En lyxig lacksask. Eller en vacker kvinna klädd i rött siden och vitt flor. Så beskrivs K fem, en jättelik byggnad som tagit plats i det utbyggda Vällingby centrum. K fem är en modern form av galleria, ritad av samtidens chefsarkitekt, Gert Wingårdh. Ett vackert, näsan magiskt skönt, köptempel med en vit, lika magisk inredning och öppen arkitektur i blanka material som ger en känsla av ett ispalats inrett med snörök.
Det är verkligen förtrollande förföriskt. Precis som det är avsett.
Att byggnaden på dess egen hemsida beskrivs som en lackask eller en vacker kvinna är ingen slump. K fem är närapå 8.000 kvadratmeter inriktat på kläder, smink, skor – ja utseendekonsumtion. Målgruppen är kvinnor.

Vällingby centrum, som förärats en lackask, är internationellt känt sedan ett halvsekel tillbaka. Som mönsterförorternas Mecka, ABC-staden. A för arbete, B för bostad och C för centrum. Alltså en litet samhällsnav som ska erbjuda de boende allt ett fullödigt liv behöver.
Kanske är det en förhärligande bild, men syftet med C:et i ABC var att tillhandahålla de boende ett utbud av varor (samt en klick kultur i form av kafé, bibliotek, och biograf). Inte bara det absolut nödvändiga alltså, utan ett rikt utbud. Västvärldens ekonomier blomstrade och framåtandan var stark när Vällingby centrum restes. Ett aldrig tidigare skådat utbud av varor, för såväl hushållsbruk som fritid, vittnade om tillväxtens befriande potential. Framtiden var funktionell och till människans gagn. Så också i Vällingby.

K fem talar ett annat språk. Ett förförande språk. Det är uppenbart att tillhandahållandet av varor inte räcker. Något mer måste till, något måste locka. Vad kan då, i en patriarkal och konsumtionsinriktad värld i, vara mer lockande än en vacker kvinna klädd i rött siden och vitt flor? I syndigt rött siden och oskuldens flor – ja, det skönsjungande skogsrået med blicken fäst på våra plånböcker är både hora och madonna.
Samhällsbyggarna som skissade fram och nitade ihop Vällingby trodde på sina medborgare när man erbjöd dem kvalitativt utbud, funktionella bostäder och arbete. Ett samhällskontrakt byggt på respekt.

Dagens samhällsbyggare tror inte på oss. De ser oss inte ens som det primära i stadsplaneringen. Lackasken ligger inte där för oss, nej den har lagts där den ligger – stor och förförisk, men i vägen – för att föra oss till den. Den moderna arkitekturen har ett enda syfte: Erbjuda varukapitalet ett kvantitativt stort utbud av konsumenter.