Från land ser man ljusen från deras båtar. Det lyser som ett pärlband av lyktor i den mörka natten. När turisterna intar sin middag med utsikt över havet så finns de där och påminner om sin närvaro.

Under förmiddagen påbörjar de arbetet med att dra in alla nät och den fisk som är deras fångst. Det görs för hand. En båt åker ut och binder fast nätet som ska dras in. På stranden står tjugotalet fiskare och stekande solsken och drar i det rep som så småningom kommer att ge de nät och fiskar. De sjunger ofta, för att få upp farten, få upp andan, mota tröttheten – de har ju varit uppe hela natten. De sjunger för att hålla takten. 20 personer lägger hela sin kroppstyngd bakåt för att uppbåda att kraft alla samtidigt. Repet läggs omsorgsfullt i en rund hög som blir uppåt en halv meter.

På vissa stränder samsas turister och fiskare. De indiska fiskarna är mörkbruna av sol och hav. Kropparna är seniga, muskulösa och oerhört starka. Turisterna ligger på sina solbäddar, inte sällan är de både vita och feta. En del ser irriterade ut när de måste flytta på sin parasoll i några meter. De flesta uppskattar samvaron. Det ger ett pittoreskt inslag i turistlandet. Ofta står det några turister som hjälper till att dra upp nätet. De håller i repet i någon minut sedan ser jag hur de doppar händerna i vattnet. Det måste vara en fruktansvärd smärta att slita i ett tungt rep. Andra turister står med både fotokameror och filmkameror och förevigar ögonblicket.

När repet börjar ta slut och nätet skönjs i havet vid stranden formar fiskarna en avlång cirkel. Ju närmare repet kommer desto mindre blir cirkel, desto mer tajt blir gruppen. Två eller tre fiskare ger sig ut i vattnet och står i mitten av den cirkeln och gör ett starkt ljud med sina armar. Det låter som en fågels rop.

Monotont upprepas ljudet. Det ska skrämma fiskarna så att de inte simmar ut ur nätet. Tar de sig ur nätet möts de av en ljudvall och simmar då tillbaka in i nätet.

Nätet stängs igen. Gruppen går samman i en klunga, bär upp nätet, med de levande fiskarna. Då kommer kvinnorna, med färgglada saris och med stora grytor de bär på huvudet för att köpa fisk. De är mellanhanden, köpmannen, leverantören. Männen fiskar, kvinnorna handlar med fisken. Så här har de gjort i århundrade. Men det förändras nu. För det finns inga fiskar i nätet när de drar upp det efter 17 timmars arbete. De europeiska fiskeflottorna med sina stora båtar har tagit deras fisk.