Rosa Taikon är drabbande. Hennes ögon är eld. På ett finger glimmar en silverring med symbolerna fred och hjärta.
Rosa Taikon har vigt sitt liv åt romers rätt och värdighet.
– Det har kostat mycket för familjen Taikon. Jag har förlorat en bror och en syster.
Lillasyster Katarina arbetade ihjäl sig, menar Rosa.
Det var Katarina Taikon som skrev böckerna om Katitzi, som både filmades för tv och blev serieböcker.

Anklagad för att ljuga

Storebror Paul mördades när han var 38 år.
Rosa Taikon har nyligen färdigställt ett bokmanus om sitt liv. Men när hon skickade det till Bonniers förlag, menade redaktören att det var fiktion.
– Man anklagade mig för att fara med osanning!
– De var så förtjusta i manuskriptet, men de kan väl inte publicera en bok där Bonnier står för fördomar och rasistiska åsikter om romerna, vilket jag har framhållit.
I ett gammalt band av Bonniers konversationslexikon står det bland annat: ”Z. visa en utpräglad parasitkaraktär och en naturlig obenägenhet för hårt eller regelbundet arbete”.

”Bodde” på riksdagen

– Boken beskriver mycket av 1960-talet, då jag och Katarina närapå bodde vid riksdagshuset, i kampen för bostäder och utbildning åt ”le rom”.
Hon säger ibland zigenare, i bland ”le rom”, med skorrande ”r” som låter franskt.
Det är romernas språk ”romanés”.
– Jag och Katarina träffade Per Oscarsson, skådespelaren. Han sa: ”Kom till mig!” och så fick vi hyra ett stort hus av honom. I hans boksamling hittade vi bland annat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det stod att ALLA har rätt till bostad, arbete och utbildning. Katarina sa: ”Det här är ju inte rätt. Det är bara du och jag som bor i hus.” Då bodde alla romer i Sverige, ett demokratiskt samhälle, i lägergetton.
– Innan vi lyckades ge alla romer lägenhet hade det blivit 1967.
Katarina intervjuade Tage Erlander, om den påbörjade vuxenutbildningen för romer. Erlander svarade att det var en kostnadsfråga och Katarina sa: ”Jamen ni har ju sparat in nio års grundskola”.
Katarina och Rosa fick många hot. ”Jävla zigenarkärring, vi vet var du bor”, kunde det låta. ”Vi vet var dina barn finns”.
– Vi sov inte om nätterna!
– År 1969 fick jag hålla en
utställning på Nationalmuseum i Stockholm. Innan dess fanns där inte ett smycke, inte en trasa, tillverkad av romer.
Hemma hos Taikon talades både svenska och romanés. Alltså var alla tvåspråkiga men ingen läskunnig.
– Mig gav de två år i folkhögskola. Min syster Paulina blev faktiskt lärare och undervisade romska barn i svenska och romanés. I bland gick hon och hämtade dem. Hur förklarar man att skola är viktigt, för ett folk som i 467 år har stått utanför samhället men ändå överlevt?
Pappa Johan Taikon var silversmed, han förtennade, han var musiker, han byggde husvagnar och lagade mat.
– Han lärde oss hur vi skulle överleva. Han var noga med allt. ”Plocka upp den där kapsylen under busken!” Han visste ju vad som gällde.

Brodern mördades

– Pappa kände inte att han hade något att sätta emot. Men Paul avskydde orättvisor. Han gav oss andra styrka.
Berätta vad som hände när han mördades.
– Han hade sin verkstad i Tantolunden i Stockholm. Det var ett gammalt hus men det var ju alldeles fantastiskt, det kom vatten ur en kran i väggen! Han skulle sälja den till två personer och de firade hemma hos dem. Då knackade någon på, tydligen någon som de här två kände. Han visade sig vara en FN-soldat som blivit hemskickad. När Paul presenterade sig sa den här personen sånt som: ”Så du är en sån där jävel som ligger samhället till last”. Det blev handgemäng och… ja en soldat är väl tränad att döda i närstrid.
Så…?
– Så han ströp honom.
– Och sedan sprang jag till polisstationen jag vet inte hur många gånger. En FN-soldat, såna måste ju finnas i massor av listor! Till slut sa jag. ”Hade det varit tvärtom, att min bror hade dödat honom, då hade ni tagit fast honom för länge sedan!” Jag blev utslängd.
Tog de fast honom sedan?
– Nej. Han är fortfarande inte fast.
En dag fick Rosa ett handskrivet brev från utrikesminister Anna Lindh.
– Hon skrev ”Hej Rosa! För 30 år sedan hörde jag dig berätta om romer när jag var SSU-ordförande. Nu frågar jag dig: Vad kan vi göra för romerna här i Sverige och i öststaterna?” Jag svarade att de länder som skulle in i EU måste få kravet att deras länder ger romer medborgerliga rättigheter.
När den 14-årige John Hron mördades av nazister 1995, hölls en stor manifestation. Där framträdde Rosa Taikon, fastän hon tänkte att vilken dåre som helst kunde finnas i publiken.
– Jag är inte feg men jag kan bli rädd.
– Det är inte slut! Rasism tar aldrig slut. Redan Jesus talade om kärlek. Honom hängde de upp på ett kors.

Lena Malmberg