan för att bostäder är allmän egendom.

Du tar hissen ned till gatan. Några barn leker med drönare mellan träden. Ett pensionerat undersköterskepar matar duvor. Du går till det kooperativa kaféet i kvarteret, där ingen behöver stressa över marginaler. Du tar en kaffe och en smörgås med labbodlad entrecôte, rökt tomat och fermenterad citronmajonnäs. Det smakar utmärkt, och du tar en till, bara för att du kan.

Jobbet börjar vid nio. Du arbetar fyra dagar i veckan med att planera regionala tåglinjer, på ett samägt bolag där vinsterna återinvesteras i ny teknik, kortare arbetsveckor och bättre förmåner. Alla har tjänstepension, veckolång återhämtningsledighet och rätt till kompetensutveckling varje år. Du funderar på ett år i Rio de Janeiro.

Läs mer

På lunchen tränar du i det kommunala gymmet, bastar snabbt och äter med några kollegor. Diskussionerna rör sig mellan AI-promptning, boktips, nya tågmodeller och fotbollsresultat. En bjuder på ekologiskt bubbelvatten från sitt odlingskooperativ. En annan delar ut hemgjorda maränger – han testade ett nytt köksprogram kvällen innan.

På eftermiddagen hämtar du din dotter på förskolan. Hon visar upp en liten robot som barnen byggt tillsammans, med återvunna delar från gamla leksaker. Du skrattar – den är klumpig men rör sig, nästan. Ni tar snabbtåget hem, smidigt och tyst, och går sista biten genom en bilfri stadsgata där ett jazzband spelar under ett körsbärsträd. Någon frågar om ni vill ha glass.

Du tackar ja. Det finns gott om allt nu.

Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter/Reportage 02 juli, 2025

Koks i lasten?

Genom Gävle hamn, som drivits helt av turkiska Yilport sedan 2016, passerar sex miljoner ton gods - varje år. Foto: Gävle Hamn.

Allt fler svenska hamnar gör jättebeslag av kokain, ofta bland bananer eller andra laster från Sydamerika. Men i Gävle hamn, som drivs av turkiska Yilport och tar emot hälften av Sveriges kaffe, har man bara hittat två gram – på 15 år. ”Något myndigheterna borde undersöka”, menar amerikanska experten Douglas Farah.

2016 skakar några mäktiga män hand på Sydamerikas västkust. I ett och samma rum hittas Ecuadors dåvarande vänsterpresident Rafael Correa, Turkiets ledare Recep Tayyip Erdogan, och Robert Yildirim – högste chef för transport- och gruvjätten Yildirim Group.

Den största turkiska investeringen i Ecuador någonsin – 750 miljoner dollar – har just rotts i hamn. Containerhamnen Puerto Bolivár ägs nu på ett 50-årskontrakt av Yildirim-gruppens hamnbolag Yilport, som är mitt i en global expansionsfas.

Ecuador är en bananrepublik i ordets bokstavliga mening. Mellan 6 och 7 miljoner ton bananer – en tredjedel av världens konsumtion – lämnar landet årligen, främst genom Puerto Bolivár och hamnarna i den större staden Guayaquil, där Yilports regionala högkvarter ligger.

Landet har också under 2020-talet allt oftare börjat kallas en narkostat. Douglas Farah (bilden), grävande journalist och expert på organiserad brottslighet som verkat i Sydamerika sedan 1980-talet, berättar för Flamman att Ecuador länge varit viktigt i det vita guldets leveranskedja, men hur det på senare år blivit ”enormt”.

– Ecuador var alltid något av en ”lagerlokal”, med [vänstergerillan] Farc vid colombianska gränsen mot öst, och Peru i söder. Två storproducenter till grannländer, som behövde någonstans att förvara allt, säger han.

Douglas Farah fortsätter förklara hur fredsavtalet 2016 mellan Farc och Colombias regering ledde till att gerillan fragmenterades, och utbrytargrupper sökte nya möjligheter att förflytta eller expandera verksamheten.

– Dessutom är den officiella valutan i Ecuador den amerikanska dollarn, och bankerna nästan helt oreglerade.

