Efter debatten om det finanspolitiska ramverket och Vänsterpartiets ekonomiska politik (i Flamman nr. 14, nr. 19 och i nr. 20) så kommer Jonas Karlsson, Pia Jacobsen och Johan Hedberg med en slutreplik om investeringar, skattepolitiken och att vara ett realistiskt alternativ.
Vi är glada att Ulla Andersson tog sig tid att skriva ett svar på vår debattartikel om behovet av en ”game changer” och möjligheten att totalrenovera Sverige med ett lånefinansierat investeringsprogram.
Sveriges statsfinanser är bland de starkaste i världen med en finansiell nettoförmögenhet på 20 procent av BNP. Samtidigt är 7,2 procent eller 386 000 personer arbetslösa. Staten behöver gå in och satsa – för att sänka arbetslösheten kraftigt och för att samtidigt göra angelägna och lönsamma investeringar, i klimatomställning, infrastruktur, integration, skola och välfärd. Detta är något som till exempel LO har insett och utomlands också Sanders, Corbyn och Mélenchon, men även aktörer som OECD och IMF.
Ulla Andersson presenterar ingen analys om varför arbetslösheten i dag är så mycket högre än vad den var fram till 90-talet och inte heller någon egentlig lösning på problemet. Ulla Andersson menar i stället att skattehöjningar ska leda till minskade inkomstklyftor och – får vi förmoda – sänkt arbetslöshet. Frågan är med vilken politisk majoritet detta ska ske när regeringsunderlaget i dag ligger på 40 procent? I stället försvarar Ulla Andersson den finanspolitiska uppgörelsen, som binder oss till ett överskott på 0,33 procent av BNP över en konjunkturcykel och maximalt 35 procent i finansiell bruttoskuld. Dessa regler är långt mer extrema än EU-reglerna som inom Vänsterpartiet tidigare alltid setts som en nyliberal ekonomisk regim, men som i jämförelse tillåter underskott på 0,5 procent av BNP över konjunkturcykeln och 60 procent i finansiell bruttoskuld.
Utjämnande skattehöjningar i sig är givetvis något positivt, men det saknas i dag politisk majoritet för skattehöjningar på den nivå som behövs och det är inte heller någon mobiliserande slogan. Pikettys kurvor visar också att skatternas inkomstfördelande effekt ofta överdrivs. För frågan är, hur ska vi skapa jämlikhet om över en halv miljon är arbetslösa och undersysselsatta? Arbetslösheten flyttar makt från arbete till kapital och bidrar till att hålla nere löneandelen och uppe vinstandelen. Ett socialistiskt parti behöver en ekonomisk politik för full sysselsättning. Att totalrenovera Sverige med ett stort lånefinansierat investeringsprogram är ett realistiskt alternativ och en gyllene möjlighet, att ge arbetarrörelsen seger och arbetarklassen hopp och framtidstro.
