– Mitt hjärta rusar av en lugn promenad. Den senaste månaden har jag fallit ihop tre gånger på grund av stress och utmattning. Jag blir verkligen bara sämre och sämre, och nu är jag livrädd för att jag inte ska få den vård jag behöver för att överleva.
Det säger Ismael, som av rädsla inte vill framträda med sitt riktiga namn. Han kom till Sverige från Libanon i december år 2011 för att söka asyl, efter att ha blivit bevakad och torterad av organisationen Hizbollah. Detta på grund av att Ismael – som är en omtalad kompositör – har arbetat tillsammans med judiska musikproducenter.
Väl i Sverige diagnostiserades Ismael med posttraumatiskt stressyndrom.
Sedan flera år tillbaka lider han även av en allvarlig hjärtsjukdom som han inte har ekonomiska möjligheter att behandla i Libanon. Utöver hoten från Hizbollah har detta varit hans starkaste skäl för att beviljas uppehållstillstånd.

I behov av ständig vård

– Sedan jag kom till Sverige har jag vårdats akut på sjukhus vid fyra olika tillfällen, och flera hjärtläkare har konstaterat att jag är i behov av kontinuerlig och livsuppehållande vård, säger Ismael.
Flamman har tagit del av en av hjärtläkarnas utlåtande, men Ismael vill varken att vi nämner läkaren eller vårdmottagningen vid namn. Detta då han vill hålla sin identitet så hemlig som möjligt.
I läkarutlåtandet står det skrivet att ett utfört hjärtsviktsprov, som bör ligga under 400 pg/mL, visade ett värde på 3 980. En ultraljudsundersökning av Ismaels hjärta, där pumpförmågan normalt ligger kring 60 procent, visade en nivå på knappt 20 procent.
”Patienten är klar kandidat för att få en hjärtsviktspacemaker, eventuellt även med en implanterbar defibrillatorkabel”, skriver hjärtläkaren i utlåtandet.
Nyligen fick Ismael ett slutgiltigt avslag på sin asylansökan och inom en snar framtid kommer han därmed att utvisas till Libanon. Detta trots att både Migrationsverket, och samtliga instanser inom domstolsväsendet, har fått ta del av läkarnas utlåtanden samt intyget från den psykolog som diagnostiserade honom med posttraumatiskt stressyndrom.
– Vi kan inte resonera kring domstolarnas beslut, men i domen från förvaltningsrätten kan man läsa om vår bedömning, säger Pierre Karatzian, pressinformatör på Migrationsverket, till Flamman.
I denna står det skrivet att Migrationsdomstolen avslår Is­maels överklagan. Förvaltningsrätten skriver att det bara är ”antaganden från Isamels sida att han skulle ha varit bevakad av Hizbollah under denna tid” och att det saknas anledning ”att anta att Ismael skulle vara av intresse för Hizbollah vid ett återvändande till hemlandet eller att han av annan anledning skulle riskera skyddsgrundande behandling”.

Flygresa hotar Ismaels liv

Gällande Ismaels hälsotillstånd skriver förvaltningsrätten att Ismael inte lider av ”en sådan allvarlig eller livshotande sjukdom som han inte kan få adekvat vård för i hemlandet. Den omständigheten att vården i hemlandet kan vara av sämre kvalitet eller att den enskilde måste bekosta vården på egen hand utgör inte grund för uppehållstillstånd.”
Men problemen slutar inte där för Ismael. Även själva deporteringen riskerar att utsätta honom för fara. I läkarutlåtandet skriver hjärtläkaren att ”en flygresa förändrar tryckförhållanden och har stor risk att utlösa så kallad lungödem med möjlighet till pålagrad elakartad hjärtrytmrubbning”.

Som att prata med maskiner

– Migrationsverkets lösning är att skicka med en läkare på flygplanet, men vad kan den personen göra om mitt hjärta slutar slå?
– Det känns som att jag pratar med maskiner utan känslor, och hjärtläkarna har ju slagit fast att jag är i akut behov av en pacemaker, säger Ismael.
För någon vecka sedan ramlade han ihop igen, och vårdades därefter akut på sjukhus. Ismael lever som papperslös och har därmed enligt lag rätt till hälso- och sjukvård ”som inte kan anstå”.
Detta innefattar vård som antingen bedöms vara nödvändig omedelbart eller som med måttlig fördröjning kan medföra allvarliga följder.

Mitt liv i fara i Libanon

Vilken vård ”som inte kan anstå” avgörs dock av den behandlade läkaren och i Ismaels fall slutade sjukhusbesöket med medicinering, för att stabilisera tillståndet tillfälligt. Operation nekades med motiveringen att Ismael inte hade uppehållstillstånd samt att han skulle utvisas.
– Mitt liv är i fara hur det än blir, men om jag åker tillbaka till Libanon så är det ett faktum att jag inte kommer att överleva. Därför behöver jag stanna kvar här i Sverige, och jag hoppas att någonting kommer att förändras till det bättre, säger Ismael.