Okategoriserade 14 januari, 2010

Fraktindustrins räddande änglar

Flamman har gått ombord på fraktfartyget Homere och träffat en besättning som betalar priset för finanskrisen med låga löner och hårda arbetsvillkor.

Människan har transporterat varor, människor och drömmar över haven i 5.000 år. Från den gamla världens kuster till nya världsbyggen. I dag är den globala fraktindustrin en av de mest utbredda. Dåtidens oändliga seglatser gjorde kolonialismen möjlig och beredde vägen för utvecklingen som strandade i 2000-talets globala tidevarv.
År 2004 upplevde fraktmarknaden ett uppsving som varade fram till finanskrisens globala genomslag hösten 2008. Men industrins lönsamma trend vände över en natt och rederiernas prislistor kollapsade förra hösten. Finanskrisen kom som en plötslig kastvind och vände allt överända och fick mäktiga rederier att sjunka likt ett klippblock mot den ekonomiska botten.

Tills ljusningen anländer fortgår arbetet ombord på fraktfartygen. ”Som alltid”, menar besättningen ombord på fraktfartyget Homere, ägt av världens tredje största rederi, CMA CGM. Arbetarna i Le Havres hamn, en av Europa mest trafikerade, pekar irriterat på en vit bil som blockerar lyftkranarnas arbetsyta, de är redan sena och två ton containrar ska ommöbleras inför färden till Brasilien via Karibien. Besättningen består av ett tjugotal sjömän, kaptensbesättningen är rumäner, övriga – arbetare på däck, städare, kökspersonal och merparten av maskinisterna – är filippiner. I takt med nedskärningar och sparpaket har billig arbetskraft blivit en eftertraktad vara inom branschen. Något den filippinska besättningen, alla män i sina bästa år, å ena sidan uppskattar, men å andra sidan inser är resultatet av en kvarlevande global arbetsmarknadsrasism. Stämningen mellan de olika nationaliteterna ombord är dålig, berättas det, till följd av tärande månader till havs långt hemifrån, ett uppskruvat arbetstempo och osäkra framtidsutsikter.
Nelson serverar frukost, lunch och middag åt den rumänska kaptensbesättningen. Han gifte sig sent, berättar han, vid 42 års ålder och skiner upp när hans frus namn förs på tal. Han saknar sina två små barn i Manila och har arbetat för CMA CGM i tre månader. Ansiktsuttrycket visar på ett klart missnöje, men han biter ihop och säger diplomatiskt:
– Ibland måste man ta jobb man inte tycker om för pengarnas skull. Vi behöver pengar, säger han och samlar disk.
Sjömännens kroppsspråk säger oftare mer än deras ord. Nelson får medhåll från kocken, också han från Manila. De känner sig båda långt hemifrån och berättar hur europeiska sjömän regelbundet uttrycker sitt missnöje med att filippiner slagit sig in på deras arbetsmarknad. Nelson klandrar dem inte, han menar att det är ”business” men är liksom de andra medveten om politiken bakom den:

– Vi tjänar mindre än folk inom andra rederier. Anledningen är vår nationalitet. Filippinska sjömän finns det gott om och accepterar inte vi villkoren gör någon annan garanterat det.
Filippinerna är världens största sjönation med flest sjömän per capita. Landets största exportvara är arbetskraft. Sökandet efter en inkomst bär främst av till byggen och underbetalda jobb i Dubai, Asien samt till medel- och överklassområden världen över där kvinnor arbetar som hembiträden. Magra inkomster som ändå vida överstiger medellönen i Filippinerna där arbetslösheten på köpet är hög. Löner som försörjer tusentals familjer i hemlandet.
En kväll sitter det filippinska ”fotfolket” i arbetarnas mäss och tittar på en dvd om en berömd filippinsk boxare. Filippiner är ofta mäkta stolta över sina landsmän som ”gjort bra ifrån sig”, som ”kommit någonstans”. De flesta ombord är nya inom CMA CGM och instämmer i att de tjänar bättre i Europa än Asien, men att priset är högt i fråga om tid och hemlängtan. De blänger stumma in i teven. Den äldste i sällskapet, en medelålders maskinist som sitter på en stol lite avsides, tänder en cigarett och försvinner i tankar.

