Så var det då klart: efter
två och ett halvt års förhandlingar har EU:s ledare enats om ett förslag till EU-konstitution.
Mycket lite har ändrats sedan grundförslaget förhandlats: den fria marknadens fundamentala roll och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är kvar, liksom eurons status som unionens valuta och det faktum att EU är en militärallians. Det man varit oense om är helt andra saker.
In i det sista präglades förhandlingarna av konflikter runt röstsystem, kristendomens status som fundament för unionen och EU-kommissionens makt över ländernas ekonomiska politik. Den centrala frågan i slutförhandlingarna, liksom då förhandlingarna bröt samma i december, var maktbalansen inom unionen. Frankrike och Tyskland verkade för röstregler som var mer proportionerliga, det vill säga gav de största länderna mer röster, medan Polen och Spanien spjärnade emot.
Irländarna försökte med mycket diplomati och kompromisser förmå kontrahenterna att enas. Lösningen blev nu att beslut kan tas när det accepteras av 55 procent av medlemstaterna – i reella tal 15 av de 25 – och minst 65 procent av befolkningen. Finessen med förslaget är att man inte skall behöva ha fasta röstetal för länderna, utan att alla länder räknas lika och att befolkningsmängden ger utslag på den andra parametern.
Enligt diplomater hade EU:s ledare sett matchen mellan Sverige och Italien, medan irländarna skrev de nya förslagen. Medlemsländernas politiker hade kommit in en och en för att godkänna förändringarna.
Irlands premiärministern Bertie Ahern, som stod värd för toppmötet, menade att konstitutionen nu skall hålla ”några generationer”. Aherns uttalande ligger i linje med Valéry Giscard d’Estaings, ordföranden för den sammansättning som diskuterat konstitutionen, det så kallade konventet. Giscard d’Estaing menade då att konstitutionen skall hålla ”i minst 50 år”.
Men konstitutionen måste godkännas av alla medlemsländer. 9 länder – Portugal, Spanien, Tjeckien, Beligien, Luxemburg, Holland, Danmark, Storbritannien och Irland – har antingen beslutat hålla folkomröstningar, eller har regeringar som är tvingade att anordna folkomröstning på grund av landets egna grundlagar och konstitutioner. Frankrike, Italien, Polen kommer troligen också låta folket bestämma. Sverige är ett av de länder som den alleuropeiska kampanjen för folkomröstningar (european-referendum.org) anser minst troligt anordna folkomröstning.
För att konstitutionen skall antas krävs att samtliga länder godkänner den. Men det räcker inte med att ett land röstar nej för att välta konstitutionen. Ett nej i ett land leder högst sannolikt till att landet förhandlar fram undantag och genomför en ny folkomröstning för att godkänna detta. Så har tidigare skett när Danmark och Irland krävt undantag från tidigare fördrag. Rent logiskt finns åtminstone två andra möjligheter: att hela konstitutionen går i putten och att EU utvecklas till en union med två hastigheter.
Tvåhastighetsmodellen – som ofta kallas ett EU med A och B-lag – har tidigare förespråkats av framförallt Frankrike och Tyskland, men verkar nu inte sannolik.
– I realiteten är det så att om ett litet land säger nej, kommer de förhandla fram undantag för det landet. Om det är ett stort land kommer man få börja om hela processen, säger Billy Eriksson, EU-sekreterare på Vänsterpartiet.
Fakta Konstitution, grundlag och fördrag
En konstitution är i princip samma sak som en grundlag. Den definierar statsskicket, hur beslut fattas och vilka rättigheter medborgarna har.
EU:s ”konstitutionella fördrag” som konstitutionen egentligen heter ersätter de tidigare för EU styrande fördragen. Här finns också en grundläggande skillnad: fördrag upprättas mellan länder, EU:s konstitution upprättar en ny suväränitet oberoende av medlemstaterna. I EU-konstitutionen är detta tydligt på flera sätt: unionen skall vara en juridisk person (artikel 6). EU:s lagar skall gå före medlemstaternas (artikel 10).
Samtidigt valde man att kalla dokumentet för ”konstutitionellt fördrag” för att markera att texten har en status mellan fördrag och konstitution.
Den nya versionen, det vill säga slutförslaget går att ladda ned i en ”läsarvänlig” version med förklaringar av orddefinitioner på svenska på adressen: www.euabc.com/?page_id=207.