… började de att ploppa upp för några år sedan för att successivt öka i popularitet. Heminrednings- och familjebloggarna. De drivs uteslutande av kvinnor i åldern 20 till 35 år. Det mesta kretsar kring familjen och hemmet. Välstädade hem som ser ut som ett inredningsproffs dragit fram i dem visas upp från alla vinklar. Sedan får man detaljerade beskrivningar över inrednings- och renoveringsprojekt och foton på bakverk och välkammade ungar. Minst en handfull av mina kvinnliga bekanta och gamla klasskamrater driver liknande projekt.

Okej. Människor skriver alltså i bloggar. Om sådant de finner roligt och engagerande. Varför moralisera? Men för mig påminner inrednings- och familjebloggarna om min mormor och hennes generationskamrater. Min mormor ansåg länge att det var nödvändigt att bona golvet två gånger om året, byta gardiner efter årstid, ha hembakt kaffebröd och… ja ni fattar ungefär. Inte för att någon direkt tvingade henne, i synnerhet inte min morfar som knappt lade märke till om ett golv var dammsuget eller inte. Skulle någon ha frågat henne om orsaken till detta fejande hade svaret antagligen varit ”för att det är roligt att ha det fint”. Ungefär som hemmapysslarbloggarna idag. Samtidigt finns nu som då mer eller mindre outalade krav där kvinnor inte mäts efter samma måttstock som män. Städning, hem och föräldraskap är några sådana exempel.

Den avgörande skillnaden mellan de krav som ställdes på 50-talets hemmafruars hem och hemmapysslarbloggarnas tycks vara att tekniken möjliggjort för de senare att dokumentera sin nit på en helt annan nivå.
Idag är det söndag och Lucia. Jag läser en blogg av en kvinna i 25-årsåldern som skriver att hon har ångest över att klockan är tio på morgonen och det enda hon har gjort idag är att bädda rent sängen. Mormors gamla hushållslärarinna hade varit nöjd.