De rumänska sjömännen arbetar på fyramånderskontrakt, filippinerna är i regel ombord nio månader i stöten, minst ett halvår. Numera betalas rumänernas löner ut i den lönsamma euron och de filippinska i dollar. Officiellt för att Filippinerna är dollargående, men det innebär att lönerna blir magrare i takt med fortsatt svikande dollarkurser.
– I slutändan får vi ut mindre när vi växlat våra löner till den filippinska peson, säger Nelson och rycker på axlarna, liksom för att säga ”nu har vi det som vi har det”.
– Jag skulle aldrig kunna vara ombord i sex månader, än mindre nio månader i stöten, säger Bogdan, elektriker som trots elva år till havs aldrig får bukt med sin sjösjuka. Nu står han på däck och försöker fokusera blicken vid horisonten medan det hårda sjövädret i Nordatlanten slår upp vredgande vågor mot fören.
– November, säger han och himlar med ögonen. Det är nu helvetet på Atlanten börjar, fram till våren.
Bogdans fru är höggravid hemma i Rumänien, men han kommer missa förlossningen. Det gick inte att ordna, säger han. Han gick liksom många andra rumäner till sjöss av en ren slump. Efter att landet brutit sig loss från diktaturen 1989 var ekonomin i botten och möjligheterna få. En var att söka sig till de utländska rederierna när gränserna hade öppnats. Trots att det är bra pengar kommer han aldrig uppmuntra sina barn att söka sig till sjöss.

– Det här är inget liv, säger han. Jag är ute i fyra månader. Det är månader jag aldrig får igen, de är borta. Såvitt jag vet är det allt färre som söker sig till havet. Därför börjar det bli en låglönebransch där folk tas in som befinner sig i samma sits som vi gjorde för 20 år sedan. För filippinerna ombord är det nödvändigt, de har stora familjer att försörja och mindre valmöjligheter än vi har.
På kaptensdäck sitter kapten Savu civilklädd och verkar uttråkad. Kadetten Ruslan svettas och tredjeofficer Efren, enda filippinen på kaptensbryggan, berättar om sina två små barn hemma i Filippinerna.
– Det går inte att kombinera det här jobbet med ett fungerande familjeliv. Känslomässigt är det inte värt det, säger han och berättar tragikomiskt om hur barnen blir arga på honom när han ringer dem mitt i natten, filippinsk tid.
– På grund av tidsskillnaden, du vet.
Tiden går långsamt vid rodret, en apparatur med många skärmar, knappar och navigeringsinstrument, och särskilt i bra väder. Via en transistor tar de emot meddelanden och order från CMA CGM-kontoren i Europa, direktiv om energiutsläpp, hastighet och färdväg. Besättningen verkar utlämnad åt intressen långt ifrån hjärtat av Atlanten.

Från kaptensdäck ser man vågorna slå mot fören på det 125 meter långa fraktfartyget med oupphörlig aktivitet. De tusen containrarna är prydligt uppstaplade som en gosskör beredd att brista ut i sång. Savu sitter nedsjunken i sin kaptensstol medan fartyget i en hastighet av 20 knop närmar sig Gibraltar, passerande Portugals kustremsa. Kaptensstolen påminner om ett altare, ett slags levande minnesmonument ur vars säte direktiv om färdväg och annat springer fram. De tre på kaptensdäck talar om nya instrument som lanserats inom branschen, om nya navigeringssystem. Det är mycket branschsnack och samtal om det nödvändiga, men det förefaller mest vara av vana, som en fasad, för plötsligt frågar någon den andre om hur det är ”hemma”. Då dör samtalet snabbt ut och alla sjunker i egna tankar, pillar på varsin roderspak, låter fartyget fortsätta sin seglats i tystnad.
En kväll firar filippinerna sina döttrars födelsedag i arbetsmässen. En flicka fyller i år i morgon och den andra i övermorgon, förklarar de och bjuder på öl. I bakgrunden skränar kareokens kärleksballader om hjärtskärande saknad. Trots skratten sänker sig en melankolisk slöja över den magra tillställningen. Röken från den kedjerökande besättningen förvandlar luften till ett slagfält där endast den starke överlever, och medan sjömännen slappnar av till ekot av varandras sångröster sänder de många tankar hemåt. Hemma firar två av besättningsmännens döttrar ytterligare en födelsedag utan sina fäder.
Maskinisten Arer, enda rumänen på festen, har utlovat en rundtur i maskinrummet. Företaget är franskt, säger han, men ingen i besättningen är fransk medborgare. Varför, frågar han sig retoriskt innan han besvarar sin egen fråga:
– Fransmän är alldeles för dyra i drift, rumäner är okej, särskilt på officersnivå, men filippiner tas in för att de är hur billiga som helst.

