”Vad betyder det där, frågade jag? Anarkism, och det ska jag ta reda på mer om, så får du veta. Och det fick jag! Hemma i vår lilla trea frodades anarkismen.

Där var sällan lugn och ro. Det skrevs artiklar och hölls möten och studiegrupper. Ingen lokal fanns inom ekonomisk möjlighet – så möten och affischtryck och banderoller och tidningar gjordes hos oss. Stencilapparat införskaffades. Böcker om anarkism låg i högar på stolar jämte tidningar och pamfletter om syndikalism. Diskussioner avbröts med gitarrspelande och skrivmaskinsknatter. Hela familjen drogs in i den ungdomliga entusiasmen.”

Boken om Gun är en ovanlig självbiografi. Det tangerar en konstnär som genom sina tavlor och vävar skildrar och reflekterar över sitt liv. Men Gun är inte främst en konstnär utan det som kallas för en vanlig kvinna. En kvinna som har levt större delen av 1900-talet med alla de förändringar som skett och alltid förblivit vanlig. Och det är i det vanliga som boken har sin styrka. Ty Guns livs är färgstarkt och intressant och sorgligt sådär som vanliga liv är.
Vi får följa med henne på resan genom livet. Hur sonen tar med sig intresset för anarkismen hem och snart är hela familjen engagerade.
Så småningom kommer smärtan över att förlora en son. Dottern Pia är psykiskt sjuk. Gun får svår astma och så småningom kol. Mitt i all den sorgen så väver hon. In sorgen, in glädjen, in de stora händelserna. Och vi ser de där starka och ibland störande. Och de väcker minnen till liv.

Väven Skotten i Göteborg som Gun gjorde 2002 är en levande skildring av protesterna mot toppmötet och den repression som en viss typ av ungdomlig entusiasm bemöts av.
Bokförlaget Mormor är ett ungt och piggt förlag och boken om Gun är väl värd att läsa.