Det i dagarna ettåriga stödprogrammet med lån på 110 miljarder dollar från EU och IMF räckte inte till för att rädda den grekiska ekonomin. Regeringen vill nu privatisera och skära ner ännu mer. Under förra veckans generalstrejk ledde protesterna till våldsamheter på gatorna som polisen besvarade med tårgasbomber. I måndags riktade fackliga aktivister sin vrede mot Europafacket som samlats i Aten, byråkrater kallades de.   
– Folk är förbannade både på regeringen, högeroppositionen, det stora facket och IMF säger Jannis Konstantis från det grekiska kommunistpartiet KKE.
Jannis bor i Sverige och är fackligt aktiv här. Enligt honom är det helt fel att majoriteten av greker har förståelse för den hårda ekonomiska politiken som det stått i några svenska tidningar. Opinionsundersökningar visar 80 procent är emot den ekonomiska politiken, han menar att vi inte förstått hur omfattande protesterna är.
– Det är inte bara i Aten som folk har protesterat, det har demonstrerats i 73 städer i Grekland.  

Facklig front

Bakom protesterna ligger en radikal front inom fackföreningsrörelsen som heter Pame där 10 fackförbund och 500 lokala klubbar är medlemmar. Den stora fackföreningsrörelsen GSEE som har nära kontakter med det socialdemokratiska regeringspartiet Pasok har därför också känt sig tvingat att agera.
– För ett år sedan utlyste Pame en tvådagarsstrejk, då tvingades GSEE utlysa en strejk samma dag.
Generalstrejken förra veckan var bara en endagarsstrejk, det finns inga strejkkassor i Grekland så de strejkande måste själva stå för inkomstbortfallet. Enligt Jannis har det ändå genomförts 13–14 strejker det senaste året.
– Ändå är problemet att folk har passiviserats i Grekland, fast man är naturligtvis inte lika passiviserade som i Sverige, ler Jannis.
På basplanet finns en rörelse för att bygga ett alternativ, det genomförs småstrejker och fabriksockupationer och det skapas lokala kommittéer.
När folk inte har råd att betala elräkningarna går de exempelvis gemensamt till elverket och tvingar dem att producera el igen. Jannis är noga med att påpeka att det inte är facket och kommunisterna som ligger bakom våldsamheterna på gatorna.

”Anarkistprovokationer”

– Anarkisterna går in för att provocera polisen. Vi har en omfattande egen bevakning så at våra manifestationer blir fredliga. Det är viktig för oss, det finns vanliga människor med, pappor och mammor, och de måste skyddas.
Nu svänger opinionsläget enligt Jannis.
– Både regeringen och högerpartiet går tillbaka. KKE går framåt och ligger på 12–13 procent. De högerextrema går också framåt något, men inte så mycket som de hoppas.
Ekonomen Nikos Pappas från vänsterpartiet Synaspismos är lika kritisk mot den grekiska regeringens politik. Han anser att den nuvarande politiken bara fördjupar den ekonomiska krisen, som han ser som ett resultat av överenskommelsen med EU och IMF. Arbetslös­heten bara rakar i höjden, enligt officiella siffror är den uppe i 15 procent.
– För det första måste det ske en omfördelning av inkomsterna och skatteintäkterna. Skatten på kapitalinkomster är extremt låg och stora delar av över- och medelklassen lyckas smita från skatt.
Skatten på kapitalinkomster ligger på 15 procent medan snittet för Europa är 33 procent. Det totala skatteuttaget i Grekland är också lägst i Europa. Hade uttaget varit lika högt de senaste tio åren som medeltalet i Europa hade landet haft 100 miljarder mer i statskassan, alltså ungefär lika mycket som lånet Grekland fick förra året.
– Delar av statsskulden måste också skrivas av och bankerna ställas under social kontroll.

Inte bara vänstern

Det är bankerna som är den största motståndaren till att skriva av skulderna, eftersom de äger stora belopp i grekiska statsobligationer. Som en följd av krisen ligger räntorna på dessa obligationer kring 16 procent. Tyskland betalar bara drygt tre procent för motsvarande lån. Fram till 2008 har de grekiska bankerna fått garantier och krediter i storleksordningen 100 miljarder.
– De har ingen rätt att diktera den ekonomiska politiken, hävdar Nikos Pappas bestämt.
Det är inte bara vänstern som hävdar att något måste göras åt skulden, ekonomiska bedömare från en bred skala menar att de allt hårdare nedskärningarna bara minskar möjligheterna för landet att komma ur krisen.  Vad är då grundproblemet? I svensk press har det talats om att grekerna levt över sina tillgångar och arbetat för lite.
– Det är fel, vi arbetar mest i hela Europa, i snitt 42 timmar i veckan mot 36 timmar i Tyskland. Problemet är vår låga produktivitet, kapitalägarna investerar inte i teknisk utveckling.
Enligt många bedömare borde Grekland nu lämna euron. Den är ett alldeles för klumpigt instrument i den nuvarande krisen. Med sin låga produktivitet i industrin borde Grekland nu devalvera medan Tyskland istället borde åka värdet på sin valuta, men eftersom de har samma valuta går det inte. Nikos Pappas håller inte med.
– Euron är bara en valuta, lämnar vi den är vi fortfarande i händerna på IMF.   
Regeringen försöker nu skapa en konsensus kring sin ekonomiska politik och försöker få med alla partier. Under de goda ekonomiska åren när ekonomin växte med fyra till fem procent ökade de rika sina förmögenheter men betalade inget i skatt vilket hade till följd att budgetunderskottet ökade också då.
– Vi ser nu ökat våld och tilltagande rasism. Den ekonomiska elit som tjänade gott under de goda tiderna måste nu betala.