Billig arbetskraft som jobbar hur hårt som helst utan att klaga, intygar Arer och skakar medlidsamt på huvudet. Hans egna villkor är ”okej”, säger han.
Maskinisten återvänder inåt, talar om maskinrummet som ett fartygs hjärta, som en enorm kroppspulsåder som sänder ut vibrationer av liv till den övriga båtkroppen. Han strandar på ämnet liv och nämner sin fru, som är från Tyskland, och sorgen över att inte ha kunnat få bilda familj med henne.

– Hon har en del fysiska problem, säger han. Vi har försökt få barn i 20 års tid, min fru och jag.
Ögonen vattnas.
– När jag kommer tillbaka ska vi ge det en sista chans – en sista chans, sen ger vi upp. För gott.
De uppsluppna rösterna och sångerna på födelsedagsfesten där födelsedagsbarnen befinner sig på två världshavs avstånd bildar ljudbank mot de annars oupphörliga ljudkulisserna. De monotona ljuden från motorerna. Och vågorna som slår mot skrovet.

Morgonen efter håller Arer hov i sitt ”arbetsrum”, maskinrummet, en smärre avgrund som sänker sig fem våningar under havsnivån. Arer är trött i ögonen, men inte lika mycket efter festen föregående kväll som av decenniers hårt arbete. Svetten har parkerat på pannan. På somrarna blir det 40 grader i maskinrummen, många arbetar på gränsar till slaganfall.
– Ibland måste man jobba dygnet runt, om det är problem.
Arer bär sin blåa overall och öronskydden och tänder en cigarett. Han luktar sprit, ett glas rent på stående fot i gryningen tycks ha fått honom på fötter, knuffat in honom i sjömannens säregna rytm.
Med inlevelse och omfattande kunskaper vägleder han genom virrvarret av generatorer, roder, vattenpumpar, gömda luckor, alla fyller de olika funktioner som håller fartyget i rörelse.
Arers favoritplats ute till havs är Azorerna, som fartyget sedan länge lämnat bakom sig. Nu står han i fören, i den friska luften, omringad av det stora blå. På frågan om vad som är bäst med jobbet i maskinrummet svarar han lika rakt som på många andra frågor, men med en kvardröjande längtan:
– Inget.
– Den som påstår sig jobba med det här för nöjes skull ljuger, säger Sever, 27, personalansvarig. Den romantiske sjömannen finns inte längre. I dag är tid pengar, och du ligger inte i hamn i veckor som du gjorde förut, då du hade tid att lära känna en stad eller ett land. Numera ligger du inne några timmar eller högst nåt dygn. Sen är du iväg igen.
Sjöfartsindustrin genomlever stora förändringar. De stora rederierna drar igen kranarna för utläggen och nedskärningar är vanligt förekommande. Kvarlämnade, med företagets budgetar som kompass, finner man besättningen och sjömännen, som utför samma jobb som förut och lite till men med allt större press på sig. Ute till havs, med de stora rederierna, får de betalt enligt en vanlig arbetsdag, åtta-nio timmar, men de flesta jobbar minst tolv. ”Minst”, understryker de.

