Metallordföranden Göran Johnsson tar på sig skygglapparna när han propagerar för EMU. Han vill inte se verkligheten. Han verkar inte heller inte bry sig det minsta om sina medlemmar. Nu får han dessutom hjälp av Bjarne Rasmussen. Den 17 april påstod de båda att Fords flytt av motortillverkningen från Skövde till Bridgend i Wales ”inte beror på några EU-stöd.”
Vi rekommenderar Johnsson att läsa sin egen tidning, Dagens Arbete. Den 6 mars finns en heltäckande redogörelse för hur stora de direkta EU-bidragen är till den europeiska bilindustrin för att flytta runt mellan länderna i EU. Där framgår att Ford inte bara fått 200 miljoner kr för att flytta tillverkningen av den i Skövde utvecklade nya 6-cylindriga motorn till Wales.
Ford får dessutom 100 miljoner kr för att flytta tillverkningen av den 4-cylindriga motorn för Volvos småbilar till Valencia i Spanien. Motorerna till Volvos mindre modeller har hittills tillverkats i Skövde.
300 miljoner kronor i direkta EU-stöd till flytt av produktion och jobb från Sverige bara inom bilindustrin alltså. Hur stora är EU-stöden inom andra industribranscher?
Enligt EU-kommissionens siffror har de direkta bidragen till bilföretagen i EU slukat stora belopp. Under 1990-talets fem sista år stöttade EU bilindustrin med sammanlagt 17,2 miljarder kr. Av dessa pengar lyckades svensk bilindustri kapa åt sig nio miljoner kr. Det är Spanien och Tyskland som fått mest med ca 5,25 miljarder kr vardera.
Nedanstående tabell visar hur bidragen fördelades 1995–99:
1. Spanien, 5, 25 miljarder
2. Tyskland, 5,25 miljarder
3. Storbritannien, 2,3 miljarder
4. Italien, 1,7 miljarder
5. Frankrike, 1,5 miljarder
6. Portugal, 955 miljoner
7. Österrike, 350 miljoner
8. Belgien, 305 miljoner
9. Holland, 112 miljoner
10. Finland, 55 miljoner
11. Sverige, nio miljoner
Ovanstående siffror talar sitt tydliga språk. Så mycket har bilindustrin i EU fått i direkta bidrag för att flytta produktion och jobb inom unionen.
Johnssons och Rasmussens prat om ”Genom samarbetet kan vi oavsett om det handlar om sociala rättigheter, miljöregler, eller statliga stöd, förhindra att länder och företag spelar ut löntagare mot varandra”, ter sig närmast som ett hån mot alla de löntagare som mist sina arbeten just på grund av ovan redovisade EU-bidrag.
Siffrorna visar hur tomt och ihåligt deras retorik ekar när den konfronteras med verkligheten. Vad är detta, om inte att ”spela ut löntagare mot varandra”?
När Sverige 1994 till varje pris skulle in i EU talade dåvarande statsministern Ingvar Carlsson liksom Göran Persson om att Sverige skulle med i EU för att ställa en massa missförhållanden i unionen till rätta. EU kommer att rätta sig efter svenska regler och värderingar, hette det då.
Nu sjunger Johnsson och Rasmussen samma sång. EMU kommer att rätta sig efter hur Metalls svenske ordförande vill att det ska se ut.
Verkligheten talar ett helt annat språk. Ta bort skygglapparna Johnsson! Rösta Nej till EMU den 14 september.