Det är sommar och jag har flyttat till Smålands mörka skogar. Till ett landskap som jag aldrig hade kunnat tro att jag skulle flytta till.
Och jag är fascinerad. Över att man har så många föreställningar. Som att man MÅSTE bo vid havet. Och sedan visar det sig, att det behöver man inte alls. Förstå mig rätt, jag älskar havet. Men hur nyttjade jag det när jag hade nära till det? Jag som vare sig seglar, fiskar, dyker eller vindsurfar? Jo, låg på stranden och solade. Härligt visst, men träligt i längden.
Men jag har ändå inte helt frigjort mig från Skåne, inte ännu. När jag kollar nätets väderrapport, tittar jag även på vädret över Österlen. Orolig att jag ska ha lämnat det bästa. Nämligen solen och värmen.
Det är för frilansaren som för Pippi Långstrump, ingen tjänst, ingen semester. När jag inser att jag inte har haft någon riktig ledighet på många år bestämmer jag mig för att ta det. Efter flytten och innan jobbet får jag fem veckor. Men hur använder man sig av denna tomma rikedom? Jag bestämmer mig för att slöa, läsa böcker, paddla, cykla, vandra, spela kort, plocka svamp och lära känna den nya bygden. I planerna ingår självfallet sol och värme. Men första veckan rinner iväg med regnet. Jag är trött efter flytten och går mest runt som en osalig ande och suckar; vad ska jag gööööra? Efter två veckor ännu inte är sommarsoligt och jag drabbas av semesterångest. Den dominerande känslan är: Jag hinner inte! Hinner inte vaddå? Plötsligt inser jag att jag inte vet vad eller hur man gör med en semester. Så jag slår upp ordet i uppslagsböckerna och i Norstedts svenska ordbok står det: (årligen återkommande) period med betald ledighet som ingår i tjänst enl lag eller avtal; ofta förlagd till sommartid; avsedd för vila m.m.
Synonymer till semester är ledighet, ferie, vila, rekreation, lov, rekreationstid, fritid, fridagar. Men nya förklaringar, nya frågor. Hur återhämtar man krafterna och vad är en avkopplande miljö? Är det att vara någon annanstans än hemma? Vilken sorts vila, rekreation eller semester är mest effektiv? Någon har sagt att bästa vilan inte är att göra ingenting, utan att göra något annat. Men vad är detta andra? Vad är det som stressar så? Jo, jag vet. Längtan efter att inte vara medveten om tiden. Att bli av med alla måsten och göra det som man får lust till. Äta när man är hungrig och sova när man är trött. Tidlösheten, ett tillstånd omöjligt att planera. För hur blir man tidlös när tidlösheten i sig självt är tidsbegränsad? En kompis berättar att en sommar satt hon och grät en hel vecka för att vädret var så dåligt. En regnig, kall sommar är rena katastrofen för den svenska själen. Solen får nordbons stela kroppar att slappna av, den gör oss lättare till sinnet men är också en genväg till tidlösheten. Men hur blir man av med tidsmedvetenheten när man väntar på något?
Jag är också solfixerad. Ändå var min bästa sommar regnig och dimmig. Vi sov i tält och kåta, vandrade upp och ner för fjäll och sprang i rengärde. Våra dagar var fyllda med fysiska utmaningar utomhus och tidsuppfattningen upphörde. Det är när vi människor samspelar med naturens och vädrets makter som tiden försvinner. Det är då vi blir närvarande i nuet och vädret blir underordnat. Det är det jag tror att nordbons sollängtan handlar om. Vi tillbringar mesta året stillasittande och inomhus, och vi längtar efter att vara utomhus. Och att få använda kroppen! Vad händer med den moderna människan som inte längre måste bärga hö, plocka bär eller svamp, valla kor eller fiska för att överleva? Hon drabbas av tristess och rastlöshet, blir fixerad vid sol och bad – och talar nästan bara om vädret. Men den som har intressen som att vandra, cykla, paddla, fiska, jaga eller segla får också oftast en bra semester, en effektiv vila. Även när vädret inte är perfekt.
Här i mitt nya landskap finns massvis med Utomhus och slutligen lösgör jag mig från väderrapporterna och ger mig ut. Går mil genom en fantastisk skog och samtalar med kalvarna på ängen. Hjortar skuttar över stigen, på en solbelyst kulle hittar jag tidiga blåbär. En regnbåge välver sig över byn och det är alldeles tyst.
När jag kommer hem är jag berusad av all frisk luft och för första gången plockar jag själv två fästingar från katten. Sen lavar jag vinterns ved, det är sannerligen en tidlös syssla. Nu vet jag att jag kan förlora tiden utan det perfekta vädret. Jag är jättenöjd. Och då kommer solen, som grädde på moset! Äntligen.
