– Man mister det forskande barnet och får istället det björklundska barnet, säger förskolläraren Leif Larsson.
Så kallade nannymetoder införs på alltfler förskolor. Leif Larsson har jobbat som förskollärare i 35 år och märker en attitydförändring både inom förskolan och bland föräldrar.
– Jag vill inte säga att vi gjorde allt rätt på sjuttiotalet, men vi utvecklade förskolan och sökte nya vägar. Grunden ligger i att barn i olika åldrar och vuxna ska samverka med varandra.
– Föräldrar som väljer förskola idag attraheras ofta om tal om lugna förskolegrupper och det låter väl bra, men man tänker inte på att lugna grupper ofta innebär icke ifrågasättande grupper.
Ett exempel han nämner är belöningssystem som används på flera förskolor i bland annat Stockholm. Modellen går i korthet ut på att barn kan göra bra och dåliga val. Dåliga val ignoreras. Bra val premieras med exempelvis en guldstjärna.

Samspelet går förlorat
Leif Larsson menar att den typen av metoder gör att samverkan mellan vuxna och barn försvinner.
– Många gånger i mitt jobb har jag tänkt: ”Vad konstigt den ungen beter sig”. Men sedan har jag insett att beteendet är väldigt logiskt utifrån situationen och omständigheterna runt omkring.
På sikt tror han att det är ett sätt att nedrusta förskolan. När förskolläraren förväntas hålla ordning och reda kan resursteam och specialpedagoger lättare prioriteras bort.
– Man tar inte hänsyn till barns behov. Jag kommer särskilt ihåg en pojke som hade svårt att sitta stilla under morgonsamlingen och vi brukade skojbrottas. Men samtidigt fanns det ingen som var så bra på att lyssna som han, när han fick utlopp för sitt rörelsebehov.

Tecken i tiden
Ignorering och olika belöningssystem i syfte att få barn att bete sig på ett önskvärt sätt kallas ofta för nannymetoder då de används i tv-program som Supernanny och svenska Nannyjouren.
Kan du förstå dem som tycker att nannymetoderna är effektiva?
– Ja, om man vill ha barnet att lyda tycker man säkert det är en effektiv metod.
Att både tv-showerna och metoderna har blivit så populära ser Leif Larsson som ett tecken i tiden.
– Vi går mot ett mer auktoritärt samhälle. Förskolan är inte frikopplad från resten av världen.

”Inget arbetssätt löser allt”
I Stockholms stad används Kometprogrammet i en stor del av förskolorna och man erbjuder även föräldrakurser. Komet har använts i Stockholms stad sedan 2003 och är från början en statlig satsning. Programmet är en försvenskning av liknande amerikanska program.
Programmet innehåller bland annat belöningssystem som en central del. Metoderna har fått kritik för att vara allt för auktoritära., Charlotte Skawonius, chef för Komet, håller inte med.
– Forskning har visat att föräldrar som använder sig av Komet snarare mer sällan tjatar, ryter eller använder sig av fysiskt våld mot sina barn.
Enligt Skawonius handlar metoderna mer om att uppmuntra ett bra beteende, att hjälpa barnet ”komma på god fot med sin omgivning”.

Men kan det inte bli så att man botar symtomen, men inte orsaken till exempelvis raseriutbrott?
– Jo, men samtidigt är det meningen att föräldrarna ska få bättre kontakt med sina barn, vilket gör att de troligen lättare uppmärksammar missförhållanden som kan vara orsak till utagerande beteende.
Samtidigt betonar hon att det inte finns någon metod eller arbetssätt som är lösningen på alla problem.