Dåden mot satirtidningen Charlie Hebdo i Frankrike har skakat hela Europa och det finns inga ord för att beskriva hur fruktansvärd händelsen är. En kallblodig avrättning av ett flertal civila människor. Det finns inga ursäkter eller förmildrande omständigheter för vad som skett. Det handlar om våldsamma extremister vilka är beredda att gå hur långt som helst för att uppnå sina syften och jag tror verkligen att de absolut flesta av oss inte ser det som annat än just vidrigt.
Men något märkligt har hänt efter det här. En stor andel människor har inte enbart visat medlidande för offren och deras närstående (vilket självklart är rätt och riktigt) utan även hyllat dem som hjältar och martyrer för det fria ordet genom att dela och sprida tidningens ofta grovt rasistiska och islamofoba satirbilder. Personer som tidigare aldrig skulle ursäkta rasism uttalar sig som om tidningen ifråga vore den största förkämpen för frihet och rättvisa. Islamofobi har på så vis blivit symbolen för yttrandefrihet och antiterrorism.
Precis som vi hade kunnat räkna ut i förväg så har de högerextrema krafterna i Europa utnyttjat attentatet för sin egen agenda och lyckats cementerat föreställningen av att terrorism är något som utförs av muslimer och mot västerländska ickemuslimer. Trots att muslimska terrorgrupper, så kallade jihadister, är en mycket liten del av världens alla muslimer så är det tydligt hur muslimer som grupp nu utmålas som förövare. Men den grupp som i störst utsträckning blir utsatta för terrordåd är just gruppen muslimer, såväl av jihadistisk som av antiislamsk terrorism. Vad vi inte får glömma är att jihadisterna ser den vanliga muslimen som en lika stor hädare som ickemuslimen. Och att klumpa ihop alla muslimer med jihadisterna är lika rimligt som att se alla kristna som ansvariga för sprängattentat mot abortkliniker.
I Frankrike har ett flertal moskéer nu attackerats och vandaliserats som hämnd efter attacken mot Charlie Hebdo. Att de satirbilder som nu sprids som ställningstagande mot terror är av islamofobisk karaktär är inte en tillfällighet utan en direkt avspegling av hur islam som helhet har blivit en syndabock.
Att inte vilja sprida eller publicera nidbilderna från Charlie Hebdo anses av många vara det samma som att ursäkta våld och terror. Jag tycker att det är ett ohållbart resonemang. För det går att fördöma det vidriga som skedde i Paris, den massaker vilken de beväpnade männen gjorde sig skyldiga till, utan att hylla och sprida rasistiska nidbilder. Det går att avsky våldsverkande extremister utan att hålla med om tidningens budskap eller tycka att vad den publicerade var bra. Det går hur bra som helst att kritisera en företeelse, så som hets mot en redan utsatt grupp och inte vilja ha med det att göra, utan att det för den sakens skull ska räknas som en ursäkt för mord. Att normalisera och hylla islamofobi precis när den håller på att växa sig som starkast kan dådet inte på något sätt motivera.
Muslimer idag är redan en väldigt utsatt grupp, och de har blivit ännu mer utsatta efter våldsdådet på grund av guilt by association, hur muslimer som grupp buntas ihop med extremister. Just därför tycker jag att det är ansvarslöst att okritiskt hylla eller sprida islamofoba bilder från Charlie Hebdo för att hedra offren. Det finns andra, mycket bättre sätt att göra det på.