Reynaldo, 29 år, stänker varsamt vit färg längs båtkroppen. Han är anställd på niomånaderskontrakt. Han är glad att det alltid är att göra; på så vis håller han hemlängtan stången. Första resan är den värsta, berättar han, sedan hjälper havet glömskan att så ett frö inombords.
De varma vattnen börjar sakteliga byta ut de kalla strömmarna i hjärtat av Atlanten. I juli 2010 återvänder han hem till Manila, för tre månaders ledighet.
– Lönen är inte tillräcklig, säger han och instämmer i att den svaga dollarn gör att de går miste om hett efterlängtade summor som går om intet när lönen växlas till den filippinska valutan.
– För oss är det inte småpotatis, det är skillnaden mellan en tillvaro i fattigdom eller där du klarar dig. Jag kommer nog arbeta här i fem år, tills jag får råd att köpa ett hus till min familj. I Filippinerna är det omöjligt att klara sig på lönen, det är därför så många söker sig utomlands, till Kina, Dubai eller hit… ja, var vi nu är någonstans.

I Le Havre reser sig CMA CGM:s kontorsbyggnad likt en inflytelserik ambassad ett stenkast från tågstationen och det enorma hotellkomplexet Hotel du Ville. Rederiet ståtar med 370 fartyg, 17.000 anställda och en omsättning kring 15 miljarder dollar per år. Huvudkontoret ligger i Marseille, Frankrike, en mörk steril byggnad som reser sig mot skyn likt den avlånga formen av ett fraktfartyg.
Med den globala finanskrisen hösten 2008 sprack många industribubblor grundade i generösa lån från banker som rest sig likt pyramidmodeller. Och medan krisens höga vågor lugnar ner sig och ekonomer talar om optimistiska punkter vid horisonten har rederiindustrin många ekonomiska bekymmer att brottas med. Fraktindustrin har lidit svåra förluster i kölvattnet av finanskrisen och bara CMA CGM har deklarerat en nettoförlust på 515 miljoner dollar under första halvåret 2009, enligt nyhetsbyrån AFP. Ett kraftigt fall mot 2008 års vinst kring 15 miljarder dollar.

CMA CGM meddelade emellertid den 18 november att rederiet räknar med full återhämtning innan 2009 års slut. Den hoppfulla tonen i pressmeddelandet talade vidare om ”tiden-efter-krisen” genom inledda samtal med mäktiga marknadsaktörer som Walmart, DHL och L’Oreal. Hoppet om en vändning sätter den tusenåriga fraktindustrin till traditionen, till människans fortsatta beroende av ömsesidig handel. Finanskrisens ödestimma är redan passerad, tror rederianalytiker i intervjuer med AFP, men efter stormen tycks industrins spelplan vara ommöblerad. Tunga namn har gått i konkurs, andra sitter inne med skulder och förlorade orderpaket och miljardinvesteringar från mäktiga marknadskrafter verkar försvinna efter boomen i början av 2000-talet. Klimatförändringarna gör dessutom livet på havet alltmer ovisst. I dag styr fartyg in i stormar och tropiska oväder med jämnare mellanrum.

I de europeiska rederierna har filippiner etablerat sig som billig och lojal arbetskraft som accepterar kontrakt för nio månaders tjänstgöring i sträck, dessutom avlönade med den för rederiet billiga dollarn. Rumänska kaptener tjänar i regel 40 procent mindre än franska och tyska.
Med varsel om nedskärningar och lönesänkningar ter det sig sannolikt att billiga löner och dåliga villkor, där den anställde jobbar 75 procent av årets alla dagar, är mer intressanta för rederistyrelser än européer med motsatta arbetspremisser.
Är billig arbetskraft den sjöburna fraktindustrin räddande ängel?
– Om vi är det väntar vi fortfarande på vårt välförtjänta tack, säger Manalo, gruppledare för den filippinska besättningen ombord på Homere.

Utrikes 11 december, 2025

Den texanska ideologin

En Tesla Cybertruck passerar medan solen går ned bakom Spacex-farkosten Starship, den 12 oktober 2024, i Boca Chica, Texas. Foto: Eric Gay/AP/TT.

Silicon Valley föddes ur en kalifornisk hippiedröm om internet som en fredsskapare. När resultatet i stället blev ojämlikhet och övervakning har investerarna sökt sig söderut – till ett Texas präglat av reaktionär kristendom och hänsynslös exploatering av mark och människor.

Längs den slingrande Coloradofloden, omgiven av slätter och buskmarker, breder Teslas Gigafactory ut sig över mer än 1 000 hektar utanför Austin i Texas.

