Opinion 8 mars, 2019

En tro ska inte behöva uttryckas i ord

I kyrkan jag går i finns flera unga konvertiter. De är döpta i församlingen och alla känner dem. Häromdagen kom Isa till mig med sitt avslagsbeslut från Migrationsverket. Hans kristna tro är inte tillräckligt genuin, säger beslutsfattaren. Isa är 19 år och har gått fyra år i koranskola. Han har tvingats läsa Koranen på arabiska som han inte förstår. Läste han fel eller inte bad som han skulle fick han stryk av mullan. Ville han inte gå till moskén fick han stryk av pappa.

Så vandrade han hit från Afghanistan och kom i kontakt med kristna människor. De pratar och visar kärlek. De sjunger och spelar musik på gudstjänsterna. Kvinnor och män sitter tillsammans i bänkarna. Isa berättar att han känner en innerlig glädje och lycka. När jag frågar vad kristendomen betyder för honom svarar han ”kärlek”. Han säger att kristendomen ger fred på jorden för om han får en örfil på ena kinden ska han inte slå tillbaka, han ska vända andra kinden till. Om man gör så, tänker han i sin barnatro, kan det inte bli krig. Den beslutsfattare som inte förstår det kristna i det Isa säger borde kanske ta sig en funderare.

Ingen har tidigare frågat Isa vad han känner eller bett honom beskriva sina tankar. Överlevnaden för dagen var viktigast – inte tankar och känslor.
Beslutsfattarens förmåga att verbalisera tankar och känslor är odisputabel. Det är denna förmåga som ställs mot Isas sanna och genuina sätt att beskriva sina känslor och tankar kring kristendomen och konverteringen. Därför kan beslutsfattaren skriva i beslutet: ”Du kan dock inte utveckla eller berätta om några inre reflektioner. Du har inte förmått knyta an dopet till ditt personliga förhållningssätt.” Isas beskrivning av vad som hände är att han efter dopet ”kände sig mycket snäll” och att han ”såg människorna och måste vara snäll mot dem”.

I artikel sju i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna står att alla ska vara lika inför lagen. Att kräva att en ung människa med fyra års koranskola ska kunna verbalisera sina känslor och tankar så att det tillfredsställer Migrationsverkets krav på ”inre reflektioner” eller ”beskrivning av processen som föranledde konversionen på ett djupare plan” är inte likhet inför lagen, utan i allra högsta grad ett uttryck för ojämlikhet.

_____________________________________