Inrikes 15 april, 2009

Inte frisk – bara lönsam

Det kallas Rehab – rehabilitering. Men syftet är inte att göra folk friska utan att göra dem arbetsdugliga.

Enligt Socialstyrelsen är depression en av de stora folksjukdomarna. Stress är det näst vanligaste arbetsrelaterade hälsoproblemet, enligt EU:s arbetsmiljöbyrå.
Samtidigt minskar möjligheten för patienter med stressrelaterade sjukdomar att få den vård de behöver.

Med Rehabgarantin, som började gälla från årsskiftet, är målet inte längre att patienterna ska bli friska – det räcker att de kan arbeta. Den politiska ledningen har valt att koncentrera sig på att minska sjukskrivningstalen, till skillnad från sjuktalen.
I början på 2000-talet gick Socialstyrelsen ut med att depressionssjukdom och ångestsyndrom tillhör de stora folksjukdomarna och drabbar människor i alla åldrar – att allt fler behöver psykologhjälp. Samtidigt har den politiska retoriken under 2000-talet präglats av debatten om sjuka och sjukskrivningar och bekämpning av sjuktalen.

År 2003 kom Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, med rapporten Sjukskrivning – orsaker, konsekvenser och praxis. Rapporten visar bland annat på statistik över diagnoser som ligger till grund för sjukskrivningar: de psykiatriska diagnoserna kommer på andra plats, efter problem med rygg, nacke, ben och armar, och har ökat i hela västvärlden.
Medan allt fler behöver kvalificerad psykologisk bedömning och diagnos så att rätt arbetsinsats – vård – ges, har Vårdval införts på prov i bland annat Västra Götaland, Region Skåne och Stockholms län. Och i februari beslutade riksdagen att systemet med Vårdval skall införas i hela landet från och med januari 2010.
I Stockholms län, som haft Vårdval på försök under 2008, har det fört med sig utförsäljning av primärvård och psykiatri.
Inom Psykologförbundet finns det nu en oro för att landstingets subventioner har betydelse för vilka yrkesgrupper som anställts i Husläkarverksamheten, den modell för privat primärvård som Stockholms läns landsting (SLL) har infört.

Ersättningen för psykologbesök för 2009 är densamma som för 2008, 600 kronor, oavsett besökstidens längd. Men en nyhet är att denna grundersättning inte bara utgår för psykologer, utan även för till exempel socionomer, psykoterapeuter och sjukvårdspersonal med viss utbildning i psykoterapi.
Dessa yrkesgrupper har lägre löner än psykologer och är därmed billigare att anställa.
Psykologförbundet välkomnar beslutet, men vill säkerställa att alla patienter ges lika vård på lika villkor oavsett var i landet de bor.
Förbundsordförande Lars Ahlin menar att friheten i fråga om ersättningsmodeller kan vara ett problem och tar besöks­ersättningen i Vårdval Stockholm som exempel. Enligt Ahlin har den inneburit ett problem när det gäller behandling, bland annat av psykolog, som tar längre tid per besök och därmed ökar personalkostnaden per besök.

Omorganisationen av den primära och subventionerade sjukvården har skett sedan EU:s arbetsmiljöbyrå lagt fram två rapporter, som visar att arbetsrelaterad stress är en av de största utmaningarna på arbetsmiljöområdet som man ställs inför i EU och antalet människor som lider av stressrelaterade tillstånd som orsakas eller förvärras av dålig arbetsmiljö troligen kommer att öka.