Från luften ser den ut som en landningsbana för utomjordingar. På det platta taket står TESLA i enorma vita versaler, så stora att de syns från fönstret i ett förbiflygande plan. Fabriken, invigd 2022, ligger lågt och utdraget. Det här är inget campus som Googles eller Apples huvudkontor i Kalifornien. Gigafactory är en kolossal fästning i samma skala som en boskapsranch.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 10 december, 2025

Varför vill Ivar Arpi att jag ska kunna utvisas?

Jag försöker rädda julen från Ivar Arvpi. Foto: SVT Play.

I helgen var Flamman på plats när den högerextrema demonstrationen i Salem gjorde återkomst. På plakaten stod allt från ”Ut med rasisterna” till ”Hitler hade bara en pungkula”, men uppslutningen bland nazister var mager. Det roligaste skälet som angavs på flera håll, bland annat från NMR-aktivisten Martin Saxlind, var att det ”krockade med lite julbord”.

Det här är bara början – Sverigedemokraterna vill även kunna dra in medborgarskap för ”illojalitet”. 

Vem visste att senapssill och Janssons var sådana pålitliga antifascister?

Tyvärr står julborden inte i vägen för okristlig politik. Först föreslog regeringen att nya medborgare ska skriva under kontrakt om ”svenska värderingar” (migrationsminister Johan Forsell förtydligade tyvärr inte om medlemskap i Aktivklubb ingår i paketet), och i fredags gick de vidare med förslaget om indraget medborgarskap för gängkriminella.

Magdalena Andersson är inte någon Maria Magdalena direkt, och föreslog fotboja på sexåringar inför sitt jultal i Kärrtorp för att inte bli omslädad. Nu väntar vi bara på att någon ska föreslå korsfästelse för upprorsmakare.

Jesus Kristus, vad sägs om att landets politiker tog en sked rödbetssallad och stämde upp i en ”Stilla natt”, i stället för att riva sönder rättsstaten som om den vore julklappspapper.

I fredags diskuterade jag indraget medborgarskap i SVT Aktuellt med Ivar Arpi. Där förklarade jag inte bara att åtgärden är verkningslös, då gängledare ofta föredrar att vistas utomlands – vilket gripandet av den högt uppsatta Foxtrotmedlemmen i Irak i somras visade. Utan att den också signalerar för oss med dubbla medborgarskap, i mitt fall svenskt och grekiskt, att vi inte är fullgoda svenskar.

Han tyckte att jag grät krokodiltårar och att om jag inte planerade något gängdåd skulle lagen inte gälla mig. Men för det första är det här bara början – Sverigedemokraterna vill även kunna dra in medborgarskap för ”illojalitet”. 

Och visst har även jag drömt om att utvisa Putinfjäskande sverigedemokrater till Ryssland, men jag tycker inte att det ska bli svensk lag. Och för det andra handlar det om att det är en grundbult i en rättsstat att alla är lika för lagen. Det ska inte spela någon roll var en terrorists föräldrar kommer från, båda ska ha samma straff. Det kan vi aldrig tumma på.

Läs mer

Du kan se ett klipp från framträdandet på min Instagram, och hela inslaget i SVT Play

Det har blivit mycket där på senaste – ett klipp från min medverkan i högerpodden God ton, om Nato i Katalyspodden Avgå alla, och om Israel i Eurovision från TV4 Nyhetsmorgon. Så följ mig gärna där.

När jag ändå håller på får du gärna även följa Flamman på Instagram, Tiktok och Youtube så att du inte missar några röda vänsterklipp som gör upp med högergrincharna.

Ha en riktigt varm jul!

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 10 december, 2025

Paulina Sokolow: Ska en nazistvän begrava judar?

Anna Nachman, begravningsansvarig på Judiska församlingen, delar högerextrema ”Förtalsombudsmannens” syn på antirasisterna. Foto: Fredrik Persson/TT, Drago Prvulovic/TT (montage).

”För 25 år sedan skedde ett mord av vars sviter vi ännu plågas. Media var snabba att måla upp en förenklad bild, juridiken var inte bättre”, skriver Anna Nachman den 8 december, begravningsverksamhetens chef i Judiska församlingen, på Facebook.

