Det blev nyligen oväntat bråkigt mellan Sveriges Lärares ordförande och flera av de rödgröna partierna – trots att de, som alla andra, röstade ja till mer statlig reglering av lärartid. Facket menar dock att politiken i praktiken inte vill agera mot arbetsgivarna, och att man använder ”den svenska modellen” som ursäkt.
En helt enig riksdag sade i förra veckan ja till statlig reglering av lärares undervisnings- och arbetstid – något som lärarfacket kallat ”seklets viktigaste reform”. Konkret innebär regleringen ett maxtak för varje lärares undervisningstid, samt ett motsvarande ”golv”, och avsatt tid för planering av undervisning.
Samtliga partier tryckte grönt, och utredare Bo Hansson tyckte att ”alla borde vara glada” efter omröstningen.
Men tonen från Sveriges Lärares ordförande Anna Olskog (bilden) kort efter debatten var inte särskilt glad.
– Oppositionen, utom V, verkade ha fått sina anföranden från SKR och Almega. De går arbetsgivarnas ärenden och sviker lärarna, sade hon, och menade att politikerna ”uppenbart inte står bakom reformen i sin helhet”.
– Det är naturligtvis bra att alla partier vill reglera undervisningstiden, men reformen har en specifik konstruktion som de inte vill acceptera.
Hon vänder sig emot att bland andra Socialdemokraterna fortsatt understryka att reformens detaljerna är en fråga för arbetsmarknadens parter, och att mer statlig inblandning än så skulle ”kortsluta” den svenska modellen – något lärarfacket inte håller med om.
Miljöpartiets Camilla Hansén (bilden) förvånades över anklagelsen från Anna Olskog, och ställde på Facebook motfrågan om inte ordföranden ”fått sitt utkast direkt från Rosenbad”.
– Jag tyckte det var lite lågt. Självklart har jag inte tagit emot anföranden från någon annan, säger Camilla Hansén till Flamman.
Vem i Rosenbad syftade du på?
– Utbildningsdepartementet, och Tidöpartierna. Som vill bli omvalda.
MP och S uttrycker båda oro över hur reformen ska komma på plats, och att regeringen inte kommer finansiera satsningen tillräckligt. Hittills har Tidö lovat framtida satsningar på 2,5 miljarder per år på reformen.
Jag hoppas att Socialdemokraterna ställer sig på arbetstagarnas sida i stället för arbetsgivarnas. Men den positionen tillhör kanske bara deras historia?
”Det är väldigt konstigt att facket misstänkliggör att vi vill implementera detta ansvarsfullt tillsammans med arbetsgivare och huvudmän”, skrev Camilla Hansén (MP) i samma svar.
– Jag är förvånad att fackledningen kommunicerar så här. På lokal nivå tycker man att det är helt självklart att jobba ihop, säger hon.
– Och vi har ju röstat ja till att staten kör över arbetsgivarna i den här frågan.
Anders Ygeman (S) (bilden), som inte sett Anna Olskogs kritik innan Flammans reporter läser upp den, tycker att ”det låter som ett missförstånd”.
– Vi står bakom propositionen i sin helhet. Däremot har vi synpunkter på att regeringen under arbetet inte involverat vare sig Sveriges Lärare eller SKR, som i debatten förefaller stå ganska långt ifrån varandra. Det riskerar leda till en sämre implementering.
“Ygeman har fel. Regeringen har fört en omfattande dialog med Sveriges Lärare, och med SKR”, skriver Anna Olskog i ett mejl till Flamman.
Hon säger att de sistnämnda är emot regleringen, ”eftersom de inte vill förbättra förutsättningarna för lärare att kunna bedriva bra undervisning till barn och elever.”
Anders Ygeman säger att han inte vill att parterna ska samarbeta om ”beslutet i sig, utan genomförandet”.
Men blir det inte problem om arbetsgivarparten inte accepterar detta?
– Svensk lag är inte frivillig för någon part. På så vis spelar det inte så stor roll vem som buar och vem som jublar.
En som däremot tycktes dela fackets bild var SD:s Patrick Reslow (bilden).
”Varför försvarar ni den svenska modellen när den inte levererar?” frågade han under riksdagsdebatten.
Anna Olskog menade i Vi Lärare att ”den svenska modellen” som begrepp används ”ytligt och ensidigt i debatten, för att slå vakt om arbetsgivarintressen och status quo”.
– Vi och Sveriges Lärare har exakt samma uppfattning, påstår Anders Ygeman (S), när Flammans reporter frågar om deras syn på modellen.
Ändå är Anna Olskog kritisk.
”Hittills är Ygeman oss svaret skyldig om vad de faktiskt kommer att göra om de får regeringsmakten. De verkar snarare hålla öppet för att en reglering måste bygga på våra arbetsgivarens samtycke, vilket skulle innebära fortsatt dåliga villkor för oss lärare”, skriver hon.
”Jag hoppas att Socialdemokraterna ställer sig på arbetstagarnas sida i stället för arbetsgivarnas. Men den positionen tillhör kanske bara deras historia?”
