Skulpturen Körkarlen av Olof Thorwald Ohlsson består av en halvmeter hög, rektangulär granitsten i Västertorp vilken en man i hatt huggits ut i relief till minne av den torparhistoria som anas i Stockholmsförortens namn. Ett stenkast från tunnelbanestationens västra uppgång står den på gräset mellan bostadshusen. Gles snö faller över gubben i det grå novemberljuset. Det är en av ett trettiotal skulpturer som restes under uppbyggnaden av förorten i södra Stockholm kring 50-talet, som resultat av en utopisk idé om konstens närvaro i vardagslivet. Devisen ”Konst för alla” känns mer avlägsen i dag, när skulpturen står inhägnad på en privat gård.
Stockholm city blues är en trilogi initierad av Hägerstensåsens medborgarhus och vars första två delar består av en konstutställning och en teaterföreställning i form av en stadsvandring. Del ett och två står i dialog med Spelet om Hägersten, en teaterföreställning om ortens arbetarhistoria från 70- och 80-talet. Den avslutande delen ägnas åt de offentliga skulpturerna, som poeten och konstnären Minus Miele fått tolka i 30 dikter. Traditionen går under benämningen ekfras, ett skrivet verk om ett annat konstverk. På ett grundläggande plan visar ekfrasen vilka möjligheter och begränsningar litteratur har jämför med andra konstformer. Så gör även diktsamlingen Västertorps skulpturpark.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
I Västertorp centrum hittar jag fem skulpturer. En av dem ser jag är särskilt omtyckt av de små, som klättrar och klappar på den skrovliga ytan. Allan Runefelts bronsskulptur Gubben och geten är förgylld över getens rygg och horn. På fotografier har jag sett samma skulptur, men där paret fått stickad mössa och halsduk. I den ompysslade skulpturen blir invånarnas rörelsemönster synliga och det påminner mig om Mieles ömsinta berättarperspektiv.
Fastän dikterna i Västertorps skulpturpark tydligt består av någon som betraktar är de berättade utan personligt pronomen. Vid några enstaka tillfällen tilltalas skulpturerna med ”du” och ”vi”, men vem som talar framgår inte. På så vis föreställer jag mig att det är, som det står på ett ställe i boken, ”söderorts läsare” som ser på skulpturerna. Så när den knubbiga och kramvänliga lekskulpturen Gåsen av Edvin Öhrström beskrivs, görs det med blicken och rösten hos de barn och vuxna som varje dag vistas i lekparken.
Något bakom centrumet, ställd i den så här års kala växtligheten, står Palle Pernevis bronsskulptur Petite femme. Kvinnogestaltens nätta och samtidigt fylliga kropp fångar Miele målande, och med humor:
enkel söt / böna bland / oxbär lönn / petite water- / colour akvarell / med handen / på höften
Litteratur kan till skillnad från konst röra sig i parallella tidslinjer – i ett samtidigt nu och då. När jag läser dikten får den grå oxbärsbusken röd färg och det ålderdomliga söderslanget ”böna” placerar kvinnan i sin tid som en efterkrigstidens Venus. Samtidigt ser jag landskapet som har varit och det som är. På liknande sätt arbetar Miele med förändringar i förorten.
Pye Engströms verk Efter badet restes i samband med bygget av Västertorps simhall 1976 och avbildar sju av 70-talets centralfigurer i en soffa av kalksten. Mellan Angela Davis och Sara Lidman sitter Mao, liksom Jesus som i en parafras av da Vincis Nattvarden. Femtio år senare är det nog få som ser åtminstone Mao som ett helgon.
klockar knuten / näve nedsatt / synintryck / samhällskroppen / sätter sig i soffan / det är de facto / världssamvetets / ekonomiska stenografi / invid kommunal / simhall oförändrad / stenens stenaktiga / form och färg
På tuben från Hägerstensåsen inser jag att jag missat Karl Gunnar Lindahls Måsar. Skulpturen har tidigare stått utanför gamla läroverket vid Skridskovägen men behövde, som Miele skriver, ta till ”flykt från föreningens / nya parkeringsplats”. Med en lekfull användning av fåglarnas rörelser skriver Miele fram en ort som förändras över tid. Så får diktsamlingen Västertorps osynliga historia att träda fram.
