När detta skrivs på tisdagseftermiddagen är det fortfarande oklart hur stormningen av ”Röda Moskén” har gått, bara att ett stort antal dödsoffer har krävts. Vad vi däremot vet, är att den politiska krisen i Pakistan inte har lösts med den blodiga stormningen.
General Pervez Musharraf tog makten i en militärkupp 1999 och utlovade val och demokrati. När talibanerna i Afghanistan störtades efter attentatet 11 september 2001 ökade generalens betydelse för USA som den främste allierade i regionen. Generalen har aldrig vägrat USA sitt stöd men har samtidigt mött ett växande motstånd från den islamistiska talibanska rörelsen. Framväxten av koranskolor, så kallade madrassas, har betytt att talibaner, islamister kring bröderna Abdul Aaziz Ghazi och Abdul Rashid Ghazi, kunnat växa fram och utgöra veritabla utbildnings- och rekryteringscenter för utbildning i islam men även för att mobilisera mot vad talibanerna anser vara generalens svek och förräderi.
Den väpnade ”konfrontationen vid Lal Masjid, den Röda Moskén i Islamabad, har visat med all sin grymhet de desperata försöken av general Pervez Musharraf att överleva politiskt”, skriver det prestigefyllda baskiska politiska institutet GAIN i en översyn av krisen i Pakistan.
Inför pressen från lokala massmedia, en politisk opposition som försöker utnyttja varje konflikt för egna syften och USA:s och västs påtryckningar för att generalen ska neutralisera den radikala islamistiska rörelsen, har generalen valt att slå till mot den Röda Moskén. Det är en svår balansgång den pakistanske diktatorn har att gå, för han vet samtidigt att denna konfrontation kan utgöra starten ”på ett blodbad över hela landet så som vissa Jihadkretsar har hotat genom att avisera attacker i de främsta pakistanska städerna”, skriver GAIN som tillägger att på flera platser i Pakistan har armépatruller eller de medlemmar i den centrala administrationen angripits genom självmordsattacker.
Kupplaner?
Det existerar också uppgifter om att ledarna för Röda Moskén skulle utgöra delar av en nationell mobilisering för att störta regimen. Bakom denna rörelse skulle delar av den militära eliten återfinnas, samma elit som på 1990-talet planerade en islamistisk statskupp. Men denna gång ryktas det också om att det islamistiska partiet Jamaat-i-Islami, ett helt nätverk av Jihadorganisationer samt självaste etablissemanget skulle stå bakom kupplanerna.
De islamistiska och Jihadgrupperna har uppvisat en stor kapacitet och har lyckats infiltrera stora delar det pakistanska samhällslivets nyckelsektorer och självaste statsapparaten. Parallellt har de systematiskt agerat inom utbildningsområdet. “Det är odiskutabelt att fenomenet med koranskolorna (madrassas), som finns spridda i tusentals över hela landet, i många fall har fyllt det vakum som staten har lämnat bakom sig”, konstaterar GAIN.
De är inte bara för utbildning i islam eller en ideologisk fostran, ”de utgör center för rekrytering och ibland också träning för kommande Jihadkrigare”.
Det är bland annat med den bakgrunden händelserna kring den Röda Moskén ska ses. Generalen rekommenderas av Väst att alliera sig med tidigare politiker som av folket ses som korrumperade och förbrukade från det förflutna, faktorer som varit en av flera orsaker till varför situationen i Pakistan har blivit explosiv.
Fotnot: Txente Rekondo- Gabinete Vasco de Análisis Internacional (GAIN), http://www.rebelion.org/noticia.php?id=53350
