Skulpturen Körkarlen av Olof Thorwald Ohlsson består av en halvmeter hög, rektangulär granitsten i Västertorp vilken en man i hatt huggits ut i relief till minne av den torparhistoria som anas i Stockholmsförortens namn. Ett stenkast från tunnelbanestationens västra uppgång står den på gräset mellan bostadshusen. Gles snö faller över gubben i det grå novemberljuset. Det är en av ett trettiotal skulpturer som restes under uppbyggnaden av förorten i södra Stockholm kring 50-talet, som resultat av en utopisk idé om konstens närvaro i vardagslivet. Devisen ”Konst för alla” känns mer avlägsen i dag, när skulpturen står inhägnad på en privat gård.
Stockholm city blues är en trilogi initierad av Hägerstensåsens medborgarhus och vars första två delar består av en konstutställning och en teaterföreställning i form av en stadsvandring. Del ett och två står i dialog med Spelet om Hägersten, en teaterföreställning om ortens arbetarhistoria från 70- och 80-talet. Den avslutande delen ägnas åt de offentliga skulpturerna, som poeten och konstnären Minus Miele fått tolka i 30 dikter. Traditionen går under benämningen ekfras, ett skrivet verk om ett annat konstverk. På ett grundläggande plan visar ekfrasen vilka möjligheter och begränsningar litteratur har jämför med andra konstformer. Så gör även diktsamlingen Västertorps skulpturpark.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!