Nu har de rödgröna haft sitt eget ”Högfors”, i Kungsträdgården i söndags samlades Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att under festliga former lansera sin gemensamma satsning mot regeringsmakten 2010.
Till skillnad från när alliansen gjorde detsamma hemma hos Maud Olofsson i Högfors är det dock inte tårta och glädje som präglar de stora tidningarnas rapportering.

I Dagens Nyheter är sossarnas dåliga resultat i en opinionsundersökning för Stockholm den viktigaste nyheten. Detta samtidigt som de rödgröna faktiskt har vind i seglen i de nationella opinionsundersökningarna och seglar om alliansen igen.
Inget nytt under solen alltså, det kommer att öppet kampanjas för den borgerliga alliansen på nästan alla stora tidningars nyhetsplats ända fram till valdagen. Lita på det.
En annan viktig skillnad är att de rödgrönas kick-off var offentlig och Högfors slutet innan partiledarna kom ut till samlad media och log. Kan man fortsätta på den inslagna vägen, kan ett eget viktigt tilltal vinnas av oppositionen.

Vilken politik de rödgröna ska föra står inte helt klart men vissa slutsatser kan man dra av de 40 punkter som de kommit överens om hittills. Att, som Expressens ledarsida, kalla det för sörja är dumheter. Det kunde dock ha varit konkretare redan. Arbetsgrupperna började sent. Mona Sahlins sjabbel med Miljöpartiet för att utestänga Vänsterpartiet gjorde att starten för samarbetet lades senare än vad som var nödvändigt för att redan nu presentera något matnyttigtare.
Men även efter att arbetsgrupperna jobbat färdigt kommer det att vara nödvändigt för Vänsterpartiet att profilera sig. Miljöpartiet har den för alltfler viktiga klimatfrågan gratis. Socialdemokraterna har tack och lov lämnat sin tidigare linje om att det är omöjligt att gå till val på höjda skatter och kommer för alltfler att framstå som ett gediget alternativ för den offentligt finansierade välfärden.
Också i kritiken mot friskolorna har Carin Jämtin (S) i Stockholm varit inne på mark som tidigare dominerats av Vänsterpartiet och där kan det bli trångt.

Vilken fråga skiljer då Vänsterpartiet från de andra partierna?
Det är möjligen feminismen som ska dra rösterna till V. Rätten till heltid, barnomsorg på obekväm arbetstid, delad föräldraföraäkring är alla frågor som partiet nyligen lyft fram i en rapport.
Om partiet väljer feminismen som profilfråga gäller det att vara mycket tydlig. Det är också en fråga som många trängs kring och konkurrensen från Gudrun Schymans Fi ska inte underskattas. Men visst skulle den kunna bli vinnande om den fördes konsekvent.

Vänsterpartiet behöver minst en, men gärna flera, frågor med sig in i samarbetet, frågor det kan visa på tydliga resultat i. Annars riskerar väljarna att helt glömma bort varför de ska rösta på ett parti som är så likt sin storebror men utan samma slagkraft.
Det är ingen avundsvärd position som Vänsterpartiet har. Profilerar det sig för hårt riskerar det en debatt där de anklagas för att torpedera samarbetet, profilerar det sig för lite riskerar de att glömmas bort helt.
Många är exemplen i Europa på vänsterpartier i regeringar som gått samma öde till mötes. Blockpolitiken utraderade exempelvis den italienska vänstern fullständigt. Den tvingades på den genom ny lagstiftning och den utförde det jobb som Berlusconi så länge velat ha gjort. Till slut hittade han sitt vapen i form av tvåpartisystemet. Utan tydlig profil stod sig de historiskt starka italienska kommunisterna slätt. Det gäller att det svenska vänsterpartiet noga studerar de exemplen innan de sätter sig i en eventuell regering.
/Jonas Thunberg