Hon syftar på mordet på skinnskallen Daniel Wretström år 2000, som den svenska naziströrelsen använde som förevändning för att anordna årliga massmöten i Salems kommun utanför Stockholm.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 10 december, 2025

”Kontanter är en kraftfull protest mot bankernas övervinster”

Under årets Black Friday handlade svenska hushåll för omkring fyra miljarder mer än en vanlig fredag, enligt SCB. Foto: Janerik Henriksson/TT.

Kontantupproret samlar de som fallit mellan den sedellösa ekonomins stolar, medan Positiva Pengar vill att Riksbanken tar digital kontroll över kronan. De kommer från olika håll, men samlas allt oftare mot sin gemensamma fiende – privata banker.

När rörelsen Kontantupproret tog sina första steg 2015, omgavs ordförande Björn Eriksson av en liten skara ”udda existenser” som brann för sedlar och mynt. Kontanter sågs som ”dödfött”, framtiden var digital.

– Det är intressant att börja rota i en fråga som kontanter, för man kommer snabbt i kontakt med alla grupper som ”stängts ute”. Kvinnor som flytt från kontrollerande, våldsamma män, handikappade med god man, gamla som har svårt med tekniken, och andra som inte ses som lönsamma att bry sig om, berättar Björn Eriksson.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 10 december, 2025

Musk närmar sig svenska högerextremister: ”Politisk agenda”

Elon Musk (t.v.) och William Hahne (t.h.). Foto: Hanna Franzén/TT / Alex Brandon/AP.

Efter att ha blandat sig i flera europeiska val verkar världens rikaste man nu rikta in sig på Sverige. Under de senaste veckorna har Elon Musk interagerat med flera kända högeraktivister på den egna plattformen X. Och enligt forskaren Carl Heath är Sverige inte rustat för en aktör som Elon Musk.

”Jag är tillbaka! Tack från botten av mitt hjärta till alla som hjälpte mig att få mitt konto tillbaka genom att dela mitt inlägg. Och ett speciellt tack till Elon Musk som personligen steg in och fick det att ske. Jag är verkligen tacksam.”

Så skriver den svenska högerextrema profilen Evelina Hahne, 30, på Musks plattform X. Detta efter att hennes make William Hahne, 33, fått spridning på ett inlägg där han uppmuntrade följare att hjälpa hustrun att få sitt konto tillbaka.

”Kollar på det”, skrev Musk i ett svar till William Hahne, som är tidigare vice partiledare i Alternativ för Sverige, där också hans fru stod på riksdagslistan i förra valet. Strax därefter ska kontot ha återställts.

Interaktionen mellan Elon Musk och det högerextrema paret Hahne är långt ifrån den första. Sammanlagt har Musk skrivit nio svar direkt till Evelina Hahne under året – varav fem under den senaste månaden. Evelina Hahne har drygt 100 000 följare, och är ett av de drygt 1 000 konton som mångmiljardären följer på plattformen. Musk själv har runt 229 miljoner följare.

”Om du kommer till Sverige och våldtar våra kvinnor borde du deporteras, oavsett om du är livsfarlig även för ditt hemland”, lyder ett av Evelina Hahnes inlägg från i november.

”Absolut” svarar mångmiljardären 45 minuter senare. ”Galet att det här ens är en fråga!”

Evelina Hahne har även skrivit ett inlägg riktat direkt till USA:s president, där hon uppmanar honom att ”skrida till handling” mot Sveriges Television, på grund av ett inslag hon menar är klippt på ett försåtligt sätt.

Motivationen verkar ideologisk snarare än ekonomisk – han har en tydlig politisk agenda.

”De har hänsynslöst smutskastat dig från dag ett, och styrs av vänsterextremister. Låt dem inte komma undan med detta.”

Inlägget följde på att Trump stämt brittiska BBC på motsvarande 11 miljarder svenska kronor.

