Ordningsbetygen, föreslagna av folkpartiet är precis ett sådant förslag. Bråkiga elever som inte finner sig tillrätta i skolan skall få ett extra minus när de går ut, är det tänkt. Om, mot förmodan, skolans värsting har helt strålande betyg i matematik och engelska. Nu är det dock så att en elev som slåss halva dagarna inte bryr sig ett smack om ett underkänt till. Det kommer inte hjälpa ett skit, men det ser ut som man gör något.
Om den borgerliga alliansen faktiskt vill göra något åt problemen, är det dags att titta på andra lösningar. Många skolor låter idag den minst utbildade personalen ta de jobbigaste eleverna. Det är ett resultat av att skoldebatten – driven med framgång av borgerliga partier – de senaste åren handlat om hur skolan skall satsa på de mest begåvade eleverna.
Men det är också ett resultat av att skolorna på den fria marknaden knappast specialiserar sig på just segmentet bråkiga snorungar. Har någon sett en sådan skolreklam? (Knepiga hemförhållanden – Drogproblem i familjen – ADHD-unge? Kom till vår härliga skola!) Nej, det lär dröja.
Resultatet av denna satsning på klassens ljus är att den minst utbildade personalen får ta de jobbigaste eleverna. Det är inte speciallärare, det är inte ens behöriga lärare, utan elevassistenter, med löner långt under en vanlig lärares, som får ta sig an knepiga ungar. Resultaten kan förstås i en del fall bli bra ändå, men oftast inte.
Om man lägger en bestraffningslinje på en skola som ser ut så, då får man något som påminner lite om gamla tiders psykvård. Där var det tvunget att ha rediga damer med stora underarmar, för det fanns ingen chans att ta hand om de intagna på ett sätt som gjorde dem friskare – det handlade om att hålla dem i schack.
Den svenska skolan är underbemannad. Inte överallt, men längst ned. Pseudolösningarna från borgerligheten kan göra det lättare för oss att blunda för det. Men ingen kommer att bli hjälpt.
