Beslutet att följa på resan togs efter ett långt möte med forskarna.
– Det finns ett akut behov av att det upprättas ett nätverk för att mäta strålningen i det utsatta området kring reaktorerna i Fukushima, och i det arbetet kan våra kunskaper komma till nytta, förklarade Atsuto Suzuki, energiforskare vid Tsukuba-universitetet.
Skyddsmasker
Inför resan packade vi med oss vattenflaskor och kläder som kunde slängas innan vi skulle återvända till Tokyo, samt särskilda skyddsmasker som skulle skydda mot strålningen innanför den skyddszon som finns runt de skadade reaktorerna. Runt våra halsar hängde mätinstrument som påminner om stora termometrar, vilka hela tiden dokumenterade strålningsnivåerna samt lagrade exakta platsangivelser.
– Vår egen dokumentation blir mycket viktig i analysen av Fukushima-olyckan, förklarade fysikern Yoichi Tao, som är expert på riskbedömningar.
Tao tillhör inte den grupp av experter som är engagerade inom den stora kärnkraftsindustri som vuxit sig stark i Japan sedan andra världskriget. Han upplevde som sexåring atombombningen av Hiroshima och menar att det som nu har skett i landet bevisar att tanken på att kärnkraften skulle vara helt säker bara är ”en myt”.
– Tiden är inne för att diskutera säkerhetsfrågorna ur nya perspektiv – där man även lyssnar på folket och oberoende röster samt beaktar vilka konsekvenser en olycka kan få även för andra länder, säger Tao.
Det tar ungefär tre timmar att köra från Tokyo till Fukushima på de motorvägar som nu har öppnats igen, men som nästan helt saknar andra trafikanter.
Hårt drabbade
Vi stannade i byn Yotsukura där hälften av de tusen invånarna drabbats mycket hårt av tsunamin. I byn drog maskförsedda människor omkring på bortspolade föremål i sina försök att återuppbygga sin tillvaro.
– Befolkningen är fortfarande utspridd på olika evakueringsplatser eftersom det saknas mat, vatten och bränsle här, berättade den lokale räddningsledaren Yuuji Kojima.
På vägen mot reaktorn passerade vi mängder av övergivna byar där herrelösa hundar och boskap strosade runt bland sönderslagna hus och skadade vägar.
Det började regna och eftersom det ökar strålningsrisken klädde vi på oss ytterligare ett lager kläder och började hålla bättre koll på våra strålningsmätare. När vi tagit oss innanför den tre mil långa evakueringszonen runt kärnkraftverket når vi fram till Miyakoji-machi, som förvandlats till en spökstad. Utanför byn stoppas vi av en polis som förklarar att endast anställda vid kärnkraftverket får ta sig vidare. Forskarna fick dock möjlighet att sätta upp sin mätutrustning vid byns utkant.
När regnet förvandlats till snö började nivåerna på våra strålningsmätare att stiga. Min mätare steg till 325 mikrosievert, vilket nästan motsvarar samma strålningsdos som i samband med en lungröntgen.
Oviss framtid
I orten Tamura har 800 personer som fått sina liv förstörda på grund av det närliggande kärnkraftverket packats samman i en gymnastiksal. Golvet är kallt och här har människor tvingats ligga och frysa i flera veckor. Utanför evakueringscentret står portabla toaletter uppställda.
I 40 år har lokalbefolkningen här levt i närheten av reaktorerna i Fukushima, men nu är framtiden oviss.
– Myndigheterna har alltid försäkrat oss om att kärnkraften var säker. Nu tror vi inte på dem längre, säger en läkare vid evakueringscentret som inte vill bli citerad med namn.
Medan Japan just nu försöker hantera effekterna av den näst värsta kärnkraftsolyckan i historien kräver många här att landet nu försöker utveckla alternativa energikällor. Det gäller även ett växande antal energiexperter som i samarbete med kollegor över hela världen just nu arbetar med att analysera kärnkraftssäkerheten.
