Arbetsförmedlingen har blivit en kontrollinstans för arbetslösa snarare än en förmedlare av jobb. De är dessutom uselt rustade för lågkonjuktur.
Under måndagen rapporterade arbetsförmedlingens analyschef Annika Sundén att antalet inskrivna arbetslösa ökat med 14 000 bara den senaste veckan. Antalet varsel som lagts under mars månad rör 36 800 personer. De stora varselvolymerna återfinns framförallt i hotell- och restaurangbranschen, och i finansiell verksamhet och företagstjänster (läs: konsulter). Med den permafrost som drabbat hela den globala ekonomin så drabbas också transportsektorn och industrin hårt.
Sundén underströk att det inte går att jämföra med finanskrisen 2008. Vi ser långt fler varsel nu, och i helt andra branscher. Då var det stora varsel inom industrin och byggbranschen som en effekt av att ekonomin bromsade och investeringar sattes på paus. Det vi har nu är en tvärnit och ekonomier runt om i världen går in i recession.
Varselvågen utgör troligtvis toppen av isberget. Alla ensamföretagare som jagar gig och timmar i dessa branscher, alla visstidsanställda och timmisar, de är redan arbetslösa. Så nu står vi här och väntar på arbetslöshetssiffror uppåt 9 procent (enligt finansminister Andersson).
Samhället är således i skriande behov av arbetsmarknadspolitiska verktyg.
Vad vi har är en myndighet som under många år formats om till en kontrollmyndighet för de arbetslösa. Den har som huvudsaklig uppgift att få långtidsarbetslösa att söka arbeten de aldrig kommer få och få de arbetssökande att skämmas för att de inte gått tillräckligt många CV-kurser.
Det råder arbetskraftsbrist i både välfärden och i jordbruket och många av de uppsagda kommer att vara eftertraktade när efterfrågan ökar igen
Det är en myndighet där man, i enlighet med januariavtalet, har dragit ner på pengarna som ska gå till arbetsmarknadsinsatser och bantat personalstyrkan och antalet kontor väsentligt. Dessutom planerar man nu för att lägga ut den så kallade förmedlingsverksamheten (det vill säga matcha arbetssökande mot lediga jobb och olika utbildningsinsatser) på ”fristående aktörer” (det vill säga privata företag som vill göra sig en slant på skattebetalarnas bekostnad).
Den arbetsförmedling vi har i dag är inte förberedd på och har inte formats utifrån ett scenario med lågkonjuktur. Tvärtom misslyckas man ständigt med gruppen långtidsarbetslösa och människor som på andra sätt står långt från arbetsmarknaden som knappast får jobb snabbare för att man hotar med sanktioner.
Vi vet att många kommer bli arbetslösa på grund av den här viruskrisen och dess ekonomiska effekter. Men det är inte förutbestämt hur varaktig arbetslösheten för många människor kommer att bli. Det råder arbetskraftsbrist i både välfärden och i jordbruket och många av de uppsagda kommer att vara eftertraktade när efterfrågan ökar igen. Med rätt verktyg och en politisk vilja att bygga ut antalet yrkesutbildningar, komvux och andra omställningsinsatser kan de som nu blir av med jobbet, snabbt komma in i ett annat.
Så stoppa experimenten med Arbetsförmedlingen. Låt arbetsförmedlarna göra det som de är bra på istället för att jaga pinnar för att försöka rätta till statistiken och de arbetssökande.