I januari 2008 lades en tredje rapport fram, i vilken man finner att stress är det näst vanligaste rapporterade arbetsrelaterade hälsoproblemet, och drabbar 22 procent av EU:s arbetstagare (2005). Enligt forskningen är mellan 50 och 60 procent av samtliga förlorade arbetsdagar stressrelaterade. År 2002 uppskattades den årliga ekonomiska kostnaden inom EU-15 för arbetsrelaterad stress till 20.000 miljoner euro.
Syftet med rapporten har varit att utforska de framväxande psykosociala riskerna. Den visar att det är arbetslivet – med nya former av anställningsavtal, otrygga anställningsförhållanden, högre arbetstakt, ökad mängd information, kränkningar på arbetsplatsen och dålig balans mellan arbete och privatliv – som leder till arbetsrelaterad stress och är farlig för arbetstagarnas hälsa.
I arbetsmiljöbyråns rapport finner man att ”denna utveckling av arbetsmiljön kräver ständig övervakning och förbättrade psykosociala arbetsmiljöer, för att arbeten av hög kvalitet ska skapas och arbetstagarnas goda allmäntillstånd ska bevaras”.
Den svenska regeringen har dock valt att gå en annan väg. År 2007 togs beslutet att minska anslaget till Arbetsmiljöverket med en tredjedel och ta bort 225 tjänster. Och sommaren 2007 lades Arbetslivsinstitutet (ALI) ner.
Endast ett år senare, i juni 2008, stod det klart att arbetsmiljöforskning var ett av de områden som drabbades särskilt genom nedläggningen av ALI. I samma rapport från Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (Fas) finner man att statens satsning på arbetslivsforskning både minskat och förändrats i sin helhet. Forskningen idag inriktas på att ta fram attraktiva produkter, till skillnad från tidigare arbetsmiljöforskning där syftet var att identifiera orsaker till arbetsskador och sjukdomar, men också till forskning som syftar till att ta fram tekniska lösningar på problemen.

Medan man från EU:s arbetsmiljöbyrå har rekommenderat skärpt bevakning av arbetsmiljön har den svenska regeringen – förra och nuvarande – tagit beslut som leder till sämre arbetsmiljö, färre arbetsmiljöinspektioner och lägre krav på arbetsgivarna, samt minskade anslag till forskningen om arbetsmiljö och hälsa.
Och trots att man konstaterat att antalet människor som lider av stressrelaterade tillstånd som orsakas eller förvärras av arbetsmiljön är stort, och troligen kommer att öka, föreskriver Rehab­garantin snabb återgång i arbete för sjukskrivna – utan att kräva att arbetsmiljön är hälsosam och dessutom utan försäkran om att patienten är frisk.
Med Rehabgarantin får landstingen genomföra rehabiliteringen antingen i egen regi, på vårdcentraler eller genom upphandling. Aktuella diagnoser vid psykisk ohälsa är lindrig eller medelsvår ångest, depression eller stress. Ersättningen är 10.000 kronor per patient och behandling, vilket räcker till 10-15 besök hos en terapeut.

Psykologförbundet vill att regeringen ska ge landstingen pengar, så att vårdcentralerna kan anställa eller anlita tillräckligt många psykologer.
Men i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer förordar man kognitiv beteendeterapi, KBT, som enligt Socialstyrelsen har lika god effekt som läkemedel, men utan biverkningar. Psykologförbundet är dock skeptiskt till den forskning gällande KBT som Socialstyrelsen hänvisar till. Oavsett om Psykologförbundet har rätt eller inte om KBT som behandlingsinsats, kan det bli svårt att tillgodose behovet av KBT-utbildade terapeuter.
Målet med behandlingen ska vara snabb återgång i arbete, enligt en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, i december 2008. Det väcker etiska frågor kring vårdens uppgift och psykologens roll. Hälso- och sjukvårdens uppgift är att hjälpa individen att återfå sin hälsa i första hand, inte sin arbetsförmåga. Med Rehabgarantin kan vården behöva agera tvärtom – inom de tidsramar som Rehabgarantin förordar ska patienten vara arbetsför.

Psykologförbundets ordförande har i mars månad skrivit ett brev till landets kommuner och landsting i vilket han inbjuder till samtal och frågar hur de planerar att tillgodose både tillgänglighet och kvalitet utan att patientsäkerheten sätts på spel. Det återstår att se vad Sveriges kommuner och landsting svarar på denna inbjudan.
Det återstår även att se om Psykologförbundet kommer att lyfta frågan till allmän debatt och peka på den omöjliga ekvation som psykologerna (och terapeuterna) står inför, att hjälpa patienten att bli frisk men enligt Rehabgarantin avsluta behandlingen när de folkvalda beslutat att patienten kan återgå till arbete.
Kommer de ansvariga inom vården att klargöra att varken de folkvalda eller ekonomin avgör när patienten är frisk? Kommer Socialstyrelsen att stå upp för vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen, som det står i deras uppdrag?
Kommer Arbetsmiljöverket att yrka på större anslag för att kunna följa EU:s arbetsmiljöbyrås rekommendationer och skärpa bevakningen av arbetsmiljön?

TV 19 september, 2025

Grillen #7: ”Odjur” – därför vill regeringen tysta Palestinarörelsen

I veckans Grillen: Moderaterna kallar judiska demonstranter för odjur – bra analys eller bristande vandel?

Grillen gästas av Sverige favoritteolog, Joel Halldorf, som pratar om varför kyrkan är motkraften som vi behöver. Intervjun presenteras i samarbete med Visk, Vänstern i Svenska kyrkan.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Joel Halldorf

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Maksim Nourala

Klippning:
Petter Evertsen

Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 19 september, 2025

Socialismen är också en tro

Cykelbud tar en rökpaus framför en mural med Jesusbarnet, i Masaya, Nicaragua. Foto: Esteban Felix/AP.

Tror du på Gud?

Själv har jag genom hela livet varit avundsjuk på människor med tro. Jag blev påmind om det när min femåriga son för två veckor sedan frågade: ”Vad händer när alla människor har dött och jorden har exploderat?” Han lyckades med det högertyckarna fantiserar om – att göra mig mållös.

Men vad ska vänstern med tro till – står inte den i vägen för kampen här och nu?

Så lät det i varje fall i Hjalmar Brantings första maj-tal 1917, ”Vågen stiger”. Där förklarade han att även om det finns undantag, så var det länge sedan ”religionens män […] vädjade till folket att se till all orättfärdighet, som bedrevs upp på samhällshöjderna. Nu har prästerskapet fått andra uppgifter.” De ”reda sina bon i skuggan av makten” och ”predika för folket underkastelse”, samt att ”allt är utmärkt väl beställt i denna den bästa av världar.”

Men det finns gott om exempel på motsatsen. Som Joel Halldorf förklarar i veckans avsnitt av Grillen (se här på Youtube), hämtade den tidiga arbetarrörelsen mycket av sitt befrielsespråk från kyrkan, och i den första svenska utgåvan av Kommunistiska manifestet lade översättaren Per Götrek till ett eget motto: ”Folkets röst är Guds röst”.

När jag sitter på de hårda träbänkarna tänker jag aldrig på hur jag ska ta mig framåt, utan på hur jag kan bli bättre inför människorna i min omgivning.

Och man kan lika gärna vända på det. Om någon miljard år kommer solen, en gul dvärg ungefär halvvägs genom sitt liv, att vara så varm att världshaven blir till ånga. På lång sikt är klimatet kört ändå. Så varför ska vi engagera oss?

Svaret på den frågan är i någon bemärkelse religiös. Om vi enbart ser till fakta så är allt förgäves. Vilken hybris att som individ försöka ta upp kampen mot termodynamikens orubbliga lagar.

Ändå gör vi det. Agerar utifrån en tro, även om åtminstone jag saknar språket för det.

I sitt tal citerar Hjalmar Branting den engelska socialistiska science fiction-författaren H.G. Wells, som menade att prästerna tappat bort sitt engagemang i världen, och borde hitta tillbaka till ”en verklig religiositet, det vill säga en verklig samhällssolidaritet i världen.”

