Totalt 80 procent av bestånden av matfisk har idag kollapsat, är överexploaterade eller är maximalt utnyttjade.
Till och med EU-kommissionen slog förra året fast att den gemensamma fiskeripolitiken misslyckats med att stoppa utfiskningen av haven.
Organisationer och forskare kräver att fiskeripolitik och fiskeförvaltning måste sortera under ett gemensamt paraply tillsammans med andra miljöhänsyn. Men miljöfrågor ligger på miljöminstrarna, i Sverige och övriga EU.
Sverige blir ordförandeland i EU vid halvårsskiftet. Men redan från årsskiftet 2008-2009 har Tjeckien lämnat över fiskefrågorna till Sverige. Sverige har alltså ett speciellt ansvar för fiskefrågorna på EU-nivå redan nu.
I förra veckan släppte regeringen en proposition om hav och fiske. Två dagar innan publicerade FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, en rapport som visar att tillståndet för världens fiskbestånd är värre än någonsin.
Det har gått troll i förvaltningen. Det menar Staffan Danielsson, ansvarig för havsfrågor Greenpeace.
– Det hade väl varit en bra idé att bygga om myndigheterna så de fungerade.
– Som det är nu förvaltas fiskbestånden som en torsk för sig och en lax för sig. I stället bör vi förvalta en havsmiljö, där de är relaterade till varandra, äter varandra, är en del av livsmiljön och har olika behov. Man behöver förvalta havet med ett helhetsperspektiv, säger Staffan Danielsson.
Att fiskepolitiken idag sorterar under Jordbruksdepartementet, och att ingen samordning finns med Miljödepartementet, har gjort det omöjligt att lösa problemet med minskade fiskbestånd. Det finns ingen helhetssyn på havet som sådant.
– Det viktigaste är att man löser ”sektorsförbannelsen”. Det är det absolut viktigaste, säger Danielsson.
– Jag förstår inte vem som skulle vara emot det
Men det verkar som om regeringen inte vågar ta tag i frågan, inte ens med den nya havspropositionen.
Världsnaturfonden, WWF, kallar det en urvattnad havsproposition. Av den utlovade havsmyndigheten bidde det bara en tummetott, enligt WWF.
Även Svenska naturskyddsföreningen saknar den nya havsmyndighet som tidigare varit på tal.
– Den svenska havsmiljöpolitiken lider av ett genomförandeunderskott. Det behövs en havsmyndighet med helhetsansvar, säger Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen.
Enligt regeringen ska propositionen fördubbla insatserna för ett mer miljöanpassat fiske. Bland annat kan en del av överkapaciteten i dagens fiskeflotta skrotas bort. Regeringen vill också ”bevara och stärka många av dagens hotade fiskbestånd”.
– För att nå ett hållbart fiske behöver vi, förutom att minska flottkapaciteten, också minska negativa miljöeffekter, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson.
Men de förhoppningar som funnits, på en omgörning av myndighetsansvar och förvaltning, ser ut att komma på skam.
– Att Anderas Carlgren är så svävande när det gäller Fiskeriverkets framtid gör mig väldigt orolig, säger Jan Isakson, pressekreterare på Greenpeace.
– Om man inte ser till så att även fisket räknas som en del av miljön, kommer det vara väldigt svårt komma tillrätta med de största problemen i havet.
Regeringen föreslår en myndighet ”med samlat ansvar för havs- och vattenmiljöfrågor”. Men det utmynnar bara i en organisationsutredning ”för att komplettera beslutsunderlaget för den slutliga utformningen av en sådan myndighet med hänsyn till övriga utredningar på området”. Och regeringen tillfogar, i ett PM över havspropositionen: ”En utgångspunkt för regeringen är att ej öka antalet myndigheter.”
En ny sorts havsmyndighet föreslogs redan av havsmiljöutredningen från maj 2008.
– Att det nu ska utredas igen är symptomatiskt för Östersjöfrågan som ständigt dränks i utredningar, säger Naturskyddsföreningens Svante Axelsson.
Även yrkesfiskarna, Sveriges fiskares riksförbund, vill se en omgjord myndighet. Från fiskenäringens perspektiv, menar man, är det välkommet med en förvaltning med helhetsansvar för havet och dess resurser, eftersom det är många intressen som ska samsas i havet.
Fiskepolitiken lyder under jordbruksdepartementen både i Sverige och på EU-nivå.
– Trots tio år av varningar fortsätter EU, inom sin gemensamma fiskepolitik, att sätta kvoter som inte tar hänsyn till fiskebeståndet, säger Jan Isakson på Greenpeace.
I EU finns starka lobbyintressen i de länder där fisket har stor betydelse, framför allt Spanien. EU har, i stället för att dra ner på kapaciteten och anpassa kvoterna till bestånden, börjat fiska ut på andra håll. Utanför Västafrika har man köpt upp hela länders kvoter, och ligger med enorma flottor vid kusten och drar upp fisk framför ögonen på de lokala fiskarna med små båtar och enkel utrustning.
De senaste åren har Sverige inrättat några mindre marina reservat, men de är fortfarande bara 18 stycken och ganska små. Bara tre av dem är fredade från yrkesfisket.
Inte ens den marina nationalparken i Kosteröfjorden, med ett kallvattenkorallrev, har helt stängt för fiske utan endast en liten del stängd för trålning.
Därifrån kommer larmrapporter om tjuvfiske.
Alltså. Bara en liten del av de små områden som idag klassas som skyddade, är enligt reglerna stängt för fiske. Och dessutom förekommer tjuvfiske på de områden där det råder fiskeförbud.
– Vi har tröttnat på det här, vi som har arbetat med havsfrågor i 20 år i Europa, säger Jan Isakson.
Greenpeace planerar att placera ut stora stenblock för att hindra bottentrålning, som är den mest skadliga typen av fiske.
I 15 av de 18 existerande marina reservaten, är det fritt fram att tråla, även bottentråla, säger Jan Isakson. Det spelar ingen roll vad miljövårdande myndigheter säger – även bottentrålning är tillåtet och det finns inga som helst fiskerestriktioner.
Vad innebär det i så fall att ett område är marint reservat?
– Bra fråga! Att du måste vara extra försiktig när det gäller andra mänskliga aktiviteter, kanske inte dra en gasledning utan en ordentlig miljökonsekvensbeskrivning. Men just när det gäller fisket så lyder det under annan lag och en annan förvaltning. Det kan fortsätta vara helt oreglerat, utom några pyttesmå undantag som kommit de senaste åren.
I vissa länder har fisket avgörande betydelse. Men så är inte fallet i Sverige. Yrkesfisket utgör en mycket liten andel av BNP. Subventionerna för fiskenäringen i Sverige – skattemedel – överstiger förädlingsvärdet, alltså det samlade värdet, av allt som fångas.
Havet har i alla tider varit en allmänning, fri att nyttja för alla. När ingen äger ett område – eller har ansvar för det – överutnyttjas det utan kontroll eller samordning. Och det anses bättre att Sveriges fiskare tar upp fisken, så att inte polacker, tyskar eller danskar kommer och tar den. Även om det handlar om den allra sista torsken.
Jan Isakson säger inte bara att EU:s gemensamma fiskepolitik har misslyckats, utan att den har förvärrat situationen.
– Idag skulle totalt avreglerad marknd vara bättre, för idag betalar vi pengar för större och bättre fartyg och enorma bränslesubventioner. Utan dem skulle det inte gå att fortsätta fiska.
Först på senare tid har man börjat tackla problemet. Men hittills har inte heller det gett resultat.
– Det har alltid slutat med att fiskeflottans kapacititet har ökat.
