Nina Björk har skrivit en bok om Rosa Luxemburg, den socialistiska politikern, debattören och teoretikern som 1919 brutalt mördades i Berlin av högerns frikårer. Boken har den poetiska titeln Drömmen om det röda och är ett försök till en dialog över tiden om samhällskritik, politisk praktik och ekonomisk verklighet.
– Jag vill ingjuta mod hos vänstern och samtidigt få debatten på rätt köl igen, säger Nina Björk i en telefonintervju.
”Rätt köl” betyder att hitta tillbaka till en systemkritik som analyserar drivkrafter för hur varor och tjänster produceras i vårt samhälle och hur vi fördelar frukterna av det som har tillverkats.
Det betyder också ett avståndstagande från en kritik grundad i moralism. Kapitalister agerar inte som de gör därför att de är elaka, de kan i själva verket vara hur snälla och trevliga som helst, och det är totalt poänglöst att klaga på deras girighet – att eftersträva mer vinst och högre profit är systemets grundbult.
Nina Björk inleder boken med att beskriva och förklara marxismens elementa. Hon gör det på ett lättillgängligt och pedagogiskt sätt utan att vara akademiskt och inomvetenskapligt nördig. Enkelt uttryckt handlar det egentligen om en enda sak: det är arbete, och bara arbete, som skapar vinst, och därmed får ekonomin att växa.
Rosa Luxemburgs största bidrag till den marxistiska teorin är hennes beskrivning av hur kapitalet ständigt söker nya marknader och områden att lägga under sin logik. Hon avsåg nog närmast den imperialistiska expansionen i det geografiska rummet, men modellen går alldeles utmärkt att tillämpa på det som har skett i Sverige med privatiseringar inom välfärdssektorn.
Vård, skola, omsorg, vad blir nästa område som kapitalismen lägger beslag på?
– Det finns ingen gräns för kapitalet, det kan bli vad som helst, våra kroppar, hem, barn, säger Nina Björk.
Det leder till ökade klyftor i samhället, och till att verksamheter som skulle tillfredsställa mänskliga behov blir föremål för krassa vinstmaximeringskalkyler.
Och det finns ytterligare ett stort problem. Under en täckmantel av valfrihet undandras ännu fler områden från den demokratiska sfären. Rosa Luxemburg såg inte kapitalismen, inte ens efter införandet av allmän rösträtt, som en demokrati fullt ut. Detta eftersom ett stort och viktigt område, nämligen ekonomin, inte låg under demokratisk kontroll.
Demokrati var ett centralt begrepp för Luxemburgs politiska tänkande. Med det avsåg hon folkets aktiva medverkan i politiken, inte politik genom ombud. Hon trodde på en spontan organisering där arbetare tillsammans tar upp striden för ett gemensamt mål. Revolutionen kommer nerifrån, utan ledare, utan strikta organisatoriska strukturer. All historisk förändring måste ha masskaraktär.
Luxemburg var mycket kritisk mot bolsjevikerna, även om hon stödde Oktoberrevolutionen. Hon är närmast profetisk i sin kritik mot bolsjevikpartiets centralisering och den nyfödda Sovjetstatens byråkratiseringstendenser.
Men hon var lika skoningslös mot sitt eget socialdemokratiska parti som hon menade höll på att förvandlas till en förvaltare av det kapitalistiska systemet och tappade socialismen ur sikte. För Luxemburg var inte frågan reform eller revolution, för henne fanns det ett oupplösligt samband mellan de två begreppen, reformerna var medlet, revolutionen var målet. Den tyska socialdemokratins reformistiska revisionism hade däremot förvandlat medel till mål.
Med gillande citerar Luxemburg i ett tal i Erfurt 1891 nestorn August Bebel: ”Det viktiga är inte om vi uppnår det ena eller det andra, för oss är huvudsaken att vi ställer vissa krav som inga andra partier kan ställa”.
– Jag önskar Stefan Löfven läste det citatet! utbrister Nina Björk.
Och jag kan inte låta bli att lägga till: och Jonas Sjöstedt också!
Rosa Luxemburg kom aldrig över chocken från augusti 1914, när den tyska socialdemokratin röstade enhälligt i riksdagen för beviljande av krigskrediter. Det var ett oerhört svek, och om hon tidigare såg övergången till socialism som en långsam, utdragen process, börjar hon nu sväva på målet.
Socialdemokratins andra svek, när de kompromissade ihop sig med reaktionens krafter mot den revolutionära rörelsen i kölvattnet av första världskrigets slut, kom att kosta Luxemburg livet. Det är inte uteslutet att SPD:s ledning kände till, eller var rent av inblandad i, mordet på henne.
Sedan dess har den nationalistiska lösningen på kapitalismens kriser, ”ut med judarna!”, ”ut med utlänningarna!”, med nazismen som en tragisk kulmen, varit förhärskande i västvärlden.
”Att sparka neråt”, kallar Nina Björk det.
Drömmen om det röda är en mycket politisk bok, men som inte desto mindre gör en ansats att teckna hela människan Rosa Luxemburg.
– Hon har en levande röst i sina skrifter som berör både hjärna och hjärta, säger Nina.
Luxemburg framhävde aldrig att hon var kvinna, judinna, invandrare. För henne var klass ett avgörande begrepp i analysen av kapitalismen som ett produktionssätt. Därmed inte sagt att hon ansåg feminism och antirasism som oväsentliga – en uppfattning som Nina Björk delar.
Rosa Luxemburg såg nederlag, misslyckanden, som en lärdom, kampen i sig var för henne en seger.
– Det finns en tradition och en stolthet att knyta an till för vänstern, säger Nina Björk.
Drömmen om rättvisa, jämlikhet och demokrati lever kvar. Drömmen om det röda.
Rosa Luxemburg (1871–1919)
Föddes i nuvarande Polen, i den del som då tillhörde Kejsardömet Ryssland. Luxemburg har betraktats som ett revolutionärt marxistiskt alternativ till den reformistiska socialdemokratin och den diktatoriska ”sovjetkommunismen”. Allt som fanns utgivet av Luxemburg brändes av nationalsocialister under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.