För mig är kyrkan ett sådant rum. Ingen kommer fram och försöker sälja något, alla är välkomna. Precis som vänstern i sina bättre stunder. När jag sitter på de hårda träbänkarna tänker jag aldrig på hur jag ska ta mig framåt, utan på hur jag kan bli bättre inför människorna i min omgivning. Många av de finaste andliga platserna är också kombinationer av folkhem och kristendom – som Skogskyrkogården eller Markuskyrkan i södra Stockholm.

I helgen är det kyrkoval, och tanken att föra in partipolitiken i dessa fina rum tar emot. Men den är där, så givetvis kommer jag att rösta på något av de alternativ som bäst matchar min tro – en ”verklig samhällssolidaritet i världen”.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 19 september, 2025

Lång väg kvar på Sveriges nya elnät

Regeringens mål om att dubbla elproduktionen kräver en kraftig utbyggnad av elnäten. Foto: Erland Segerstedt.

I rekordfart har högspänningsledningen Aurora Line byggts från Luleälven till finska gränsen. Men elnätet behöver fortfarande byggas ut kraftigt. Prognoser pekar på att det totalt kan handla om kostnader på nära en biljon kronor – men de exakta siffrorna varierar kraftigt. ”Klart det ställer till det”, säger Maria Jalvemo på Svenska kraftnät.

Kilometer efter kilometer sträcker sig den 30 meter höga elledningen genom skogslandskapet. Men på en punkt längs sträckan pågår arbete. En skylift och några bilar står nere på marken, medan en person sakta förflyttar sig högt uppe i luften längs linan.

– Det är en cykel som sitter fast i ledningen. Vi har jobbat i sju dagar med att sätta upp plastbitar som ska skrämma bort fåglarna. Vi började i Messaure och nu har vi kommit till stolpe 316, berättar Pavel, som står på marken vid skåpbilen med material.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 18 september, 2025

Toppmoderat anmäld för hets mot folkgrupp: ”Kallar judar för odjur”

Mattias Karlsson är gruppledare för Moderaterna i riksdagen. Foto: Henrik Montgomery / TT.

Anmälaren menar att Moderaternas gruppledare Mattias Karlssons beskrivning av en judisk vänstergrupp som ”odjur” är rasistisk – och beskriver anmälan som en symbolisk markering.

I samband med den tysta manifestation som arrangerades av en judisk vänstergrupp mot ett föredrag av en tidigare IDF-officer på det judiska kulturcentret Bajit gick flera politiker ut med hård kritik mot protesten.

Bland dem som fördömde manifestationen fanns utrikesminister Maria Malmer Stenergard och Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson, som båda lyfte fram det faktum att den judiska Hillelskolan delar lokal med Bajit, och att det kan ha funnits elever på plats trots att protesten ägde rum efter skoltid.

Även Moderaternas gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, kritiserade manifestationen i hårda ordalag:

I bilden på X-inlägget ser man tydligt att det är en judisk förening som håller i manifestationen

”Det är terror i vardagen. Det är antisemitism i sin renaste form. De som gör detta är inte aktivister, de är odjur”, skrev han i ett inlägg som fortfarande ligger uppe på X.

Nu har en polisanmälan lämnats in mot Mattias Karlsson – för hets mot folkgrupp. Bakom den står nätverket Nödrop Gaza, som i ett inlägg på Instagram beskriver hur Karlsson ”kallar judar för odjur”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 18 september, 2025

Välfärdsstat ut, gigjobb in

Gigekonomin suger in arbetare när välfärdsstaten slutar skydda dem, menar forskaren Petter Törnberg. Foto: Janerik Henriksson/TT.

Gigekonomins framväxt och nedmonteringen av välfärdsstaten är två sidor av samma mynt, enligt en ny svensk-nederländsk studie. ”De bygger på en sårbar, arbetslös underklass som inte får skydd från någon välfärdsstat”, säger forskaren Juliana Chueri.

”Stoppa gigbolagen i välfärden!” vädjade nyligen trafikpolitikern Kadir Kasirga (S) i tidningen Transportarbetaren. 