Paret Hahne sitter båda i styrelsen för bolaget Nordic Empire AB, som omsatte 100 miljoner kronor förra året. Bolaget säljer bland annat plastsugrör, men har inte velat svara på vilka andra verksamheter man bedriver när Flamman tidigare frågat. Enligt uppgifter till Konsumentverket står man även bakom en webbutik för lampor, vars returadress listas som kinesiska Shenzhen, strax utanför Hongkong.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter/Utrikes 09 december, 2025

Israels största vapenföretag i Nato-muthärva

Hermes 900-drönare från Elbit Systems, utställd på en vapenmässa i Serbien. Foto: Darko Vojinovic/AP.

Elbit Systems, Israels största militära företag – med dotterbolag i Sverige – stoppas från att sälja utrustning till Nato. Bolaget har dykt upp flera gånger i den omfattande korruptionsutredning av Nato-upphandlingar som pågått sedan i våras.

Tidigare i år sattes NSPA, den enhet inom Nato som hanterar militäralliansens inköp av vapen och utrustning, under lupp efter misstankar om korruption och bedrägeri. Den omfattande utredningen pågår fortfarande med minst ett dussin gripna, både i USA och sju olika europeiska länder.

Nu avslöjar grävande journalister, bland annat från Knack och Follow The Money, att Nato i samband med utredningen portat Elbit Systems – Israels största och världens 25:e största militära företag, som bland annat tillverkar drönare, artilleri och elektronisk utrustning – från att delta i kommande upphandlingar. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 09 december, 2025

Facken vill se klimatpolitik för folket

Sverige sticker inte ut mest i rapporten, då både fackanslutningen och klimat-engagemanget är allmänt högt bland befolkningen. Foto: Johan Nilsson/TT.

Fackanslutna arbetare bryr sig inte bara mer om sin arbetsmiljö – utan mer om miljön i stort, visar en ny rapport från Arena Idé. Nu siktar facken, civilsamhället och forskningen mot samma mål – att göra klimatpolitiken ”folklig”.

Arena Idés nya rapport Fackliga medlemmar är mer positiva till miljöpolitik hymlar inte med slutsatsen. Medlemmar i Europas fack är ungefär 14 procent mer sannolika än ickemedlemmar att prioritera klimatet och miljön.

Medverkande i studien fick ta ställning till två påståenden: ”Prioritera miljön, även om det leder till långsammare ekonomisk tillväxt och förlust av arbetstillfällen”, samt ”prioritera arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt, även om det leder till skada på miljön”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 09 december, 2025

En fattig förälder är inte barnens bästa

Att slå undan benen för de arbetslösa görs knappast med barnens bästa i åtanke, skriver Cecilia Verdinelli. Foto: Johan Nilsson/TT.

Moderaterna har en ny favoritfras: ”Barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet”. Men politiken som döljer sig där bakom handlar mer om att straffa arbetslösa, än om att hjälpa dem.

Möjligen är en liten dos hyckleri oundvikligt för toppolitiker. Men också hyckleri kräver fingertoppskänsla, som gör att det åtminstone känns halvvägs trovärdigt. Någon har glömt att berätta det för Moderaternas toppskikt, att döma av höstens mantra från Rosenbad: ”Fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet.”

Det finns tydligen inget viktigare. Elisabeth Svantesson har utvecklat ett särskilt vibrato för frasen, arbetsmarknadsminister Johan Britz har byggt en hel presskonferens på den och Ulf Kristersson verkar tro att den står i första paragrafen i FN:s barnkonvention.

Problemet är proportionerna. Inget barn älskar att se sin förälder gå till jobbet. Ber man om någons mest danande barndomsstund svarar ingen ”morgonen i en grusig hall när mamma febrilt letade efter en vanten och började låta brysk”.

Är man fattig ska man känna tacksamhet för varje krona, är man rik har man förtjänat allt – inklusive rätten att sluta jobba.

Självklart mår barn bättre av att deras föräldrar har en inkomst, men det är inkomsten, inte det mystiska förädlingsögonblicket i hallen, som gör skillnad. Hyckleriet blir desto tydligare när samma politiker är helt obekymrade av hemmajobbare och hemmafrutrender, fenomen som rimligen också borde betraktas som hot mot barnens välfärd.

När regeringen nu inför nya a-kasseregler som för de allra flesta arbetslösa innebär flera tusenlappar mindre i månaden rasar logiken ihop. Det finns ingen arbetsmarknadspolitik bakom. Inte ens med livlig fantasi kan man få den här reformen att skapa jobb.

