Medborgarskap är ett laddat och exkluderande begrepp. Rättigheter, gemenskap och i viss mån att fullt ut få ses som människa är avhängigt medborgarskap. Maria Andersson, docent i litteraturvetenskap, har i Framtidens kvinnor: Mognad och medborgarskap i svenska flickböcker 1832–1921 undersökt hur svenska flickböcker från den tiden implicit eller explicit behandlar frågan om kvinnor som medborgare vid en tid då de flesta kvinnor de facto var omyndiga.
”Flickboken” är i sig ett laddat begrepp som ofta använts avfärdade men som fortsätter att vara en guldgruva för litteraturforskning med genusperspektiv. I dessa böcker, som vid första anblick kan verka sentimentala och didaktiska pågår i själva inte sällan en strid mellan konvention och uppror, även om det senare nästan alltid håller sig inom det ”respektablas” trygga ramar. Detta pågår i allra högsta grad i böckerna som Andersson studerat. Bland de många moralkakor som delas ut i de flickskolor och andra miljöer som skildras i materialet hon undersökt finns också för tiden relativt radikala tankar om kvinnors förmåga till moraliskt och rationellt handlade. Många av de romaner hon uppmärksammar är i dag också i stort sett bortglömda, vilket i sig är en spännande aspekt av arbetet.
Andersson för flera intressanta resonemang, även om genusperspektivet på flickboken som sådant inte är nytt. Till exempel beskriver hon hur framställningen av flickor och kvinnor som medborgare (det vill säga myndiga subjekt), både kan läsas som subversivt och disciplinerande. Detta då medborgarbegreppet också bär på en föreställning om lydnad och anpassning.
Hon fördjupar därtill diskussionen om den läsande och skrivande flickans funktion i flickböcker, inte minst i den dagboksform som är så vanlig. Även här finns en dubbelhet: dagboken kan sägas förmedla en flickröst som inte fick plats i det offentliga samtalet, samtidigt som författarrösten ofta intar en nedlåtande distans gentemot flickröstens naivitet, okunskap och språkliga excesser.
Samma dubbelhet återfinns, som Andersson visar, inte minst i synen på heterosexuell tvåsamhet. I böckerna som undersökts slutar hjältinnorna föga förvånande oftast i armarna på en man. Men här finns också, exempelvis i flickskolemiljö, stort utrymme för flickors gemenskap och relationer till varandra. Andersson hittar i sitt material till och med en tidig och oväntat positiv skildring av en lesbisk kvinna!
Överlag är Framtidens kvinnor ett fint bidrag till flickboksforskningen som på ett förtjänstfullt sätt lyfter fram den ambivalens mellan underkastelse och uppror som genomsyrar genren och gör den till ett intressant studieobjekt.
Framtidens kvinnor: Mognad och medborgarskap i svenska flickböcker 1832–1921
Maria Andersson
Makadam