När Livets ord kommenterar israeliska planer på att en gång för alla annektera ockuperade områden låter det så här: ”Det är uppfriskande att höra israeliska politiker säga att ’Israel behöver försvara sig’. Det är uppfriskande att höra israeliska politiker sätta Israel först. Detta är vad de valdes till, att representera Israels intressen.”
Att Livets ord använder Israel för högre religiösa syften är inget de hymlar med. Stödet till Israel är ett medel, inget mål i sig.

Med dragplåster som Carola Häggkvist och Göran Skytte och med svulstiga projekt som Operation Jabotinsky – antaget efter en av sionismens ikoner, fascisten Wladimir Jabotinsky som ända fram till 1939 försvarade Tysklands nazism – stövlar Livets ord fram i sin mission: ”Vi tar judar från forna Sovjetunionen hem till Israel eftersom: Det är bibliskt – det stärker Israel – det är humant. Sedan 1993 har vi hjälpt 18 000 immigranter till Israel.”

Livets ord hejar på en utveckling som enligt dem själva redan står skriven i religiösa skrifter. I den morbida viljan att påskynda messias ankomst finns det inte plats för bibliska floskler som att älska din granne. Det som står i vägen ska röjas undan även om det inbegriper etnisk rensning och massakrer. Alla som tycker annorlunda är Guds fiender och kan inte gömma sig bakom mänskliga påfund som internationella lagar och mänskliga rättigheter.
Den kristna högerns instrumentella syn på Israel påminner om västvärldens förhållande till ideal som demokrati, frihet och jämlikhet. Dessa ideal är aldrig mål i sig utan alltid medel för andra syften som att tillfredställa besattheten av kapital (profit) och gränsdragningar (vidmakthållandet av skillnader mellan klasser och ”raser”). Därav kan Libyens despotiska regim bekrigas samtidigt som Bahrains feodaldöme uppmuntras att krossa demokratirörelsen. Det går hem så länge det finns hotbilder. Rädslor skymmer motsägelser.

Det blir tydligt när försvarsminister Sten Tolgfors ska motivera varför Sverige ska delta i krig: ”Sverige hjälper andra för att det är rätt, nödvändigt och riktigt. Men det stärker också vår egen säkerhet. Det är tydligt i insatsen på Balkan (…) Sverige påverkades av flyktingströmmar och organiserad brottslighet. Det är tydligt i Afghanistan, där extremism och terrorism baserats vilket kostat tusentals liv i västvärlden och där mer än 90 procent av världens opium produceras. Det är tydligt på Afrikas horn, där den handel Sveriges välfärd baseras på hotas av piratverksamhet. Det är tydligt i Libyen, ett grannland till Europa, där flyktingströmmar och instabilitet direkt riskerar drabba också oss.” (Svenska Dagbladet 11/5) Sverige är i krig för att det är bra för ekonomin och bekämpningen av kriminella element. Och för att våra soldater hotas av fiender som motsätter sig militära angrepp på sitt land. Och för att vi inte vill ha flyktingar till Sverige. Så fungerar instrumentella ideal. Så skapas hotbilder.