Arbetarklassens studenter har så dålig ekonomi att de tvingas ta jobb för låga löner för att klara sig. Därmed fyller de en lönedumpande funktion på arbetsmarknaden. Vänsterns Studentförbund lanserade i dagarna en kampanj för höjda studiemedel.
Frågan om studenters ekonomiska villkor är inte endast en angelägenhet för dem som för närvarande studerar, utan rör i högsta grad hela arbetarklassen. När studiemedlen är låga och utgifterna höga måste många studenter få in extra inkomster från annat håll, många skaffar sig ett jobb vid sidan av studierna. Enligt Högskoleverkets Studentspegel från 2007 angav hela 46 procent av de heltidsstuderande på svenska högskolor och universitet att de lönearbetar upp till tio timmar i veckan. Studenter är sällan med i facket och kan därför inte ställa lika hårda krav på sin arbetsplats.
– Det är också så att studenter får sin huvudsakliga inkomst från annat håll och är desperata efter en extrainkomst, säger Linn Wegemo från Vänsterns studentförbunds kampanjgrupp till Flamman. Då blir det lätt att man tar vilket jobb som helst.
På samma sätt som en låg arbetslöshetsförsäkring dumpar lönerna genom att människor går med på att jobba för låga löner, ger alltså studenternas ringa inkomstnivåer samma effekt på arbetsmarknaden. Höjda studiemedel skulle med andra ord verka positivt för hela arbetarklassen. Ett av Vänsterns studentförbunds huvudkrav i kampanjen är således 15 000 kronor mer i studiebidrag.
Beroende av studienivån
Att koppla ihop frågan om studenters studiestöd med vad det får för effekter för hela arbetarklassen är nytt för VSF. Till skillnad från andra aktörer i studievärlden menar VSF att de inte företräder studenters intressen i största allmänhet, utan deras krav riktar sig till studenter i egenskap av att de är en del av en större arbetarklass. Medan överklassens studenter lättare kan förlita sig på ekonomiskt stöd hemifrån är arbetarklassens studenter direkt beroende av studienivån för att överhuvudtaget kunna studera.
– Många kan idag inte förlita sig på studiemedlet utan är ekonomiskt beroende av föräldrar eller en anhörig, säger Linn Wegemo. Det ska inte behövas.
Studiemedlens utveckling ligger under andra inkomstnivåer i samhället samtidigt som utgifterna ökar. Enligt Ekonomistyrningsverket höjdes hyrorna mellan 1995 och 2005 med över 20 procent. Under samma tid minskade utbetalda bostadsbidrag med 60 procent. Sveriges förenade studentkårer gjorde 2006 en rapport om förhållandet mellan inkomster och utgifter för en student. Utefter Socialstyrelsens och Konsumentrådets normer kring vad som är en ”skälig levnadsnivå” gjordes en knapp budget för utgifterna under en månad. Det visade sig att studiemedlet är knappt 800 kronor för litet för att täcka alla nödvändiga kostnader.
Ändrade styrkeförhållanden
– Många har en bild av studenter som just gått ut gymnasiet, lever i studentkorridor och är beredda att äta nudlar varje dag, säger Linn Wegemo. Men det finns givetvis många som är över 25 år och som kanske till och med har barn. Då klarar man sig inte på den inkomsten.
Försämrade studievillkor för studenter sker inte i ett samhällspolitiskt vakuum utan i samband med förändrade styrkeförhållanden på arbetsmarknaden.
Under de senaste åren har arbetarklassens resurser minskat genom bland annat minskade ersättningsnivåer vid arbetslöshet och sjukdom samt nedskärningar och privatiseringar i den offentliga sektorn. På så sätt utgör kampen för höjda studiemedel en del av konfliken om hur samhällets resurser ska fördelas.
