1961 utbröt det portugisiska kolonialkriget när de ”översjöiska provinserna” – som Portugal kallade Angola, Guinea och Moçambique – gjorde uppror. Som originalmedlem i Nato fick regimen tillgång till vapen som framtagits för att vara särskilt effektiva mot gerillor, och flygplan lastade med napalm lyfte från Nato-baser som upprättats i landet.

Detta finns inte med i Ann-Sofie Dahls bok Nato – Historien om en försvarsallians i förändring (Historiska media) . Där heter det att Nato grundades av demokratier som alltid syftat till att sprida fred i världen. Som källhänvisning till alla ädelmodiga avsikter uppges Natos egna fördrag och hemsida ”för den som är nyfiken på vad som händer och sker”.

En snabb faktakoll slår dock fast att 8 av Natos 12 grundare var kolonialmakter, som begick massaker efter massaker arm i arm med militärdiktaturen Portugal.
De antikoloniala rörelserna – som varenda moderat nuförtiden lovar att man stöttade hela tiden – utkämpade samtidigt sina strider med hjälp av förnödenheter från Sovjetunionen. Den ”fria världen” – som Dahl helt utan ironi, förbehåll eller skam kallar den – beväpnade istället den fascistiska kolonialmakten.

Dahls bok – som lovordas varmt på omslaget av Natos tidigare generalsekreterare – är en ren progandaskrift från höger och oväntat fjäskig även för att komma därifrån.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.