Det tog 27 år innan Världshälsoorganisationen WHO erkände att miljögiftet Agent Orange, som USA använt i Vietnam, var cancerframkallande. Förnekanden möter nu de forskare som påstår att utarmat uran är cancerframkallande. Samtidigt leker Iraks barn på platser där brittiska soldater kliver omkring iförda rymddräktsliknande skyddskläder.
Den internationella konferensen om krigets miljöeffekter i Stockholm i helgen, fokuserade på exemplen utarmat uran, som använts i främst Irak, Afghanistan och på Balkan, och på Agent Orange, som använts i Vietnam.
Dr Jawad al-Ali från Basra i Irak visade skakande bilder av patienter som insjuknat i cancer efter gulfkriget 1991.
I området kring Basra var fram till 1990 förekomsten av cancer rätt normal eller elva per 100 000 invånare. 1998 hade den stigit till 75, år 2001 till 116 och 2002 till 123.
Denna elvadubbling av cancerförekomsten sätts av allt fler forskare i samband med användningen av utarmat uran (depleted uranium, DU). Av de 800 ton DU som USA och dess allierade under tolv år spritt över Irak har 300 ton hamnat i västra Basraområdet.
Upskattningarna av hur mycket DU som spritts i det senaste kriget i Irak varierar mellan 200 och 3000 ton.
Professor Thomas Fasy från Mount Sinais medicinska högskola i New York rapporterade att möss som bestrukits med utarmat uran uppvisat kromosomförändringar. Forskarna vet numera att urandioxidjonerna samlas i cellkärnorna och binds till cellernas DNA där de skadar kromosomerna. Fasy kallade det för en myt att utarmat uran skulle vara ofarligt därför att det bara svarar för en liten ökning av bakgrundsstrålningen på de senaste krigsskådeplatserna.
Problemet är att uranoxiden självantänds när vapnet avfyrats och merparten av uranoxiden förvandlas till damm och gas som kan inhaleras. De små partiklar som inandas ger omgivande celler en betydande dos.
Dessutom tycks det finnas så kallade synergieffekter mellan uranets kemiska och dess radiologiska giftighet. Det är en effekt som påminner om den större risk rökare jämfört med ickerökare utsätts för om de bor i radonhus.
Doug Rokke, före detta major i USA:s armé, berättade om hur han som ansvarig för DU-saneringen i Gulfkriget 1991 fick stränga order att aldrig komma närmare nedsmutsade krigsfordon än 50 meter, utan att använda vita heltäckande skyddsdräkter och masker.
Men när Rokkes kollegor en efter en insjuknat i cancer och mer diffusa gulfsyndrom, har den amerikanska krigsmakten förnekat varje samband med DU-exponering.
Gulfkriget 1991 krävde inte 294 döda USA-soldater, som är den officiella siffran, utan över 13 000 döda, hävdade Rokke. 250 000 före detta USA-soldater insjuknade i olika former av gulfsyndrom efter hemförlovningen. Att Pentagon förnekar DU:s skadliga effekter är en sak, men varför har andra civila institutioner som Världshälsoorganisationen till synes blundat för problemen?
Professor Keith Baverstock från universitetet i Kuopio i Finland var 1991–2003 rådgivare till WHO:s Europakontor, men misslyckades där med att få DU erkänt som ett folkhälsoproblem.
De traditionella metoderna att mäta samband mellan strålning och cancer är missvisande när det gäller DU, menade Baverstock, och både regeringar och FN är sena att ta till sig den nya informationen. En viktig punkt de ”konservativa” missar är att uranoxiden delvis är löslig och därmed kan orsaka cancer inte bara genom strålning utan också på kemisk väg, i likhet med andra tungmetaller.
Dessutom pekade Baverstock på en så kallad bystandereffekt som upptäcktes 1995 och som innebär att obestrålade celler i närheten av ett bestrålat område, delvis reagerar som om de blivit bestrålade.
– Det är som om WHO satt upp skylten ”Do not disturb” (Stör inte) på sin dörr, när forskarna knackar på med nya rön, sa Baverstock.
Under tiden leker barnen i urandammet i Irak, där brittiska minröjare bara vistas iförda rymdliknande dräkter med syrgasförsörjning. Ingenting görs för att skydda irakierna.
I Vietnam brottas bönderna ännu efter fyrtio år med gifter som släpptes ut under USA:s krig, rapporterade dr. Huang Trong Quynh. Den aktiva substansen i Agent Orange, dioxin, spreds under i mellan 167 och 600 kilo över södra delen av landet. En liten pappersmugg av detta gift skulle räcka att mörda hela Sveriges befolkning!
1997 erkände WHO ett samband mellan dioxin och cancer och år 2000 erkände också USA:s veterandepartement detta vad gäller de egna soldaterna. Samtidigt förnekar USA allt ansvar för de mångfaldigt fler offren för Agent Orange i Vietnam.
