Kultur 26 juni, 2024

Hanna Rajs vågar vara banal

Rajs språk är direkt, vardagligt och skrivet på en rimmad vers som drar tankarna till besvärjelser. Foto: Suri Lara.

Det är kroppen och rösten som fulländar saknaden efter en död mamma. Men enbart med text förloras dikternas inneboende musikalitet.

Hur kan man skriva det obegripliga, att en älskad aldrig kommer åter, och leva med att minnet sviker? Det är några av livets och litteraturens största och kanske mest banala frågor. Banala eftersom svaret är enkelt: man kan inte. Ändå gör Samma, mamma just det. I Hanna Rajs sjätte bok, som handlar om en mamma som dött i sjukdom, är minnesarbete och sörjande sammanvävt.

Lyckligtvis har Hanna Rajs (född 1991) aldrig skrämts av klichéer. Sedan den kritikerhyllade diktdebuten Armarna (2018) har hon hyllats för sina chosefria skildringar av ungdomens hjärta och svärta. Få andra samtida svenska poeter har sedan debuten etablerat en så karaktäristisk röst, i skriven som uppläst form. Rajs språk är direkt, vardagligt och skrivet på en rimmad vers som drar tankarna till besvärjelser. Eller en kaddish, en bön för sörjande:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr