Nyanlända ska inte användas för att sparka liv i en nedprioriterad och underfinansierad landsbygd. När regeringen vill reformera lagen om eget boende missar de att se över den politik som är den riktiga boven i segregationen, skriver Zina Al-Dewany.
Som nyanländ ska du inte få välja var du bor. Det förespråkar de som vill slopa lagen om eget boende – Ebo. Lagen har fått utstå mycket kritik, framförallt från de kommuner som tagit emot många nyanlända. Nu lyssnar regeringen på kritiken och öppnar upp för att reformera lagen. Men kan segregationen minskas genom att strypa människors frihet att välja var de vill bo?
Frågan är förstås felställd, då den utgår från att det är fria val som lett till dagens bostadssegregation och trångboddhet. Så är inte fallet. Många nyanlända bosätter sig där familj, arbete och vänner finns. Men det är inte ett ”fritt val” utan grundar sig i år av diskriminering på bostadsmarknaden.
De med lång kötid eller mycket pengar har alltid kunnat välja var de vill bo. Efternamn har också visat sig ha stor betydelse för hyresvärdar. De som får det tuffast blir då nyanlända utan varken inkomst, rätt namn eller kötid för en hyresrätt. Samtidigt ägnar sig många bostadsbolag åt att höja hyran genom lyxrenoveringar, för att på så sätt stänga ute ekonomiskt svaga grupper. Att säga att nyanlända aktivt väljer var de vill bo är därför missvisande. Men kan en reformering av lagen bryta segregationen?
I dag vet vi inte hur reformen ska se ut, mer än att regeringen vill införa en ”social prövning”. Vad det innebär är inte helt klart, men det kan handla om att människor inte ska bo alltför trångbott. Inga människor eller familjer ska behöva leva i extrem trångboddhet eller usla förhållanden, som är fallet i dag. Att många tvingas in i dessa förhållanden påverkar inte bara just bostadssituationen utan även hälsan.
Det är knappast så att de som inte får bo i Södertälje kommer hamna i Danderyd eller Lidingö
Att slopa Ebo och öppna upp för att kunna placera nyanlända var som helst, utan att de kan kontrollera det, är därför inte en lätt fråga. Å ena sidan kan det tvinga fler kommuner att öppna upp mottagandet och snabbare integrera människor. Å andra sidan hindrar inte det den problematik vi ser i Sveriges mindre orter. De vill flytta dit jobben och utbildningarna finns, precis som alla andra. För det är knappast så att de som inte får bo i Södertälje kommer hamna i Danderyd eller Lidingö. De kommer med stor sannolikhet hamna där ingen annan vill eller kan bo.
Det är inte nyanländas uppgift att rädda glesbygden eller få mindre orter att ”leva”. Det krävs investeringar av staten för arbete och utbildning i hela Sverige, om nu det är målet. Uteblir dessa investeringar i glesbygden samtidigt som man placerar nyanlända där, så kommer det förstärka segregation och klasskillnader, där invandrare fortsätter att sitta fast längst ned på den sociala stegen.
Det är inte nyanländas uppgift att rädda glesbygden eller få mindre orter att ”leva”
I grund och botten handlar detta om ännu ett undantag i lagen för nyanlända, där de i längden blir mer maktlösa inför sin livssituation i Sverige. Att förenkla mottagandet och säkerställa en hälsosam boendemiljö uppnås därför inte genom att slopa ebo. Genom att bygga fler bostäder där människor vill bo, aktivt använda bostadspolitiken för att hålla hyror nere och samtidigt se till att god utbildning, sjukvård och chans till arbete finns till för alla. Ja ni vet, det välfärdssamhälle som Sverige gör anspråk på att vara. Annars fastnar vi i en ond spiral där kortsiktig politik blir det mest progressiva vi har.
