En mycket ung August Strindberg var i början av 1870-talet på flykt. Han flydde sina akademiska motgångar i Uppsala, en mycket påfrestande far och besvikelsen över att ha misslyckats som skådespelare. Han flyr ut i Stockholms skärgård, till Kymmendö.
Vi som gör om Strindbergs tur idag, drygt 140 år senare, kommer fram till det fiktiva Hemsös förebild. Det var här ”Hemsöbornas” Carlsson kom som ett yrväder en aprilafton och det är Madam Flods barnbarnsbarn som idag äger ön.
Tio minuters gångpromenad från kajplatsen ligger de hus där Carlssons, Madam Flods och Gustens verkliga förlagor levde och där August Strindberg hyrde in sig ett par somrar. Allt finns kvar förutom viken där Carlsson la till den där magiska aprilaftonen. Tiden har inte heller behandlat ladorna där Strindberg och Carl Larsson höll sina legendariska fylleslag för Stockholms ungkarlselit särskilt vänligt, tak och väggar hänger lite som de vill. Men det rödmålade dasset finns kvar och den stig Strindberg älskade att vandra i morgonens första ljus genom skogen ned mot havet. Och plötsligt, på höger sida av stigen uppe på ett klippblock, står den där; Augusts vita skrivarstuga. I denna mycket enkla enrummare skrevs bland annat ”Mäster Olof” av den då tjugotreårige Strindberg.
Om man fortsätter ned till stranden ser man en klippa som sträcker sin långa tunga flera meter ut i vattnet, den kallas fortfarande Strindbergsstenen. August och hans hustru Siri von Essen väckte uppmärksamhet genom att ligga och sola där gemensamt.
Några av Strindbergs lyckligaste dagar utspelade sig på Kymmendö, i brev till vänner liknande han ön vid en ”himmel” eller ett ”paradis”. Så starkt levde minnet, att han utan anteckningar skrev hela Hemsöborna på mindre än tio dagar i Schweiz då han inte besökt ön på många år. Och ändå är det en bok fylld av detaljerade beskrivningar över fiskarnas arbetsredskap, slåtterkarlarnas sätt att slå ängarna på, ljudet av kornknarrens sång en sommarmorgon.
Strax efter att båten tillbaka till Stockholm lättar för ankar öppnar himlen sig. Regnet öser ned och sveper snabbt in den nyss sommarblomstrade ön i ett höstlikt och mystiskt dis. Någonstans inne i diset planeras det för bröllop mellan Flod och Carlsson, och i en vit skrivarstuga sitter en tjugotreårig man och skriver en bok som kommer att förändra Sverige. Över dem skiner solen.