Andelen privata leverantörer inom vård och omsorg har ökat överlag de senaste åren, främst under borgerliga regionstyren. Men i våras tog gigekonomin ett helt nytt kliv in på välfärdens arena, när app-taxibolaget Bolt – vars arbetsvillkor kritiserats som ”slavliknande” av chaufförer – vann en upphandling i region Uppsala, för att köra kollektivavtalslösa vårdresor. Kort därefter gjorde närliggande Sigtuna kommun samma sak, och har nu anförtrott Bolt med att köra skolskjuts och färdtjänst – under vad man beskriver som ”kollektivavtalsliknande villkor”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 18 september, 2025

Svensk kostym, kurdiskt blod

Dansandet har också blivit en väg in i ett politiskt engagemang. Foto: Lisa Mattisson.

En folksång i radion under pandemin fick yrkeschauffören Björn Lindberg att börja dansa kurdisk dans. Nu har han en entusiastisk storpublik från hela världen som följer honom på Tiktok och Instagram.

Ding, ding, ding, ding, tjut, tjuut! På mobilskärmen syns en man i ett enkelt möblerat vardagsrum som rör sig med sirliga rörelser till kurdisk folkmusik. Det hörs på drillarna att det är en glädjedans och zurnan, blåsinstrumentet i låten tutar gällt som en säckpipa på speed. Höfterna rör sig, axlarna vickar och han bröstar upp sig och kastar då och då skälmska blickar mot kameran medan armarna svänger sensuellt. I handen håller han en sjal med den röd-grön-gula kurdiska flaggans färger som han snurrar i takt till rytmernas gung.

Det är bara en sak som sticker ut: den dansande mannen har ljust, rödlätt hår och liknar mest kaviar-Kalles storebror.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 17 september, 2025

Paulina Sokolow: Är församlingen till för oss judar – eller för Israel?

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) och Aron Verständig, ordförande judiska centralrådet vid en minnesstund för 7 oktober-attacken i Israel. Foto: Fredrik Sandberg / TT.

Judar mot judar. Så kan man beskriva det som hände i måndags, när aktionsgruppen Judisk antisionistisk allians genomförde en manifestation framför det judiska kulturcentret Bajit. Detta i protest mot att man bjudit in en tidigare IDF-officer till ett föredrag i samma hus där barn några timmar tidigare suttit vid sina bänkar. Kan man tänka sig en tydligare bild av den avgrundsdjupa sprickan som uppstått inom en av Sveriges minsta minoriteter? 

Hur kunde det bli så här? Det är inget vackert firande av jubileumsåret, då det uppmärksammas att det är 250 år sedan juden Aaron Isaac fick kungens tillåtelse att grunda en judisk församling. Det var så landet blev en – om än inte välkomnande famn – så definitivt en fruktsam jordmån för de första invandrarna att starta affärsrörelser, varav vissa skulle blomstra till dessa dagar och forma svenskt kulturliv. Vill man få en känsla av en sådan mötesplats så går det att besöka Judiska museet i Gamla stan, en undanskymd men interiört vacker byggnad som vittnar om en bit svensk, mångkulturell kosmopolitisk historia. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 17 september, 2025

Hur kan Sverige kasta iranska feminister rakt in i döden?

Mordet på Mahsa Jina Amini uppmärksammas i Oslo, september 2023. Foto: Javad Parsa/NTB/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

I dag tänder jag ett ljus för den unga iransk-kurdiskan Jina Mahsa Amini. Det är nämligen tre år sedan hon miste livet efter att ha misshandlats av Irans så kallade moralpoliser i Teheran.

Med all rätt väckte mordet ramaskri i hela landet. Hur kan en ung kvinna dödas bara för att hon inte dolt sitt hår tillräckligt väl under slöjan?

Tusentals kvinnor har under årtionden mördats av ayatollornas förtrycksapparat bara för att de velat leva fria liv eller deltagit i protester. Men mordet på Jina tände en unik gnista av motstånd.

