I förra veckan genomdrev Frankrikes högerregering en rad ändringar i arbetsrätten. Regeringen har lovat minskad arbetslöshet (ligger för närvarande på 9,6 procent), men resultatet är magert, trots manipulation av statistiken. Nu ska arbetsrätten demoleras.
I höstas kom en pilotlag (CNE = kontrakt vid nyanställning), som skulle ligga till grund för regeringsöverläggningar med arbetsgivarna och facken. Företag med mindre än 20 ”medarbetare” får anställa arbetslösa på upp till två års provtjänst. Tidigare försökstid var tre månader. Under de två åren kan arbetsgivaren godtyckligt avskeda, och provanställa nya arbetslösa. Detta kallas ”uppmjukning av arbetsrätten”.

Regeringen menade att om resultaten var positiva skulle lagen, efter några månader, utvidgas till att omfatta ungdomar under 26 och fler företag. Arbetslöshetsstatistiken fick nya regler. Bland annat att långtidsjobblösa stryks, så kallad utklassning.
Löftena om överläggning hölls inte. Regeringen har bråttom. En ny utvidgad lag (CPE) tillkom för anställning av ungdom under 26 år. Arbetsgivarnas organisation MEDEF kräver nu ytterligare uppluckring av arbetsrätten och anställningsvillkor så snabbt som möjligt. Systemet bör omfatta hela arbetsmarknaden. Otryggheten blir allmängiltig. Men, menar facken, CNE och CPE är ingen garant för att företag stoppar omstrukturering, utlokalisering eller minskad personal om aktieägarna kräver högre utdelning.

Löntagaren får finna sig i otrygghet fram till pensionen, kräver Laurence Parisot, MEDEF:s ordförande. Antalet arbetade år för full pension har utökats till 42 år!
– Man får väl pensionsspara privat, sade hon nyligen.
En opinionsmätning i högertidningen Le Journal du Dimanche visar att hela 57 procent av fransmännen säger nej till ovannämnda regeringsåtgärder. Ungdomens majoritet likaledes. Bara företagarna ställer sig positiva (3 av 4). Men de fackliga organisationerna rasar. Oppositionen (socialister, kommunister och gröna) försöker dra ut på debatten i parlamentet. Högern svarar med att använda en särskild lag (49:3), som, efter godkännande av presidenten, stoppar fortsatt debatt. Och sedan i höstas har premiärministern regerat genom dekret. Det tillåter konstitutionen. Parlamentet körs därmed över, gång på gång.

Åtgärderna kring CPE genomdrivs mitt i vinterskollovet. Facken och ungdomsorganisationerna har kallat till massdemonstrationer. Häromdan marscherade 400.000 i Frankrikes städer, och det på en vanlig vardag.
Varför har Villepin så bråttom? Han siktar på presidentposten nästa år. Värste konkurrenten är inrikesministern Sarkozy. Båda försöker överträffa varann, och nå resultat med alla medel. Därför blir politiken alltmer absurd. Le Pen är överspelad. Han behövs inte längre.
Situationen i Frankrike, och fler EU-länder, ursäktas med ”frihandel och fri konkurrens”. Fast även en del borgerliga ekonomer hävdar att en aktieutdelning på 15 procent är otillständig, när BNP bara ökar med några procentenheter.

I Sverige pläderar centerledaren Maud Olofsson för det franska systemet. Hon påstår att det har gett många nya jobb. De har vi inte sett till i Frankrike.
Senast vi besökte Berlin såg vi en graffiti: ”Allt kommer att bli bättre – men ingenting blir bra.” Det är alltfler som tycker det gäller hela det nyliberala EU-projektet.