Nyligen presenterade EU-kommissionen ett förslag som innebär stärkta rättigheter för gigarbetare i hela Europa. Förslaget är välkommet och innehåller flera viktiga punkter. Bland annat läggs bevisbördan över på gigbolagen för om en arbetare ska räknas som anställd eller frilansare. En annan viktig punkt ger nya möjligheter till insyn i de algoritmer som styr arbetet, där transparensen tidigare varit i princip obefintlig.

EU-lagstiftning kan framstå som en teknokratisk lösning på gigekonomins problem, som sker över huvudet på arbetarrörelsen. Men som påpekats av Leïla Chaibi, en av de drivande parlamentsledamöterna bakom förslaget, måste det aktuella förslaget ses som resultatet av många års kamp av gigarbetare, i kombination med politisk handlingskraft. På så vis är lagstiftningen ett tydligt bevis på att även gigekonomins exploaterade arbetare har möjlighet att sätta press på makthavare och få till förändringar som gynnar dem.

Samtidigt är processen långt ifrån klar – en färdig lagstiftning beräknas vara klar först i september 2022, och gigjättarnas lobbyister kommer utan tvekan trycka på för att ändra alla detaljer de kan till deras fördel. Redan i dagens utkast finns det vissa problem. Bland annat har det uppmärksammats att vissa formuleringar i förslaget riskerar att innebära att stora grupper av arbetare inom gigekonomin exkluderas från lagstiftningen. En sådan grupp är de som utför digitala gigjobb för plattformar som Clickworker och Amazon Mechanical Turk. Som Phil Jones visar i den nyutkomna boken Work without the worker är arbetet för dessa plattformar, som anlitar hundratusentals människor världen över, helt nödvändigt för att underhålla en av de viktigaste infrastrukturerna i dagens samhälle: internet. Bland de kunder som anlitar dessa arbetare finns några av världens största och högst värderade plattformar, såsom Google, Facebook och Amazon.

Att EU-kommissionen nu antagit det förslag som drivits fram av gigarbetare i kombination med politiska representanter är ett stort framsteg i kampen mot gigifieringen av arbetsmarknaden. Men det är också tydligt att kampen inte slutar här: nu när arbetarna i den gigifierade budbranschen börjar nå sina första politiska framgångar är det hög tid att uppmärksamma även de delar av gigekonomin som hittills varit relativt undanskymda i debatten – och hitta sätt att stödja dem som arbetar där i kampen för värdiga löner och arbetsvillkor.