Gång på gång under läsningen stannar jag upp och ställer mig frågan: Hur i h-vete kan detta tillåtas fortgå, vecka efter vecka, månad för månad, år efter år? Donald Boströms och Birgitta Albons foto- och reportagebok Muren är en bok som berör, eller i alla fall borde beröra alla med normal inlevelseförmåga.
Det handlar om Goliats förnedning av David, och ett styrkeförhållande som liknar kattens lek med råttan. Allt materialiserat i ett 67 mil långt pågående israeliskt murbygge, som, trots flitiga rapporter, många fortfarande inte förstått betydelsen av: ”I Europa tycks de flesta människor tro att Israel byggger en mur längs gränsen för att skydda sin befolkning. Men fyra femtedelar byggs på palestinskt territorium, till stor del långt in på Västbanken”, skriver Birgitta Albons, tidigare journalist på Dagens Nyheter.
En bild säger mer än tusen ord, säger ordspråket, och i fallet Muren stämmer det väl. Donald Boströms expressiva bilder är oftast pricken över i-et när den israeliska ockupationsmaktens totala godtycke inte kan beskrivas i bara ord.
Med Boströms över 100 svartvita foton på hussprängningar, förnedrande gränskontroller, uppryckta olivträd och skövlade odlingsmarker, förtvivlan, desperation och död, förstår man tragiken i det som pågår i den rådande Israel/Palestina-konflikten. Blicken på bonden Tafwiq Salim när han förlorat sin jord genom murens dragning är till exempel en bild av djupaste smärta.
Det förringar på intet sättet Albons texter, som bygger på resor och intervjuer med människor som drabbats av Israels pågående murbygge. Utan hennes lyhördhet och ändå så balanserade texter hade definitivt något saknats. Och som både text och bild visar är ju inte alla judiska israeler stöpta i samma tankemässiga form. Muren, bosättningarna och ockupationen har fiender på båda sidor. Den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem är en av de fränaste kritikerna, och jämställer den rådande politiken med apartheidsystemets Sydafrika.
Muren är ett försök att skingra en tro att ”freden står för dörren” i Israel/Palestina-konflikten. Den vill berätta om en vardag med en ockupationsmakt som skiter i domstolen i Haag, dagligen bryter mot Genèvekonventioner och de flesta internationella lagar. Lagar som de själva ratificerat. Muren är ett tungt dokument över godtycke och en politik vars yttersta mål är att förhindra ett livsdugligt palestinskt samhälle.
Men självmordsbombarna då? Murbygget är inte för att ta mark utan ett skydd mot palestinsk terror, säger någon.
Efter att ha läst Muren lånar jag ord av journalisten och judinnan Cordelia Edvarsson i filmen Flickan från Auschwitz: ”Det är förstås bara skitsnack”.