Torsten Jurell är främst känd som konstnär och scenograf. I “Fisken i skyn” tar han klivet ut i skrivande och visar sig vara en ciceron med lyriska kvaliteter.
Konstnären Torsten Jurell råkar få syn på fresk av renässansmålaren Giotto och får en idé. Han ska göra ett verk bestående av kuber i keramik. De ska göras i porslin, ett material han aldrig arbetat med tidigare. Jurell, som delvis är bosatt i Kina, vet att de bästa porslinsverkstäderna finns i Jingdezhen, porslinsstaden, och han åker dit för att arbeta.
Fisken i skyn handlar om Jurells svårigheter med att få till kuberna, men i Jingdezhen råkar han ut för något han inte räknat med: han blir blixtförälskad. Kvinnan, Yi Wen, driver en liten sushirestaurang. Hon vet inte så mycket om konst och hon har aldrig varit längre än några timmar bort från hemstaden. Hon kan inte engelska och hans kunskaper i mandarin är mycket begränsade, varför de oftast kommunicerar via telefonens översättningsfunktion. Lägg till detta att hon är gift, så förstår man att förutsättningarna för deras relation inte är de bästa. Men de blir ett par och hon skiljer sig från maken som ändå är mer road av spel än av henne.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Genom skildringen av Yi Wen får Jurell möjlighet att berätta om kinesiskt vardagsliv. Finstämda miljöbeskrivningar från porslinsstaden blandas med skildringar av den konstnärliga processen. Vördnadsfullt lyssnar han på de gamla mästarna och får lära sig om glasyrer och färger. Berättelser ur den kinesiska mytologin fascinerar honom, han identifierar sig med gudinnan Nüwa som skapade människor ur lera för att lindra sin ensamhet. Bokens titel anspelar på en myt om fisken som genom att flyga går utanför sina egna begränsningar.
I språket märks det att Jurell är en seende konstnär. ”Genom en ranglig trädörr kliver vi in i ett rum som kunde ha målats av Rembrandt: Vid det långa arbetsbordet släpper fönstret in sol som i det upplysta dammet skapar illusionen av en pelare man gärna går en omväg för att runda… Starka kontraster tecknar ett dramatiskt landskap i den torkade leran där verktygen ligger utspridda.”
Han associerar fritt till såväl Shakespeare som till måleriets mästare. På Stockholms tunnelbana kan han sitta och iaktta amorbågar, näsor eller ögonens håligheter. Ansiktets former fascinerar honom och får honom att tänka på Rodin.
Torsten Jurell är sedan länge en etablerad konstnär men Fisken i skyn är hans romandebut. Boken är generöst illustrerad med egna fotografier. Några av dem har anknytning till texten, andra är bara gatubilder och interiörer från porslinsverkstäderna.
Det är mycket vackert. Vad gör det då att såväl kärleksförhållandet som de keramiska kuberna sprack.
På Hallwylska palatset i Stockholm pågår fram till 1 september en utställning med Jurells skulpturer, inspirerade av den kinesiska mytologin. Utställningen heter, precis som boken, Fisken i skyn.