Gräns. Beväpnad ecuadoriansk soldat i en av Guayaquils hamnar. Cesar Munoz/AP

Hela 57 procent av banancontainrarna från Guayaquil innehåller kokain när de kontrolleras i belgiska Antwerpen, enligt en rapport från EU-kommissionen, som besökte Guayaquil 2023 under Ylva Johanssons ledning.

– Bananlaster får förtur, för att de är så tidskänsliga. Ruttnar bananerna till sjöss på grund av en dags försening förlorar du miljontals dollar, förklarar Douglas Farah, och berättar att kokain även ofta göms bland blommor av samma anledning – pålitlighet och punktlighet.

Förra året beslagtogs 419 ton kokain i Europa, berättar Laurent Laniel, analytiker på EU:s drogmyndighet EUDA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 02 juli, 2025

Från rosé till revolution

Extinction Rebellions röda rebeller intar Donners plats i Visby. Foto: Christine Olsson/TT.

Under Almedalsveckan träffas företag och pr-byråer för att dela upp framtiden mellan sig. Emot sig har de allt från allvarsamma fackmingel till rödklädda klimataktivister och ufo-entusiaster. Låt kampen börja.

På Donners plats i Visby skär en läkare upp magen på en docka. Bakom axeln står en polis som ser till att allt går rätt till, och annars står en järnbur strax bredvid.

Den knappast diskreta aktionen gestaltar Falun Gongs anklagelse om att Kina fängslar deras anhängare och stjäl deras organ. Och vad vore väl Almedalsveckan utan deras närvaro – från mediterandet i gula tröjor framför biblioteket till den ständigt inkilade Epoch Times-mikrofonen på presskonferenserna.

Partiledartalen hålls i parken ett par hundra meter bort, men torget här fångar nog Almedalsandan ännu bättre. Precis intill finns en öppen scen där Direktdemokraterna uppmanar en handfull åhörare att inte ”kasta bort sin röst” och i stället rösta på dem.

En annan gång hör jag en kvinna varna för islamiseringen av Sverige, och en tredje berättar en man i solglasögon – som tycks titta på en var på torget man än står – att fyra tuber som rest tusen kilometer i timmen bevisar att utomjordingar finns. Det rapporteras av fyra piloter, och bekräftades av 20 till, men det spelar ingen roll hur mycket bevis som finns då vi människor är flockdjur.


Talet får mig att tänka att Almedalens demokratiska ådra är omöjlig att helt dränka i företagssponsrad cava. Tills jag träffar på Lisa Pelling, chef för tankesmedjan Arena Idé, som förbereder sig för ett panelsamtal på en innergård. Vi kommer snabbt in på Almedalens jippofiering.

Hon säger att hon mejlade det statliga tågbolaget Green Cargo för att erbjuda sin medverkan i deras panelsamtal om hållbara godstransporter. Arena Idé har nyligen gett ut en rapport om klimatsmarta resor, och hon har nyligen skrivit en debattartikel om varför staten borde ta över underhållet.

Men svaret kom inte från Green Cargo, utan från pr-byrån Rud Pedersen, som meddelade att hennes insatser ”passar inte riktigt in i det tänkta temat”. Som av en händelse hade Lisa Pelling (bilden) på Linkedin en månad tidigare frågat byråchefen Morten Rud Pedersen varför de samarbetar med fossiljättar som BP, och han svarade att de är en ”stolt partner” som ska ”hjälpa dem navigera från fossilbränsle till nya energikällor”.

Nu undrar hon varför ett grönt statligt bolag går via en byrå, i stället för att själva styra dagordningen för sin scen.

– Hur svårt är det att ordna seminarier själva? suckar hon.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä/Utrikes 01 juli, 2025

Grönt överflöd börjar i kloaken

Zohran Mamdani kampanjade på löftet om en stad som invånarna har råd med. Foto: Yuki Iwamura/AP.

I en amerikansk vänster som tappat hoppet kommer nu idéerna från liberalt håll, senast i form av boken ”Abundance”. Med deras hjälp kan en muslimsk socialist snart ta makten i USA:s största stad. Men hur ny – och hur liberal – är egentligen den överflödsideologi som tagit New Yorks väljare med storm?

