Tecknen har hopat sig ett tag, varningarna är tydliga. USA uttalar sig allt mer kategoriskt i sina krav på att Iran ska avveckla det som kan vara ett program för att skaffa kärnvapen. På direkt fråga förnekas inte att en militär aktion är möjlig. Liknande tongångar hörs i Israel, där risken att Iran skaffar kärnvapen pekas ut som ett direkt hot mot landet, ett hot som kan bemötas med militära aktioner. Israel har inte tidigare tvekat att använda sin militär mot arabiska grannländer. Vi har sett dem förut, tecknen på krig.
Ett storskaligt markangrepp på Iran är inte troligt. USA:s militär har fullt upp i kaoset i Irak och på andra håll i världen. Istället kan vi vänta oss riktade bombningar mot Irans kärnanläggningar.
Argumenten mot ett militärt angrepp är mycket starka:
1)Ett militärt anfall kommer att leda till stort mänskligt lidande bland de direkt drabbade i Iran.
2)Ett anfall utifrån kommer att stärka de reaktionära krafter som styr dagens Iran. Sannolikt kommer folket att sluta upp bakom mullorna och oppositionen försvagas.
3)Iran kommer med all sannolikhet att använda sitt stora inflytande i andra länder, om landet angrips. Kaoset i Irak och Afghanistan kan med iranskt stöd eskalera till mer storskaliga krig. På liknande vis kan läget i Libanon, och kanske Palestina, skärpas.
4)Ett angrepp kommer kanske att fördröja Irans möjlighet att skaffa kärnvapen, men det kommer också sannolikt att stärka övertygelsen om att gå hela vägen för att producera kärnvapen i avskräckande syfte för framtiden.
5)Ett angrepp kommer på ett katastrofalt vis att öka spänningen mellan den muslimska världen och väst. På så vis kommer det att direkt gynna de mest extrema och antidemokratiska krafterna i många muslimska länder.
6)Risken för nya terrordåd i väst, som hämnd för bombningar, lär öka.
Angreppet står nog inte omedelbart för dörren. Amerikansk inrikespolitik lär forma tidsplanen. Men för oss som vill ha fred finns ingen tid att förlora – det är dags att formera nästa rörelse mot kriget.
