Bok

Omvälvningarnas tid
Martin Hårdstedt.
Norstedts, 2010.

Allmänhetens växande intresse för historia – inte minst gamla krig – visar sig i bokhandelshyllor som sväller lika mycket som hyllorna för samhälle/politik krymper. På mitt jobb finns ett stort historieintresse bland arbetskompisarna, och så fick jag tipset om denna bok om det moderna Europas födelse i början av 1800-talet: Omvälvningarnas tid – Norden och Europa under revolutions- och Napoleonkrigen (alltså 1792 – 1815), kunnigt skriven av militärhistorikern Martin Hårdstedt vid Umeå universitet.
Mest om det militära skedet alltså och det behärskar han till fullo. Mycket detaljerat om de olika fältslagen, och det politiska spelet innan (franska revolutionen) och under de våldsamma krigsåren. Ibland finner jag boken väl detaljerad. Som att Napoleon och hans officerare innan trekejsarslaget vid Austerlitz intog ”en kvällsmåltid som bestod av stekt potatis och lök”. Eller att den fängslade drottningen Marie-Antoinette tvingades ha en manlig vakt närvarande när hon bytte sina mensblodiga trosor.

Själv imponeras jag mest av den djupa analysen av de mångbottnade nationalistiska och folkliga upproren (ofta i form av gerilla) mot Napoleons och Frankrikes dominans av Europa. Samt den väldigt kunniga och klargörande redogörelsen av de komplicerade turerna i den franska revolutionen, vilken utlöste det dåtida Europas kvartsekel av blodiga krig. Mer än jag visste framstår Napoleon som den tidens Stalin.
Parallellerna är nästan löjligt många mellan den ryska och den franska revolutionen, Stalin och Napoleon; Terror. Våld. Brutalitet. Fanatism. ”Ändamålen helgar medlen”, ”Revolutionen äter sina barn”. Upplysningsdogmatism. Attacker mot den ”vanligt-folk-stödda” religionen. Ingen hänsyn till bönderna. En frigörelse av judarna som ledde till antisemitism.
Vidare jämlikhetspropaganda följt av uppbygget av en nygammal överklass. Folkmaktsideal följt av ett nytt diktatorsenvälde. Internationalism följt av imperialistisk stormaktschauvinism med kontroll av satellitstater. Jämställdhet mellan könen följt av en återgång till konservativ kvinno- och familjesyn. Drömmar om ett frihetligt, senare auktoritärt världsherravälde. Samt en revolutionär fernissa med vissa progressiva inslag, men i grunden ett trist nytt förtryck.
Diktators-monarkierna Frankrike och Ryssland genomgick en demokratisk respektive en socialistisk revolution, mot den adliga godsägarfeodalismen. Napoleon respektive Stalin ledde kontrarevolutionen, som i båda fallen utmynnade i en slags framtidsinriktad borgerlig motrevolution.