”Är du en avloppssocialist”, frågar den liberala journalisten Derek Thompson sin poddgäst Zohran Mamdani. Intervjun sker en vecka före primärvalet för att utse Demokratiska partiets borgmästarkandidat för New York. Mamdani skrattar och säger han gärna kallar sig det.

Socialisten Zohran Mamdani lyckades oväntat besegra motkandidaten Andrew Cuomo i Demokraternas primärval och är nu favorittippad som ny borgmästare för New York. Mamdani lyckades på kort tid bygga en valkampanj under parollen ”A city we can afford” – en stad vi har råd med – som fick ut 40 000 valarbetare på gatorna.

Avloppssocialister var öknamnet på det tidiga amerikanska socialdemokratiska partiet i den gamla industristaden Milwaukee, Wisconsin i slutet av 1800-talet. Under 70 år var socialdemokraterna en stark regional politisk kraft som inriktade sig på att leverera kännbara förbättringar i arbetarklassens vardagsliv. De försökte hitta konkreta lösningar på industrialismens problem, genom att lyfta frågor som folkhälsa, utsläppsrening och höjd boendestandard.

Socialdemokraterna i Milkwaukee var särskilt stolta över det kommunala avloppssystem de lyckats få igenom, som förbättrade arbetarnas hälsa och livslängd. De bar glåpordet avloppssocialist som en guldkrona, men själva föredrog de begreppet konstruktiv socialism: en handlingskraftig socialism som levererade konkret politik som förbättrade arbetarnas liv.

För Derek Thompson var Mamdani en given gäst att bjuda in till sin populära podcast Plain English. Vid ett valmöte den 14 juni hade borgmästarkandidaten hållit ett tal som ekade av Occupy Wall Streets och Bernie Sanders retorik, där han förklarade att det nya stadsstyret måste ha en konkret plan att leverera överflöd som gynnar de 99 procenten i stället för de 1 procenten. Det var just ordet överflöd (abundance) som fångade Thompsons uppmärksamhet. Hade den liberala poddaren och den socialistiska agitatorn något gemensamt?

Efter Donald Trumps valseger i USA har en infekterad debatt kring Demokraternas framtid nästan slitit partiet itu. Vissa har argumenterat för att partiet måste återta patriotismen och överge antirasistiska eller feministiska ståndpunkter som stämplats som ”woke”, medan andra har hållit tyst i hopp om att Trumps politik ska underminera sig själv.

Ett av de mer innovativa försöken att förnya partiet kommer från Derek Thompson. I mars släppte han tillsammans med den populära New York Times-journalisten och poddaren Ezra Klein storsäljaren Abundance (Avid Reader Press). Boken är en liberal stridsskrift för att omvandla Demokraterna och lansera en ny politik för USA. Kritikerna menade att boken bara var ”en ompaketering av nyliberalismen för en post-nyliberal värld”.

Klein och Thompson försöker hitta en väg att göra liberalismen relevant igen, så att den åter kan bli en framgångsrik politisk kraft och övervinna sin kris. Liberalismen måste bli attraktiv och börja leverera. De stigande levnadsomkostnaderna drev väljarna att rösta på Trump. Hur ska de kunna vinnas tillbaka?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 01 juli, 2025

Öresundsbron visar upp Malmös inställda framtid

Öresundsbron är Europas femte längsta bro. Foto: Pierre Mens/Scanpix/TT.

Minnena flyter ihop. Det kan inte vara när han gick in på en hemmafest på Istedgade och bajsade ned toagolvet efter många öl och en dåligt tillagad hipsterburgare. Då lommade min vän i väg utan att säga något och tog Öresundståget tillbaks över bron.

Nej, det här var en annan gång. Floss på Larsbjørnsstræde. Tio tequilashots för 100 danska. Sedan hade han tappat sitt pass och vid den här tiden stod inhyrda vakter på Kastrups tågperrong och krävde id-handling för påstigning mot Sverige. Vi behövde kunna förhandla. Det fick bli taxi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)