Den franske ministern för relationerna med de folkvalda, Alain Vidalies, har kallat in ledamöterna i nationalförsamlingen till extrasession redan den 10 september istället för normalt den 24 september. Detta möjliggör för nationalförsamlingen och senaten att med enkel majoritet säga ja till EU:s finanspakt redan i början av oktober. Inför presidentvalet lovade presidenten Francois Hollande att finanspakten skulle omförhandlas med motiveringen att den bara står för åtstramning och nedskärningar. Men detta var bara valtaktik för inte ett kommatecken i finanspakten har förändrats.

Istället skriver Financial Times i slutet av augusti att socialistpartiet (franska socialdemokrater) med premiärministern Jean-Marc Ayrault i spetsen startat en kampanj mot sina egna politiker i socialistpartiet och De gröna som motsätter sig en ratificering. Ayrault kräver rättning i leden och säger till tidningen Le Dimanche att ”när ett beslut av denna magnitud har tagits måste det respekterats” och han fortsatte ”för att fortsatt ha inflytande i Europa behöver presidenten och regeringen ett tydligt och solitt stöd från den parlamentariska majoriteten”. Han varnade även de två ministrarna från De gröna att beakta sitt ansvar som medlemmar i regeringen.
För att fälla finanspakten behövs  en kraftfull mobilisering för i nationalförsamlingen har socialistpartiet 314 av 517 platser och kan räkna med stöd från Sakozys UMP.

Men revolten mot Hollandes svek växer. Ordföranden för det inflytelserika facket CGT, Bernard Thibault, tillkännagav i en intervju med nyhetsbyrån AFP 29 augusti att CGT skall starta  en kampanj mot  ett godkännande av EU:s finanspakt, samtidigt som han bedömde den ekonomiska och sociala situationen i Frankrike som alarmerande. Han tillade att CGT kommer att ”strida för att Frankrike säger nej till finanspakten, oavsett vilken procedur som kommer att användas”. Thibault är också en av de tongivande ledamöterna i Europafackets styrelse. Likaledes betonar Attacrörelsen i Frankrike nödvändigheten av ”en tydlig och klar kampanj mot budgetstyrningspakten genom att samla ihop föreningsliv, fackföreningsrörelse och politiska organisationer”.
Den annars så splittrade franska vänstern inser nu allvaret och är på gång för att ena sig om en kraftfull manifestation mot finanspakten helgen den 29-30 september. Allt fler ledamöter till vänster i socialistpartiet går öppet ut i media och säger att de skall rösta nej. Många valda ledamöter i socialistpartiet är nu aktiva i de breda kommittéer över hela Frankrike som nu har samlat ihop över 62 000 namn mot Super-Maastricht, som många fransmän kallar finanspakten.

Ordföranden för Vänsterfronten (PCF, PG med flera) Jean-Luc Mélenchon har sista veckan augusti uttalat sig för en nationell manifestation i Paris och kräver samtidigt en folkomröstning om finanspakten. Även generalsekreteraren i franska kommunistpartiet (PCF) Pierre Laurent har begärt av president Hollande en folkomröstning innan politikerna fattar beslut om finanspakten. Laurent konstaterar också att pakten ”ser ut precis som den skrevs under av Nicolas Sarkozy och Angela Merkel”.
Den politiska temperaturen kommer att vara på höjdpunkten under september. För EU-eliten är det mycket som står på spel i ett Frankrike där arbetslösheten nu överstiger tre miljoner. Det förstår man när man läser den franska finanstidningen Les Echos oro: ”Centralt engagerad för att minnas nejet i folkomröstningen om Lissabonfördraget 2005 vet Francos Hollande att en europeisk text lätt kan förvandlas till åskledare av oro och vrede hos fransmännen. I en situation där arbetslösheten slår nya rekord och/eller den obefintliga tillväxten tvingar regeringen till en hårdare åtstramning än den har uttalat är risken för en ökad fientlighet gentemot Europa uppenbar”.