Fan, jag tycker jag känner igen honom, säger jag till min sambo i TV-soffan. Hela rörelsemönstret påminner om någon, en bekant. Jag letar i minnet men inser att jag trots allt inte vet vem golvläggaren Per i TV-rutan är. Arbetarklassmannen är bara så sällsynt på bästa sändningstid att jag tror att jag känner honom. Blandar ihop honom med min pappas kompis Strömmings-Krister.
SVT:s andra säsong av programmet Gift vid första ögonkastet, där par som aldrig träffats gifter sig, har väckt debatt. Matchningen mellan Per och den egna företagaren Eva anses vara en större klasskrock än mellan Vickan och prins Daniel. Eva älskar golf och framställs i programmet på ett sätt som får Mickan i TV4:s Solsidan att verka ödmjuk. Inte ens om hon matchades med Ebenezer Scrooge skulle det funka. Hon framstår som en karikatyr, precis som Per och hans i programmet överdrivna förkärlek för Ikea-kassar. ”De är så bra och framförallt är de praktiska”.
Hur tänkte SVT när de parade ihop en förortsful kille från Märsta utan känsla för kvalitet med en kvinna som lever efter devisen ”livet är för kort för ett dåligt vin”? Kanske hoppades de på en erotikchock mellan den fina kvinnan och den manliga mannen á la lady Chatterlys älskare. I så fall kraschar de redan i avsnitt två när Per under bröllopsresan börjar prata om sin flygrädsla.
Hur som helst är inte klasskrocken särskilt intressant. Den är lika förutsägbar som en Harlequinroman, med den skillnaden att det antagligen inte slutar lyckligt. De 99 procenten är på Pers sida. Eva har inte många sympatisörer. Från norr till söder, från Bagarmossen till Kallhäll går man man ur huse, eller i alla fall går man ut på twitter. Snobbkärring! Det är lätt att hålla med.
Men hur skulle en mindre uppenbar klasskrock kunna se ut? En matchning mellan de som skriver om klass och sådana som Per, kanske? Att ingen vill dejta Eva är de flesta på det klara med. Men att hen som pluggat sociologi, bor i en närförort och klarar av att skilja på vad som är hipp kitsch från vad som är white trash-prål knappast skulle dejta en golvläggare från Märsta är det ingen som säger något om. Vi är alla isolerade i våra ghetton, vi kollar på samma filmer som våra grannar, vi träffar bara våra likar. Trots att vi tror att vi är unika ligger vi helst med personer som har lika många högskolepoäng som vi själva. Suck. Så trist. Tror jag tar och kollar på singelföräldrarnas dejter i Päron i solen på Sjuan istället. Där blir det åtminstone lite åka av.