Regeringens valhänthet i frågan blixtbelystes när Ulf Kristersson i SVT:s partiledardebatt den 12 oktober triumfatoriskt meddelade att det visst finns jobb att söka: 72 000 annonser på Platsbanken, varav hela 17 000 utan utbildningskrav. Sagt i ett läge med en halv miljon arbetslösa, utan att förstå att de där siffrorna kraftfullt motsäger regeringslinjen om hårdare krav som lösningen. När arbetsmarknadsminister Britz får frågan om hur de nya reglerna ska ge fler jobb återstår därför bara att upprepa de där fraserna som workshopats fram: att det är ”jättefarligt att vara arbetslös”, och att ”barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet”. Da capo.

När politiken saknas fylls tomrummet med moralism. Det är inget nytt, men det har sällan varit så aggressivt. Vad det gör med människors självkänsla är stundvis hjärtskärande.

Jag har följt två forum som från varsitt håll berättar samma historia. Det ena är en Facebookgrupp för arbetslösa, som berättar om irritation över arbetsförmedlingens otillgänglighet, sorg och skuld över att inte kunna ”bidra”, och hur knäckande det är att inte ens kallas till intervju.

Det andra är ett forum för den så kallade Fire-rörelsen, som strävar efter tidig pensionering genom smarta investeringar (som givetvis bygger på höga löner). Inläggen exploderar i ryggdunkningar när någon undrar om det är moraliskt att nyttja välfärden utan att jobba: ”Självklart”, ropar man i kör, ”man har ju förtjänat det.”

Läs mer

Så ser det nya Sverige ut. Är man fattig ska man känna tacksamhet för varje krona, är man rik har man förtjänat allt – inklusive rätten att sluta jobba.

En annan paradox är att samma regering som vill ”avskaffa bidragslinjen” nu kommer att driva fler arbetslösa in i socialbidrag. Och eftersom kommunerna samtidigt åläggs att kräva ”aktiviteter” som motprestation kommer fler barn mycket riktigt få se sina föräldrar rusa iväg på morgonen, fast utan lön. Barnen blir av med den enda fördelen med en arbetslös förälder, det lugnare tempot hemma, men förblir lika fattiga.

Tacksamheten lär bli öronbedövande. Öronbedövande som en sprängning i en trappuppgång.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 08 december, 2025

En marmorvit lektion i kommunism

Ensemblen förkroppsligar varors och människors flytande värde i kapitalismens kretslopp. Foto: Sören Vilks.

Kungliga Dramatiska Teatern förvandlar 2 500 sidor marxistisk teori till kakelkabaret för en proppmätt medelklass. Flamman går på en lekfull teaterversion av "Das Kapital" och letar efter tecken på att revolutionen är nära.

Varje år lanserar det amerikanska företaget Pantone color institute en färg som påstås fånga tidens stämning och som sedan pryder allt från gunghästar till sovrumsväggar. I helgen avslöjades 2026 års nyans: Cloud dancer. Vitt som en molndansare.

Samma helg har Dramaten urpremiär på Das Kapital. Scenografin: bländande kakelvitt. Jag ser det som ett kosmiskt sammanträffande.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 december, 2025

Misstänkt ”giftkvinna” aktiv i högerradikala grupper 

Foto: Christine Olsson/TT, skärmdump.

Vaccinkritik, klimatförnekelse och upprepade delningar av högerextrema sajter. Flamman följer de digitala spåren efter den 62-åriga kvinna som häktats för grov misshandel efter förgiftningarna på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

En 62-årig kvinna häktades i dag för grov misshandel mot fyra anställda på Akademiska sjukhuset i Uppsala, efter att de drabbats av misstänkt förgiftning. Nu kan Flamman avslöja att hon har en lång historia av aktivitet i högerextrema grupper på Facebook.

Bland grupperna som kvinnan varit mycket aktiv i finns ”Vi som stödjer SD” och ”Folkets rättigheter i samhället”. Under 2022 rör det sig om flera inlägg i månaden, och utöver det även mängder av kommentarer på andras inlägg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)