Den 5 oktober har det gått sju år sedan hundratusentals serber i fredliga demonstrationer fick Milosevic på fall, och snart 20 år sedan uppbrottet var ett faktum och striderna började, i vad som då var Jugoslavien. Många spaltmeter har ägnats åt att dokumentera och analysera detta krig. Men försvinnande lite har skrivits om dem som valde att inte godkänna den påtvingade dagordningen – valde att inte bruka våld.

De är många, och en av dem är Hamdija Jusufspahic, Belgradbo och det muslimska samfundets överhuvud i Serbien.
Han är född i Bosnien-Hercegovina, av föräldrar som båda var muslimer och även de födda i Bosnien-Hercegovina. 1967 avslutade han sina teologiska studier i Kairo, gifte sig med en teologistuderande egyptiska och de bosatte sig i Belgrad.
1992, då kriget pågick i flera delar av forna Jugoslavien, kom de olika trossamfunden i Belgrad, det ortodoxa, katolska, judiska, protestantiska och muslimska, överens att inte bruka våld mot varandra. En överenskommelse som ingen av parterna har brutit. Men en del av Jusufspahics kolleger godkände inte överenskommelsen. Muftin i Sarajevo – överhuvud för det muslimska samfundet i Bosnien-Hercegovina – bröt kontakten med Hamdija Jusufspahic.

Jusufspahic anser att lokala politiker använde etnicitet och religion som avledningsmanöver från den ekonomiska krisen i före detta Jugoslavien och menar att somliga politiska och religiösa ledare inte har gjort skillnad mellan religion och politik.
Han menar även att det fanns andra stater som ville ha krig. Att EU ville att Slovenien och Kroatien skulle bli självständiga stater och att Bosnien-Hercegovina skulle delas i tre delar och att den största muslimska gemenskapen i Europa skulle splittras.
Muftin påminner om att forna Jugoslavien länge var ett fredligt mångkulturellt samhälle, som även lyckades undvika att tillhöra öst- eller västblocket. Han hoppas få leva i ett sådant samhälle igen, och det är han inte ensam om.
Som ett led i det samarbete som inleddes vid krigets utbrott har de olika religiösa samfunden i Serbien i juli 2007 undertecknat en överenskommelse med Serbiens nationella radio och tv.

De religiösa samfunden har nu kommit överens med den statliga televisionen och radion om att direktsända program från kyrkor, moskéer och synagogor vid de religiösa högtiderna, samt om att sända debatt- och faktaprogram om religiösa traditioner och samtida samhällsfrågor. De olika trossamfunden är eniga om att extremisterna inte ska få föra ordet. Det tackar jag dem för.