Miljontals kvinnor och män gick ut på gatorna i Iran och ropade ”Kvinna, liv, frihet”. Unga kvinnor ryckte av mullornas turbaner. Bilder av Jina bars på demonstrationer från Teheran till Stockholm.

Att hon blev en sådan symbol beror till stor del på de två modiga journalisterna Nilufar Hamedi och Elaheh Mohammedi. 

Utvisningarna av Fereshteh och Narges illustrerar att Sverige inte menar allvar med sina fördömanden av kvinnoförtryck runt om i världen.

De avslöjade vad som hänt och vakade över henne på sjukhuset innan hon dog. En av de sista bilderna, där Jina ligger inför döden under en rutig filt med slangar i munnen och näsan, är outhärdlig.

Och ayatollorna, som i vanliga fall kontrollerar alla medier, blev ursinniga. Strax efter att bilderna på Jina på sjukhussängen spridits över hela världen frihetsberövades de två journalisterna. Hamedi och Mohammedi anklagades för att ha ”spridit propaganda och konspirera mot rikets säkerhet”. Först efter sjutton månader i fängelse och omfattande protester från omvärlden frigavs de.

När jag i dag sörjer Jinas orättfärdiga död är jag ledsen över något annat också. Sverige, en gång känt som en humanitär stormakt, utvisar kvinnorättsaktivister till Iran. Kvinnor som jagas av ayatollorna bara för att de kämpar för sina medsystrars rätt till att välja framtid, kärlekspartner och bestämma över sina kroppar. Det är oacceptabelt.

Låt mig nämna två av dem.

Fereshteh Javani (bilden) kom till Sverige för sex år sedan efter att ha kämpat för kvinnors rättigheter i Iran. Här organiserar hon ”Kvinna, liv, frihet”-manifestationer runt om i landet, samtidigt som hon arbetar och försörjer sig. Hennes kamp mot ayatollorna i Iran är ingen hemlighet eftersom hon också framträtt i bland annat Flamman. Men trots att hon riskerar avrättning i Iran har Migrationsverket beslutat att utvisa henne dit.

En annan kvinna som fortsatt sitt engagemang för både kvinnors och kurders rättigheter i Sverige är Narges Hashemi, som flyttade hit för ett decennium sedan med sin bror Edris. Även hon har organiserat ”Kvinna, liv, frihet”-manifestationer och finns med säkerhet på Teheran-regimens lista över dem som ska straffas.

Läs mer

Ändå insisterar Migrationsverket, på direktiv av Tidö-regeringen, på att hon måste lämna Sverige omedelbart. Och som en kriminell måste hon två gånger i veckan anmäla sig till Migrationsverket i Märsta.

Utvisningarna av Fereshteh och Narges illustrerar att Sverige inte menar allvar med sina fördömanden av kvinnoförtryck runt om i världen. Hur kan vi kasta kvinnorättsaktivister som sökt skydd hos oss tillbaka till sina förtryckare? Har skamlösheten inga gränser?

Nu är jag rädd att jag snart behöver tända fler ljus. För de kvinnorättsaktivister som Sverige utvisar till Iran.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 17 september, 2025

Bjöd in IDF-soldat till Stockholm – detta är Miff

Miff firar Israels självständighetsdag i Oslo – medan demonstranter protesterar mot Miff. Foto: Amanda Pedersen Giske / NTB.

Föreningen Med Israel för fred (Miff) växer snabbt, och har goda kontakter inom skandinavisk politik. Vilka står bakom den norska organisationen, som bjuder in israeliska soldater och extremistiska bosättare till Stockholm?

”Djupt skamligt att demonstrera mot Israel utanför en judisk skola i Sverige. Många judiska barn och familjer känner stor oro och lever med polisbevakning varje dag,” skrev finansminister Elisabeth Svantesson på X om gruppen Judisk antisionistisk allians protest mot den israeliska soldaten Eldar Maiders föreläsning i Stockholm. 

