Dansk folkeparti är krossat. Eller åtminstone stukat. Det ständigt ökade väljarstöd som såg ut som ett slags naturlag har vänt, och det med besked. Inför riksdagsvalet den femte juni beräknas det främlingsfientliga partiet få drygt 10 procent, bara hälften så mycket som vid förra valet. Ännu syns inga tecken på att minskningen skulle avta.

Det ser ut som en förhoppning om SD:s framtid. DF tog aldrig makten och tappade trovärdighet i kontakt med den parlamentariska verkligheten. Nu är de på väg utför, kanske på väg ut.

Tyvärr gör läget i Danmark det tydligt att rasism och högerextremism inte besegras bara genom att dess främsta parlamentariska företrädare tappar mark.

Högerextremismen lever och frodas i Danmark. Den kan inte dö så länge någon är dum nog att företräda den.

Rasmus Paludan är mannen som är mer än dum nog.

På lite avstånd kan han se ut som en vanlig högerextrem pratkvarn. Han blev känd, först, via sina främlingsfientliga youtubevideor som genomsyras av ett hat mot muslimer. I en av dem, rapporterar dagstidningen Berlingske, berättar han att hans mål inte bara är att Danmark ska ”befrias” från muslimer, utan att hela världen ska det. Rasmus Paludan vill alltså att muslimer inte ska få finnas överhuvudtaget.

Hans nystartade parti Stram kurs går i ett första steg till val på att utvisa en miljon invandrare från Danmark.

I Danmark går gränsen för att få plats i riksdagen vid två procent, och Stram kurs väntas samla tre till fyra procent av rösterna.

– När man får ansvar, så följer en del trista saker med, sa Ken­n­eth Kristensen Berth från Dansk folkeparti till tidningen Politiken häromdagen.

Sedan förra året förespråkar man bland annat att asylsökande ska placeras i läger, helst i Nordafrika, i stället för att få vistas i Danmark under asylprocessen

Hans poäng är att DF inte längre kan säga vad som helst, att de måste agera för att få igenom så mycket som möjligt av sin politik snarare än att göra radikala uttalanden om förändringar de inte kan genomföra.

De låter som svenska socialdemokrater, fast liksom spegelvända.

Men Rasmus Paludan har inte byggt sin snabbväxande rörelse bara på att snacka.

Han har gjort det till sin grej att åka ut till invandrartäta områden och starta bråk. Rasmus Paludan ordnar torgmöten där han sprider synnerligen grov islamofobi och bränner koraner. Folk blir naturligtvis rasande och Paludans framträdanden har slutat i rena upplopp, med bilar som sätts i brand medan dansk polis med sköld och betong försvarar den rasistiske gubbens rätt att jävlas. Än så länge har Paludans torgmöten i praktiken ett slags omvänd uppvigling, kostat polisen 41 miljoner danska kronor.

Det har gått så långt att företrädare för danska polisen uttalat sig och ifrågasatt om Rasmus Paludans yttrandefrihet absolut måste utövas under polisbeskydd i just Nørrebro.

Kan han inte bränna koraner hemma, liksom.

För skattebetalarnas 41 miljoner har Paludan förutom personlig bevakning fått en massa uppmärksamhet – och 20 000 namnunderskrifter till stöd för sitt parti Stram kurs.

Det innebär att han nu, enligt dansk mediepraxis, får möjlighet att delta i alla partiledardebatter. I sitt fösta framträdande kallade han samtliga politiska motståndare för landsförrädare.

Men vad Kenneth Kristensen Berth än tror så är det knappast Paludan och hans fyra procent, eller för den delen hans eldiga retorik som har krossat Dansk folkeparti. Det är Socialdemokraterna, och deras metod bör fungera som ett avskräckande exempel.

De danska Socialdemokraterna har under de senaste årens opposition flera gånger tagit stöd av Dansk folkeparti för att stoppa förslag från Lars Løkke Rasmussens högerregering, som styrt landet i minoritet. Inför riksdagsvalet säger sig S vilja regera ensamt, men med ett stöd på under trettio procent har de också öppnat för att göra det med stöd av DF.

Danska S har, i än högre grad än sin svenska motsvarighet tagit vanligt folks oro på allvar, om man med det menar den delen av vanligt folk som har rasistiska tendenser och vill se skarpare regler mot invandring. Sedan förra året förespråkar man bland annat att asylsökande ska placeras i läger, helst i Nordafrika, i stället för att få vistas i Danmark under asylprocessen.

De danska socialdemokraterna ser ut att ta över regeringsmakten, men den danska socialdemokratin har inte segrat. Att S byter progressiva reformer mot eftergifter till extremhögern kan ha knäckt DF, men den danska rasismen är valets egentliga vinnare. DF får sin politik, om än inte makten eller väljarstödet, och längst ut på högerkanten har plats åt ännu extremare krafter skapats. Det är inte direkt skäl till jubel.