Med bara havregryn i skålen hade ”Egenmäktigt förfarande” blivit en torftig bok.
I Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande bjuder huvudpersonen Ester Nilsson över sitt kärleksintresse Hugo Rask på ”gruyèrekyckling med ris och grönsallad” – en maträtt plockad direkt från sjuttiotalets receptkort. Morgonen efter vill Ester bjuda på frukost, men Hugo betackar sig. Han förklarar att frukost för honom inte är något mer än ”energi så att man orkar fram till lunch”. Ester blir frustrerad av hans instrumentella förhållningssätt till maten, och försöker förgäves förklara att frukost är ”mer än att bara äta […] mer än bara energi”.
”Är du hungrig?” är en återkommande replik i Ester Nilsson-böckerna. När jag läste dem tillsammans med min flickvän blev Esters och Hugos matvanor ett stående skämt och samtalsämne. Vi lagade den beiga gruyèrekycklingen till middag och letade upp den ”berömda kiosk” där Ester köper en vegokorv inför sitt första möte på tu man hand med Hugo Rask. Vi besökte till och med det Seven Eleven där Ester äter ett av sina ”mer torftiga morgonmål i livet” – en kaffe och en trekantsmacka utan pålägg. Att äta maten blev ett sätt att förstå Ester och hennes värld.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Uppföljaren Utan personligt ansvar inleds med en dejt på Jensens Bøfhus, där huvudpersonen berättar för den nya bekantskapen Olof Sten att hon vill tillbringa resten av sitt liv tillsammans med honom. Resten av boken är i princip en odyssé genom Sveriges olika vägkrogar, där Ester skjutsar runt Olof i en ärtgrön Renault Twingo mellan olika burgarhak på landsbygden. När Olof försvinner i väg över en helg hanterar Ester problemet genom att äta rulltårta i sängen.
Det är svårt att tänka sig hur böckerna om Ester Nilsson hade sett ut om huvudpersonerna levt på havregrynsgröt och ”ris med röd sås”, som författaren Lena Andersson föreslagit som fullgoda alternativ till dyrare måltider. Utan maten och restaurangbesöken hade det knappt funnits något sätt för personerna att bindas samman. Ester och Hugo hade seglat i väg från varandra som isolerade havregryn, i stället för att förenas i köttet… förlåt, jag menar förstås i gröten.
Precis som Ester Nilsson förstår de flesta intuitivt att mat är mer än bara energi – och att människor är mer än bara enheter som konsumerar och spenderar kalorier. På samma sätt handlade inte läsandet av Lena Anderssons böcker om input och output av information, utan om känslor, mellanmänskliga relationer och upplevelsen av en gemensam värld. Sådana världar borde alla – oavsett mängd pengar på bankkontot – ha tillgång till.
Foto: AntanO/Wikimedia.