Föredraget hölls på det judiska kulturcentret Bajit, granne med Hillelskolan. Enligt ministern visade demonstranterna ”ingen solidaritet” utan ”passerade ytterligare en skamlös gräns”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 17 september, 2025

Vi känner med Karl-Oskar – men skiter i våra barn

I norska Lofoten snuddar Golfströmmen vid kusten. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SVD/TT.

Samma politiker som diskuterar om perser och kurder kan vara svenskar, rycker på axlarna åt att Norden snart kan vara obeboeligt. Var är solidariteten med nästa generations svenskar?

När min son var fem år gammal kom han ut i köket en sen kväll efter nattning och frågade upprört: ”Men vem var apan?!” Jag förstod ingenting. Han förklarade: ”Pappa är människa, farfar är människa och hans pappa var nog också människa. Så vem var apan egentligen?”

Då förstod jag. Han hade sett den klassiska bildserien av evolutionen, från krum apa till rakryggad homo sapiens. Nu undrade han, helt logiskt, hur långt tillbaka i släkten man måste gå för att hitta den där supercoola apan. Kunde det vara farfars farfar? Han famlade klumpigt efter gränserna för ett biologiskt ”vi”. Var börjar det – och var tar det slut?

Det är en rimlig fråga från ett barn. Mindre rimligt är att svenska makthavare tycks vara lika uppslukade av var vi:et börjar och slutar. Det märks inte minst på diskussionerna om kulturkanon, eller Jessica Stegruds påpekande av det ”talande” i att den diskuterades av en perser och en kurd – det vill säga kulturminister Parisa Liljestrand och socialdemokraten Lawen Redar.

Det svenska historiska vi:et tycks sträcka sig till mitten av 1800-talet, tiden för Utvandrarna-sviten. Karl-Oskars och Kristinas lidande och hopp kan vi än i dag solidarisera oss med. Längre tillbaka än så förvandlas historiska människor till platta figurer som vikingar och trälar, svåra att identifiera sig med. Det påstås att kineser har en levande vi-känsla som når 5 000 år tillbaka i tiden. Här klarar vi 150.

Nog är det märkligt att vi kan känna med Karl-Oskar och Kristina, men inte med svenskar två generationer framåt i tiden.

Men det verkliga mysteriet är inte hur långt tillbaka vi kan känna gemenskap. Det är varför vi inte tycks kunna sträcka vårt vi framåt i tiden mer än till nästa val. I slutet av augusti publicerades en studie (van Westen et al, JGR Oceans, 24/8) som är talande för detta ointresse. Där forskningen tidigare har trott att risken för Golfströmmens kollaps var relativt låg, kanske fem procent, visar nya beräkningarna på 25 procent i ett låg-utsläppsscenario – och hela 70 procent i värsta fall. Kollapsen beräknas i så fall inträffa från år 2063 och under de följande årtiondena.

Ja, det är modeller. Risker och sannolikheter. Men vi pratar heller inte om Motala ström utan om Golfströmmen – den makalösa pumpen i Atlanten som drivs av salt och värme och som gör Norden beboeligt. Den som låter oss odla potatis på sommaren och överleva vintern.

Läs mer

De gastkramande risktalen borde ha toppat varje nyhetssändning. Partiledarna som ständigt ropar om ett hotat ”vi” borde ha stått i kö för att kommentera. Här talar forskare om en 50–50-risk att själva den mäktiga pump som upprätthåller livet i Norden och möjliggjort både vikingar och Gustav Vasa riskerar att upphöra inom livstiden för dagens svenska skolbarn! Och de som får tåpirrningar av fortissimon i ”Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden”, just de, kunde inte bry sig mindre.

Nog är det märkligt att vi kan känna med Karl-Oskar och Kristina, men inte med svenskar två generationer framåt i tiden. Kanske borde man ha skrivit in Golfströmmen i kulturkanon?

Diskutera på forumet (1 svar)